Blodprov kan diagnostisera grad av blindtarmsinflammation
Blindtarmsinflammation kräver oftast ett akut omhändertagande. Patienten opereras ”för att vara på den säkra sidan” eftersom tillståndet kan leda till allvarliga komplikationer. (Foto: AFP /Stephane De Sakutin)


Den som har drabbats av blindtarmsinflammation minns säkert hur ont det gjorde i magen. Symtomen kan dock vara diffusa och det är inte alltid så lätt för doktorn att ställa diagnos för att bedöma vilken behandling som är mest lämplig. De flesta patienterna operas men ibland i onödan. I framtiden kan ett blodprov visa vilken typ av behandling som patienten behöver, visar en avhandling från Sahlgrenska akademin.

Blindtarmsinflammation, eller appendicit, är den vanligaste orsaken till akut bukoperation i västvärlden. Cirka sju procent av befolkningen i Sverige drabbas av blindtarmsinflammation någon gång i livet och i landet utförs det cirka 12 500 blindtarmsoperationer varje år. Det är vanligast i åldrarna 7-30 år och det är något fler män än kvinnor som drabbas. 

Blindtarmsinflammation, innebär att blindtarmens maskformiga bihang blir inflammerat och patienten upplever smärtor som oftast är centrerade till nedre delen av buken. Andra symtom är illamående, enstaka kräkningar och feber. Blindtarmsinflammation går att behandla med både kirurgi och enbart antibiotika, inflammationen kan också läka av sig självt.

Nu har forskare upptäckt en ny metod som kan göra det möjligt för läkaren att bättre förutsäga sjukdomsförloppet och därmed ge varje patient en skräddarsydd behandling. 
Anna Solberg, en av forskarna vid Fibrinolyslaboratoriet vid Sahlgrenska akademin och specialistläkare på kirurgiska kliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, säger i ett pressmedelande:

– Vi vet inte varför vi får blindtarmsinflammation. Det finns medicinska fakta som tyder på att orsakerna skiljer sig åt då vissa drabbas av brusten blindtarm medan andra har ett lindrigare förlopp. Sjukdomen är ofta nyckfull och i en tredjedel av fallen saknas typiska symtom. Därför vore det bättre att inte behandla patienterna på samma sätt utan varje fall är unikt.

Patienten opereras ofta ”för att vara på den säkra sidan” men ibland har det visat sig att blindtarmen inte varit inflammerad och då kan det ha varit tillräckligt med behandling med enbart antibiotika eller observation. 

Blindtarmsinflammation kan också leda till allvarligare komplikationer. Över 20 procent av patienterna råkar ut för att blindtarmen brister som kan leda till ökad risk för sårinfektion, varhärd i buken och sammanväxningar som i sin tur kan det leda till tarmvred och nya operationer. 

– Jag har i denna avhandling kartlagt förekomsten av vävnadsnedbrytande enzym, proteaser, i vävnaden runt området där blindtarmen brustit och i vävnaden intill. Vävnadsproverna har tagits under olika stadier av blindtarmsinflammationen för att undersöka om mängden proteaser har något samband med hur svårt inflammerad blindtarmen är, säger Anna Solberg. 

Forskarna har fått större kunskap om mekanismerna som leder fram till en brusten blindtarm. En obalans mellan proteaserna och ett ämne, TIMP-1, som hämmar de nedbrytande vävnadsenzymerna visade sig ha betydelse för hur vävnadsskadan som kan leda till brusten blindtarm uppstår. 

TIMP-1 visade sig vara en markör för graden av inflammation i blodet. I framtiden hoppas forskarna på ett blodprov på patientens mängd av TIMP-1 kan vara till hjälp för att avgöra hur svår inflammationen är och vilken behandling som krävs. 

– Jag har som mål att forska vidare på området för att se om TIMP-1 skulle kunna utgöra en inflammatorisk markör för att fastställa diagnosen och förloppet. Det skulle kunna leda till mer riktad kirurgi, färre komplikationer, mindre sjukhusvård och förbättra möjligheten till en mer individuell behandling där även risken för ökad antibiotika resistens bör beaktas, säger Anna Solberg.