Barn används som brickor i kriget
En barnsoldat från al-Shabab-milisen visar ett sår i handen, vilket han fick när han krigade mot somaliska regeringsstyrkor i Mogadishu, den 13 juli 2009. (Foto: Mohamed Dahir / Getty Images)


En 12-årig pojke som begick självmord i Paktikaprovinsen i Afghanistan i maj förra året på en fullsatt marknadsplats och dödade fyra personer i processen och skadade ett dussintal, är bara en av de senaste händelserna när barn deltar i dödliga krigshandlingar.

Händelsen är i sig en allvarlig anklagelse mot vuxna som använder barn för dessa handlingar och visar också behovet av att ytterligare kontrollera barns deltagande i krig, som berövar dem en normal barndom.

Samma månad grep de afghanska säkerhetsstyrkorna tre pojkar, alla under 14 år, när de försökte ta sig från Pakistan till Afghanistan för att utföra självmordsattacker. Att använda barn som självmordsbombare är en ny och farlig taktik av rebeller i Afghanistan, med syfte att attackera både afghanska och amerikanska styrkor, där barn används som brickor i krigshandlingar.

Många barn kan ”frivilligt” delta i krig förmodligen utan att inse farorna i sitt deltagande. De flesta barn är dock tvångsrekryterade. I andra fall drivs de att delta av fattigdom och missbruk, och i vissa fall att söka hämnd för våld som utförs mot deras familjer.

Att använda barn som soldater är förmodligen lika gammalt som själva kriget, vilket inte gör det mindre beklagligt. Det var brukligt för ungdomar i Medelhavsområdet att fungera som medhjälpare, som kuskar och bärare av rustning för vuxna krigare, exempel som finns i flera skrifter och konstföremål.

I en inte så avlägsen tid utnyttjade de röda khmererna tusentals barn att begå massmord och andra omänskliga handlingar under det kambodjanska folkmordet.

Under konflikten i Sierra Leone (1993-2002) rekryterades tusentals barn och användes av alla i fientligheter inblandade parter.

I Uganda organiserade Joseph Kony, Herrens motståndsarmé 1987 och uppgav att han hade ”fått ett budskap från Gud.” Han rekryterade med våld tusentals barn och tvingade dem att begå brottsliga handlingar.

Även om det är svårt att bedöma de reella talen, uppskattas det att cirka 300 000 barn, både pojkar och flickor under 18, är inblandade i mer än 30 konflikter världen över. Afrika har det största antalet barnsoldater som används i väpnade konflikter i Centralafrikanska republiken, Tchad, Demokratiska republiken Kongo, Somalia och Sudan.

Det är viktigt att folkrätten förbjuder barns deltagande i krig. År 2002 trädde FN:s protokoll om barnets rättigheter om involvering av barn i konflikter i kraft. Protokollet förbjuder att barn under 18 år deltar i fientligheter och höjer den tidigare standardåldern (15 år) som sattes i 1990-års konvention om barnets rättigheter och 1949-års Genèvekonventioner och deras 1977-års tilläggsprotokoll.

Dessutom trädde i juli 2002 stadgan från Internationella brottmålsdomstolen i kraft, vilket gör en tvångsuttagning till värnplikt, mönstring eller användningen av barn under 15 år i fientligheter av nationella väpnade styrkor eller väpnade grupper till krigsbrott. Trots att dessa lagar är viktiga måste dock brott mot krigslagar beträffande barn övervakas och rapporteras. Detta gör att förövarna kan ställas till svars inför lämpliga domstolar.

Den amerikanska lagen från 2008 om att hindra rekrytering av barnsoldater förbjuder regeringar som använder barnsoldater att ta emot USA:s militära finansiering, militärutbildning och flera andra sätt att ta emot USA:s militära hjälp. I oktober förra året utfärdade president Barak Obama nationella undantag för att möjliggöra Tchad, Kongo, Sudan och Jemen att fortsätta få militärt stöd, trots deras användning av barnsoldater.

Utfärdande av sådana undantag är att skicka dessa länder fel signaler i en fråga av avgörande humanitär betydelse. Så länge som länderna fortsätter att få militär hjälp, kommer de inte att känna av några restriktioner vid rekryteringen av barn. 

Som Jo Becker, förespråkare för barns rättigheter vid Human Rights Watch sade: ”Förra året gav administrationen dessa regeringar ett godkännande. Man bör inte göra det igen.”

Dr César Chelala delade vinsten av en utmärkelse från Overseas Press Club of America för en artikel om mänskliga rättigheter.

Översatt från engelska