Avslappnad Harper mötte Kanadas etniska press
Kanadas premiärminister Stephen Harper vid mötet med etnisk media i Toronto den 16 september. (Foto: Matthew Little/ Epoch Times)


Kanske var det den bekväma ledningen inför valet som gjorde Kanadas premiärminister Stephen Harper så avslappnad då han tisdagen den 16 september mötte Kanadas etniska medier i Toronto. Det konservativa partiet leder med nästan tio poäng framför dess huvudkonkurrent, liberalerna, under valkampanjens andra vecka.

Eller berodde det på publiken? Den etniska mediernas reportrar avfyrar sällan samma riktade frågor som nationell media vanligtvis ställer till Harper.

En annan orsak kan vara den så kallade blå-skjorteeffekten. Det konservativa partiet har medvetet filat på sin image efter år av kritik mot att partiledaren framstår som kall och reserverad. I valkampanjen visas premiärministern upp i blå skjorta och han pratar om kärleken till pianot och sin familj.

Harper uppvaktade de etniska väljarna under evenemanget. Han lovordade partiets etniska parlamentsledamöter, av vilka många är sin folkgrupps första representant i parlamentet, och betonade de konservativas löfte om att personer yrkeserfarenheter från utlandet ska få det lättare på Kanadas arbetsmarknad. 

En av de svårare frågorna Harper ställdes inför var anklagelserna om att lagen C-50 används till att neka eller förhala asylansökningar. Den kontroversiella paragrafen ger immigrationsministern möjlighet att lägga sig i asylansökningar, främst för att personer med färdigheter som gynnar Kanadas ekonomi ska komma in i landet snabbare.

Harper hävdade dock att det hela har att göra med en eftersläpning i asylansökningarna snarare än lagstiftningen i sig.

Som en sista fråga fick Harper svara på vilka hans bästa och värsta stunder som premiärminister var. Premiärministern nämnde bland annat erkännandet av ett självständigt Quebec och den historiska ursäkten till den indianska skolan som höjdpunkter.

– Det svåraste med att vara premiärminister är att behöva ringa till familjerna till de uniformerade män och kvinnor som gått bort då de tjänade sitt land. Här har vi kapabla, disciplinerade, professionella och djupt medkännande personer som är villiga att sätta sitt liv på spel för att tjäna ett högre syfte för sitt land och för att direkt hjälpa sina medmänniskor. Jag kan aldrig säga tillräckligt till deras familjer, det är en enorm tragedi närhelst vi förlorar någon på det viset, sade Harper.