Varje augusti vallfärdar världens centralbankirer till Jackson Hole i Wyoming för att vandra i Tetonbergen och tänka stora tankar i ett slags Woodstock för centralbanksekonomer. När den nye Fed-chefen Kevin Warsh där firade sin hundrade dag på posten skämtade han om vandringar, ”dödsmarscher” och sköna promenader. Men konferensens viktigaste förflyttning skedde kanske inte i bergen, utan i hans tal.
I augusti 2019 publicerade världens största kapitalförvaltare Blackrock ett förslag på hur centralbanker bör agera vid nästa kris. Ett halvår senare kom covid-19, och året därpå följde så gott som hela centralbanksvärlden Blackrocks rekommendationer. Här framträder en ironi som den franske sociologen och filosofen Jean Baudrillard kunde ha njutit av. Hans tes, att kartan föregår territoriet, var tänkt som kulturkritik, inte penningpolitik. Det var dock vad som hände: Centralbankernas bild formades inte av verkligheten utan av en Powerpoint-presentation i Wyoming. Konsekvensen blev hög och ihållande inflation, trots alla löften om att den var på väg bort.
För snart 20 år sedan blev Riksbanken världens tredje centralbank som började publicera en räntebana för styrräntan, en metod som kopierats från Nya Zeelands centralbank (1997) och Norges Bank (2005). Räntebanan är ett exempel på så kallad framåtblickande vägledning, vars uttalade syfte är att påverka allmänhetens förväntningar.










