Antikvitetshandel i Israel är en kinkig affär
Fornlämning: Del av en antik akvedukt vid Caesarea i Israel, där man gräver efter antikviteter. (Foto: Genevieve Long / The Epoch Times)


Handeln med antikviteter i Israel är så allvarlig att regeringen har en särskild enhet som behandlar stöld av antikviteter. Denna enhet finns inom den israeliska antikvitetsmyndigheten (IAA), som arbetar för att förhindra att föremål tas innan de lämnar landet. Men systemet med stölder är så omfattande att ett objekts ursprung kan vara svårt att spåra.

Detta kan ha att göra med det stora antalet arkeologiska platser i regionen.

Enligt IAA finns omkring 30 000 kända ställen med antikviteter i Israel, främst i öppna områden utan vakter. Hundratals av dessa ställen plundras varje år av tjuvar som säljer sitt stöldgods till mellanhänder.

Stölderna av antika föremål i Israel är systematiserade och börjar med grävarna. De arbetar olagligt på nätterna på arkeologiska platser med grävverktyg och metalldetektorer. De bryter sig ofta in på områden där de kan hitta sällsynta mynt som präglats under det judiska upproret mot romarna, och kan betinga ett högt pris på den internationella marknaden. Mynten är de vanligaste artefakterna men det är också vanligt att plundra gravar, vilka ofta innehåller sällsynta och värdefulla föremål, och man plundrar även områden under vatten.


Sällsynt mynt: Zak Samer har ett 2000-årigt mynt i sin butik i Jerusalem. Sådana mynt stjäls vanligen från arkeologiska platser i Israel. (Foto: Genevieve Long / The Epoch Times)

Sällsynt mynt: Zak Samer har ett 2000-årigt mynt i sin butik i Jerusalem. Sådana mynt stjäls vanligen från arkeologiska platser i Israel. (Foto: Genevieve Long / The Epoch Times)

Det finns många legitima antikhandlare i Israel men det olagliga systemet, som inbegriper mellanhänder, handlare och samlare, gör det riskabelt att köpa och sälja genom den öppna marknaden. IAA säger att en lokal mellanhand vanligtvis finansierar grävverksamheten inklusive utrustningen, sedan köper han de stulna föremålen och säljer dem till handlare och samlare.

Tricket för att hitta rätt köpare är att veta vad som gör dem legitima.

I Jerusalems livliga Gamla stan finns det rad på rad av försäljare som säljer allt från antika billiga imitationer till overifierade föremål.

Vid Mishirky Antiquities sitter ägaren Zak Samer i sin lilla butik mitt ibland gamla artefakter från bysantinsk tid och framåt ,och äter en lunch bestående av hummus och pita.

Några av föremålen i hans butik är värda tusentals dollar trots deras anspråkslösa utseende. Samer är en arabisk kristen och hans butik är belägen i det kristna kvarteret i Gamla stan. Han vakar över sin butik med ett allvarligt men ändå välkomnande ansikte.

”Inte ha brådska, inte pusha”, står det på en skylt nära ingången.

– Jag kan inte skynda på kunderna att köpa något och jag pressar dem aldrig, förklarar Samer, leende.

Butiken grundades av hans farfar och han ärvde den av en farbror.

På väggen sitter ett certifikat och Samer säger att ett sådant borde varje antikvitetshandlare i Israel ha i sin butik: Auktoriserad av IAA. Han köper sina saker på auktioner som IAA håller cirka tre eller fyra gånger per år. Vad gäller saker i andra butiker, om de är stulna eller inte och säljs via mellanhänder, medger Samer att problemet finns, och det är inte bara en stereotyp.

– Det är som när folk tror att araber alltid är tjuvar. Det är att öka på det stigma vi har som tjuvar, säger han om att associera gravplundrare med araber från Judéens slätter.

Men alla föremålen i Samers affär är godkända av antikvitetsmyndigheten och levereras med ett äkthetsintyg. Överföringen av varorna ut ur landet är så känslig att om någon skickat ett paket till sig själv skulle denne kunna få fängelse för det. Samer, vars kunder vanligen är professorer och samlare, föreslår att man bär sina köpta varor i handen.

– Om affärerna inte har äkthetsintyg kan varorna vara falska, säger han, precis när en brittisk man kommer in i butiken letar efter en liten sak som får kosta under 50 dollar. Ingenting i butiken kostar så lite och mannen lämnar butiken lika snabbt som han kom in.

– Han vill inte betala [vad det är värt], säger Samer och går tillbaka bakom sin disk och till sin lunch av hummus och pita.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/41692/