Nyligen avslutades en konstutställning på Guildhall Art Gallery i London, i vilken man bland annat ställde ut Evelyn De Morgans tavlor. Epoch Times Anton Carlson ser på några av hennes främsta målningar och möter en konstnär inriktad på mytologi, symbolik och skönhet.

På Evelyn De Morgans gravsten – som hon vilar under tillsammans med sin make William De Morgan – står skrivet: ”Sorgen finns bara hos köttet / Andens liv är glädjen”. Det är rader som fångar hennes konstnärliga anda, nämligen ett slags harmonisk kollision mellan det sorgesamt världsliga och en livsbejakande ande.

De Morgan föddes som Mary Evelyn Pickering 1855 i en välbärgad familj i London. Hon såg redan under tonåren ett umgänge med societetsdamer som förslösad tid, och hennes starka övertygelse var att livet är kort men konsten är stor. Hennes mor såg gärna att hon blev en tidsenligt konventionell dam, något som dock visade sig vara en omöjlighet. Trots sådana förväntningar från omgivningen hade De Morgan ovanligt goda förutsättningar att odla sitt konstnärskap. Hennes farbror var målarkonstnären John Roddam Spencer Stanhope, och hans prerafaelitiska estetik syns även på hennes tavlor. Den prerafaelitiska konstinriktningen gick i korthet ut på att gå tillbaka till tiden före Rafael, så att konsten inte skulle riskera att stagnera i mer samtida schabloner. Det var via morbrodern som hon även fann en annan inspiratör, nämligen Sandro Botticelli. En del av De Morgans tavlor ger ett intryck av att Botticellis anda reinkarnerats till 1800 och 1900-tal.