Älvdalska ett eget språk
I Älvdalen finns Sveriges äldsta timmerbyggnad, kyrkhärbret från 1285. (Foto: public domain)


Av gammal hävd finns det, enligt Språkrådet, fem nationella minoritetsspråk i Sverige: finska, samiska, meänkieli (tornedalska), romani chib (romska) och jiddisch. Nu har Piotr Garbacz kommit fram till att några byar i Dalarna talar en dialekt så särpräglad att den nästan är obegriplig för andra svensktalande.

– Det finns många skäl att betrakta älvdalskan som ett eget språk, säger Piotr Garbacz, enligt ett pressmeddelande.

Piotr Garbacz är från Polen och det var under hans svenskstudier i hemlandet som han kom i kontakt med olika svenska dialekter. Det var då som intresset för älvdalska väcktes. Han disputerade den 10 april och avhandlingens titel är ”Word Order in Övdalian”.

Det som utmärker älvdalskan är att den bland annat har en annorlunda ordföljd, inte minst i bisatser. På älvdalska kan man säga ”Ulum fel spyr an so gamblest ir” (Vi ska väl fråga honom). Ett annat särdrag är att subjektet utelämnas och istället böjs verbet. Man säger ”Irum iema” (Ärom hemma) när man på svenska numera säger ”vi är hemma”. På andra språk kan man finna dubbla negationer, ”Ig ar it si’tt inggan” (Jag har inte sett ingen), men det finns inte i svenskan.

Piotr Garbacz kom fram till att språket i dessa byar i Dalarna har blivit så annorlunda, beror på flera faktorer. En är att människorna levde nära varandra, byarna förblev intakta längre här innan skiftesreformen genomfördes och byarna splittrades. Dalarna var dessutom ett maktcentrum på medeltiden. Det var ju här Gustav Vasa sökte stöd. Det var genom denna maktposition som en stark identitet fick språket att leva sitt eget liv.

Numera talar bara 2 400 personer älvdalska, varav en tredjedel inte längre bor i Älvdalen.

Årets avhandling om älvdalska är den tredje i ordningen. Den första kom 1909, den andra 1956.