Afrikanska bönder kämpar efter att Vattenfall drog sig ur
Barn leker vid flishögar som var avsedda för biomassa för energiförbrukning i det västafrikanska landet Liberia. Vattenfall hade gjort investeringen 2010 och drog sig plötsligt ur 2012 vilket lämnade de liberiska bönderna och arbetarna i en svår sits. (Foto: Anders Hansson/Swedwatch)


Det svenska energiföretaget Vattenfall hade investerat i gummiträdplantager i den västafrikanska nationen Liberia, som en källa för biodrivmedel, utan att förstå den känsliga karaktären i ett postkonfliktland, enligt en ny rapport från Swedwatch.

När Vattenfall plötsligt drog sig ur i maj 2012, utan att ha en detaljerad exitstrategi, lämnade de bakom sig jordbrukare som inte hade möjlighet att upprätthålla odlingarna. De lämnade efter sig en försämrad miljö och ett postkonfliktland som kämpade för att uppnå stabilitet i tillvaron, men fick se sina förhoppningar omkullkastade åter igen.

– Det faktum att man arbetar i ett postkonfliktland ställer stora krav på aktörerna, säger Maria Rydlund, sakkunnig i frågor om tropisk skog på Svenska Naturskyddsföreningen, en av de organisationer som bidrog till Swedwatchs rapport. Hon sade att bolagets riskbedömning borde ses över.

– En ordentlig utfasningsstrategi borde tagits fram redan initialt för att undvika att den här situationen uppstod, sade Rydlund.

Under 2010 köpte Vattenfall och utvecklingfinansiären Swedfund 30 procent av aktierna i biobränsleföretaget Buchanan Renewables Fuel (BRF). De investerade i gummiträdplantager som gav flis till biomassa.

Biomassan skulle användas tillsammans med kol i Vattenfalls kolkraftverk för att minska koldioxidutsläppen. Biomassan skulle också ge energi till Liberias huvudstad Monrovia.

Efter två år beslöt sig dock Vattenfall för att dra sig ur investeringen av ekonomiska skäl. Efter försäljningen gjorde Vattenfall nedskrivningar på 1.3 miljarder kronor. Dessutom köptes Swedfund ut av Vattenfall och förlorade därmed inte på affären. Ytterligare några månader senare avslutade BRF alla kontrakt med skogsbönderna.

Vattenfall har erkänt att det var en dålig affär och att de inte förstod hur man gör investeringar i Afrika.

”Vi kan inte Afrika, vi är ett europeiskt bolag. Det var första  gången Vattenfall investerade i Afrika och vi underskattade de svårigheter det innebar att bygga upp en fungerande infrastruktur” sade Ivo Banek, kommunikationschef för Vattenfall, till tidningen Omvärlden.

På plantagerna
har jordbrukarna försökt att återhämta sig efter sina förluster.

Från det att man planterat nya gummiträd tar det cirka sju år  innan de ger någon avkastning. Man hade lovat bönderna bra betalt för de träd som höggs ned och sedan skulle de få stöd för underhåll och återplantering.

Resultatet blev dock att bönderna blev kvarlämnade med plantager som de inte hade råd att upprätthålla.

– Skogsböndernas investeringar blev värdelösa på grund av att kontrakten sades upp, samtidigt som betalningarna uteblev eller inte alls kom upp i de utlovade nivåerna, säger Henrik Fröjmark, handläggare för företagsansvar på Svenska Kyrkan, en annan av de organisationer som stödde Swedwatchs rapport.

– De står helt enkelt utan inkomst från sina plantager och måste hitta andra sätt att försörja sig på, sade Fröjmark.

Han förklarade att stora flishögar också hade lämnats kvar vilka har dragit till sig stickmyror som dödar boskapen.

Liberia har haft svårt att återhämta sig helt från två inbördeskrig, det första från 1989 till 1996, och det andra från 1999 till 2003. Krigen fördrev hundratusentals människor och lämnade ekonomin i spillror.

Swedwatch är en ideell förening och politiskt obunden researchorganisation, vars syfte är att minska sociala och  och miljömässiga missförhållanden kopplade till svenskrelaterade företags verksamhet i utvecklingsländer.

Enligt Fröjmark är
syftet med den här rapporten att visa  hur viktigt det är att företag gör noggranna riskanalyser och konsekvensbedömningar innan de investerar i fattiga postkonfliktländer.

– Vi vill att våra rapporter ska göra konstruktiva underlag för dialog med företag och beslutsfattare och i slutändan leda till positiva förändringar i företagens framtida agerande, sade Fröjmark.

Rydlund sade, att ”investeringar som påverkar utsatta gruppers levnadsförhållanden och miljö måste föregås av noggrann forskning som baserar sig på god lokalkännedom såväl som om den rådande kontexten i landet.”