(TT)

Sayragul Sauytbay och Kelbinur Sidik beordrades bägge att jobba som lärare, frihetsberövade på Kinas interneringsläger. Deras berättelser är svåra att verifiera i helhet, men mycket understöds av andra vittnesmål. Detta är delar av det de berättat för parlament världen över.

.

Sayragul Sauytbay skickades till ett interneringsläger vid staden Zhaosu i Xinjiang. Under hennes fyra månader där, år 2017, hölls flera tusen personer inspärrade i lägret.

15–20 personer hystes tillsammans i celler som var ungefär 16 kvadratmeter stora och saknade såväl fönster som möbler. Behov uträttades i en gemensam spann.

Hon själv bevakades av vakter dygnet runt och hennes familj visste inte var hon var. Hennes uppgift var att undervisa om partipropaganda och "röda sånger".

På kvällarna tvingades fångarna skriva långa texter med självkritik, med budskap som "Jag är inte bra för jag kan inte kinesiska". När de inte ansågs göra tillräckligt bestraffades de på våldsamma vis, vuxna som barn.

.

Kelbinur Sidik har beskrivit tillvaron i lägren som en krigszon, med taggtrådsstängsel och väpnade vakter. Hon har vittnat om en kinesisk insats för att tvångssterilisera de muslimska minoritetsgruppernas kvinnor. 2017, när hon var 47 år gammal, tvingades hon sätta in en spiral. Drygt två år senare tvingades hon till en regelrätt sterilisering.

Hon tvingades arbeta som lärare i två läger. I det ena såg hon hur fångar hölls i smutsiga och förnedrande omständigheter, med begränsad tillgång till vatten och toaletter. I det andra lägret hölls kvinnor inspärrade och uppges ha blivit rutinmässigt utsatta för sexuella övergrepp.

Lektionerna bestod av att hon undervisade handfängslade personer i mandarin under sträng kamerabevakning.