Slöjdblogg - Jolsterkåsa
Kåsa av Jolster. Foto: Anton Nilsson


Jag fick några kubbar jolsterträ av en person som hade huggit ner ett träd på sin tomt. Träslaget var inget jag arbetat i tidigare men det visade sig vara ett bra slöjdvirke.

Här står kubben jag fick tillsammans med en klyvyxa, klyvkniv och träklubba. Foto: Anton Nilsson

Klyvkniven läggs rakt över hela ämnet för att få en rakare delning. Foto: Anton Nilsson

Det finns en charm i att arbeta från de större råa kubbarna, finna de bästa delarna av materialet och arbeta fram dessa. Jag är ännu ovan i att se hur virket vrider sig innan jag börjar arbeta med det. Detta träd hade växt rejällt vridet vilket visade sig tydligt på materialet.

Här är kåsan, yxad, täljd och urskuren. Foto: Anton Nilsson

Jag tycker att en kåsa lätt smakar om insidan ytbehandlas med exempelvis linolja, speciellt när den används till varma drycker. När jag arbetat med vrilar har jag ytbehandlat kåsan med kaffesump på insidan och denna gång har jag tänkt testa att bränna insidan av kåsan. Bränningen är en gammal teknik som främst använts i japan på hus för att förkolna utsidan och på så vis skapa en yta som tål fukt och röta bra.

Min kåsa kan naturligtvis inte förkolnas men att bränna insidan borde ge en, om än inte lika djup, liknande effekt.

Jag brände kåsans insida över ett värmeljus för att få den att bättre motstå vätan. Nu, efter några veckors användning, verkar metoden fungera. Foto: Anton Nilsson

Den färdiga kåsan. Utsidan målad med linoljefärg och insidan bränd. På denna bild saknas enbart snörningen på handtaget. Foto: Anton Nilsson

 

Den färdiga kåsan laddad med gröt och passande slev. Foto: Anton Nilsson

Jag som bloggar heter Anton Nilsson och är i grunden slöjdlärare, träbildhuggare och konsthantverkare. Jag driver företaget Livshantverk. För mer information besök min sida