I publiken i New Yorks Aeolian Hall den 12 februari 1924 fanns tonsättaren Sergej Rachmaninov, violinvirtuosen Fritz Kreisler, marschkungen John Philip Sousa, jazzpianomästaren Willie ”the Lion” Smith, och otaliga andra av tidens stora musikpersonligheter. Paul Whiteman och hans orkester presenterade ett omfattande program kallat ”An Experiment in Modern Music” men publikens entusiasm ville inte riktigt infinna sig.

Inför näst sista numret kom en välskräddad ung man in, satte sig vid pianot, och klarinettisten i Whitemans 23-mannaorkester påbörjade en stigande kromatisk skala som övergick till ett absurt utdraget glissando och avslutades med en jazzinfluerad melodislinga. En knapp kvart senare var succén ett faktum och publiken vild av entusiasm. Rhapsody in Blue hade börjat sitt segertåg över världen med sin nydanande kombination av former hämtade från den klassiska musiken, kombinerade med idiom och spelsätt från jazzens värld.