”Kära nästa generation” är en återkommande sida där våra läsare delar med sig av sina livserfarenheter och insikter till yngre generationer.
Det är nog ett hårt virke i mig och det kan jag tacka mina föräldrar för. Den starka arbetsmoralen har jag fått från dem. Äpplet faller inte så långt från trädet, som det heter. Mina föräldrar hade en hög utbildning, men de drog sig inte för att kroppsarbeta då och då. Jag brukade som liten skämta med mina kamrater om att det roligaste mina föräldrar visste var att arbeta.
Sommaren innan jag skulle börja mitt sista år på gymnasiet bad min far om att få prata med mig. Vi satte oss ned tillsammans och han gav mig råd om hur jag skulle resonera när jag valde utbildning och karriär. Till min förvåning insisterade han inte på att jag skulle ta en högskoleexamen.
I stället gav han mig detta råd:
– Jag vet att du tycker om att klippa och styla håret – både på dig själv och på andra. Min moster och morbror hade en skönhetssalong som jag jobbade extra på när jag var liten. Varför gör inte du något liknande?
Min far uppmuntrade mig att gå till skönhetssalongen där min mamma brukade klippa sig och fråga om det fanns något som jag kunde hjälpa till med – sopa golvet, svara i telefon, städa badrummet med mera.
Till min förvåning ansåg min far att jag skulle arbeta gratis. Jag blev nästan chockad när han sa det, och han förklarade:
– Du får kanske inga pengar i utbyte, men som tack för dina tjänster kan hårfrisörskorna ge dig något i gengäld. De kan lära dig hur man klipper, permanentar, färgar och stylar håret.
Du kommer att bli förvånad över hur långt du kan gå i livet!
Under några månader hjälpte så jag till på skönhetssalongen – och personalen höll sitt löfte. Tack vare min tid på salongen har jag sparat tusentals kronor på hårvård. Jag har dessutom haft möjlighet till en sidoinkomst när jag behövde arbeta extra för att få ekonomin att gå ihop. En tid arbetade jag på ett härbärge och kunde fixa håret på de som uppsökte härbärget. Det var en glädje att se hur deras självförtroende växte när de fick se sig själva i spegeln.
I dag är jag både psykoterapeut och karriärcoach. Jag ger ofta samma råd till unga människor som min far gav mig. Oavsett hur många högskolepoäng du har tagit, oavsett hur mycket kurslitteratur som du har plöjt igenom, finns det utrymme för dig att göra något med dina egna händer och hjälpa andra människor. Så be om att få lära dig ett yrke som du tycker om, i utbyte mot din arbetskraft. Du kommer att bli förvånad över hur långt du kan gå i livet!
Julia Flanagan
