I byn där mina föräldrar har sin sommarstuga kan vi köpa ekologiska tomater direkt av grönsakshandlaren. Alla som är taktiska alltså, för tomaterna är det som tar slut först.

Jag står och väntar i kön till kassan när ett par kommer in i butiken.

– Jag tar tomaterna, säger mannen till sin fru i en betryggande ton och tar sikte längst in i butiken.

Det är inte bara jag som vill vara säker på att få av tomaterna hos grönsakshandlaren i byn. Den här gången lyckades jag, men nog var jag lite orolig när jag närmade mig växthuset och såg en rad bilar som hade parkerat på vägen till parkeringen utanför växthuset. Jag tänkte att det var nog någon tillställning i det stora huset intill, men när jag såg att parkeringen redan var full så förstod jag hur det låg till.

– De öppnar nio, så du måste åka kvart i nio, hade mamma förmanat mig efter att vi hade missat tomaterna vid första besöket, veckan innan.

Vid kvart i elva fanns det bara två tomma korgar där tomaterna brukar finnas längst inne i den lilla gårdsbutiken. Så jag förstod vad hon menade. Visserligen blev hon glad över den fina broccolin vi fick med hem och som inte hade funnits där tidigare år. Och visst var det roligt att barnen hade fått varsin böjd gurka som de direkt hade tuggat i sig hälften av. Men tomaterna är viktigast.

Därför fokuserade jag den här dagen på tomaterna, inte på ett allmänt besök i grönsaksbutiken. Barnen får åka med en annan gång.

När jag kom in i butiken var det trångt med människor och jag tyckte mig kunna urskilja inte bara en lång kö till kassan utan också en kö till tomaterna. Om det bara var de två korgarna som jag hade sett tidigare så var risken stor att jag hade missat dem, trots att jag kom bara en liten stund över nio.

Jag hade hört att ena växthuset hade rasat under snöns tyngd i vintras, så jag visste att utbudet av just tomater var sämre än vanligt.

Nog kände jag mig lite lättad när jag kunde se korgarna med röda tomater där framme bland alla människor. Det skulle räcka till oss också. Jag hade börjat tänka att jag borde ha skyndat mig på morgonen och sett till att åka ännu lite tidigare. Kanske krävdes det att man hängde på låset, men det visade sig att jag hann.

I kassan berättar jag skrattandes för grönsaksodlaren att vi missade tomaterna sist, så nu hade jag sett till att komma i tid.

– Ja, och idag kommer de att ta slut ännu fortare, svarar han.

Väl hemma igen försöker jag överrösta barnprogrammet för att mamma ska få veta.

– Det gick bra! hojtar jag över tre små huvuden bort till mamma som sitter längst in i soffan.

Hon ler tillbaka.

– Jodå, det har bara gått bra, svarar hon.

Tomaterna har hon alltså inte varit orolig för. Med barn, barnprogram och alla smörgåsar har det bara gått bra!

 

Han var ute och gick med hunden när han såg någon som satt på en påle i vattnet

Visste du? - 20 juli - Förföljelsen av Falun Gong