Jag har i decennier bevakat politiken, under 90-talet fram till 2010 var debatten fri, det fanns ingen given sanning. I svåra frågor som EU-medlemskapet bildade partierna två linjer som stred mot varandra. Sedan kom SD och kulturkriget och de etablerade partierna kände sig hotade och debatten ströps. De som tyckte fel fick en stämpel och medierna utnämnde sig till sanningssägare.

Jag har många år bakom mig som politisk reporter. Jag var politisk chefredaktör på Norrländska Socialdemokraten (NSD) i 13 år. Jag var fem år på Aftonbladet som debattredaktör och 12 år på Expressen som nyhetskrönikör. Jag har bevakat det mesta, varit med om drev och intervjuat partiledare. Större delen av mitt yrkesliv har jag varit i opposition i frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Under min tid som politisk chefredaktör på NSD formade jag min politiska strategi. Jag har alltid värnat och kämpat för demokratin och inte minst för att folket inte bara ska vara röstboskap utan också ska kunna påverka politiken.

Som politisk chefredaktör var jag inte omtyckt av partiledningen i Norrbotten. Däremot hade jag ett enormt folkligt stöd. Anders Sundström höll på att svimma när jag bara någon månad efter att jag kommit till NSD krävde att inlandsbanan skulle rustas upp. Jag blev inkallad för samtal. Partiledningen försökte avsätta mig flera gånger inför folkomröstningen till EU men det blev folkligt uppror och dessutom var tidningsledningen nöjd. Efter EU valet kunde partidistriktet trösta sig med att de kunde ta 50 miljoner i utdelning från tidningen.