Justitie- och migrationsminister Morgan Johanssons (S) korståg mot rasismen fortsätter. Under den gångna veckan presenterade han betänkandet "Ett förbud mot rasistiska organisationer". Tanken är att en lag ska träda i kraft, lagom till när valrörelsen 2022 hettar upp, som gör det straffbart att delta i, eller understödja "organiserad rasism".
De juridiska och grundlagsmässiga spörsmålens detaljer är inte upp till en ledarartikel att reda ut. Vad man däremot med fördel kan göra är att utsätta hela förslaget för vad amerikanerna kärnfullt kallar "the smell test" – lukttestet. Det har ingen exakt definition, men det handlar om att tillämpa sin samlade kunskap, visdom, intuition eller rentav bondförnuft för att göra en bedömning av något. Lite mer än en magkänsla, men mindre än en grundlig analys.
Och det här lagförslaget luktar minst sagt tveksamt. Framför allt om man sätter det i den rådande politiska kontexten.
Ingenstans i förarbetet motiveras på ett för en lekman uppenbart sätt varför den här mycket långtgående inskränkningen i grundläggande rättigheter behövs. Inga siffror som visar på någon epidemi av dödliga hatbrott. Det refereras till FN-konventioner och vad andra länder gjort.
Det talas i vaga ordalag om hur rasismen påstått underminerar och splittrar samhället. Ändå handlar det alltså om ungefär 500 högerextremister som har Säpos ögon på sig, och inte ett enda terrordåd, knappt ens några allvarliga våldsbrott i närtid som trovärdigt kan sägas vara organiserat utförda av en rasistisk organisation.
Betänkandets författare medger öppet att det här inte är något systemhot: "I praktiken är det svårt att säga att organisationerna hotar demokratin eftersom de inte – genom formellt deltagande i det demokratiska systemet – har förmåga att förändra styrelseskicket som helhet. De påverkar inte den svenska politiken och det finns heller ingen risk för det."
Det här lagförslaget måste dessutom ses i en kontext av ökat politiskt fokus på så kallade hatbrott. En och annan kliade sig nog i huvudet när Morgan Johansson valde att slå på trumman för en lag som förbjuder avvikande narrativ kring Förintelsen – händelser som ligger 80 år tillbaka i tiden, som Sverige inte deltog i – under pågående pandemi och gängkrig.
Parar man ihop detta med Johanssons försök att kringskära informationsfriheten, samt Socialdemokraternas konstanta, explicita stämplande av sin främsta politiska rival, Sverigedemokraterna, som rasister, så blir bilden inte smickrande.
Kring Johanssons slutmål kan man bara spekulera. Vill han verkligen gå hela vägen och försöka göra SD olagliga? Det är inte så absurt som det kanske låter. I Tyskland har säkerhetspolisen börjat bevaka SD:s motsvarighet i tysk politik, AfD.
Vill Johansson göra det omöjligt för invandringskritiska alternativmedier att verka? Det vore tveklöst till S fördel inför nästa valrörelse. Att hans agerande mest av allt handlar om att säkra S fortsatta dominans över svensk politik framstår hur som helst som en legitim tolkning.
Om vi dock är generösa och tänker oss att det bara är omsorg om offer för organiserad rasistisk förföljelse som driver Johansson så måste man ändå ifrågasätta proportionerna. Lagar bör endast stiftas när de verkligen behövs, och ingenting konkret har hittills lagts fram som visar att den här lagen behövs. Sverige har redan mycket långtgående lagstiftning på det här området, och att rasism och antisemitism hör till Sveriges större problem är knappast en majoritet av svenska folkets uppfattning.
"Rasism" är dessutom till sin natur ett oerhört farligt och försåtligt begrepp att stoppa in i lagstiftning. Det är i allmänt bruk något högst subjektivt och blir mer och mer urvattnat för varje dag. Att en rimlig juridisk definition ska kunna upprätthållas känns tveksamt. Exemplet med "hets mot folkgrupp" är närliggande. Där försöker man numera trycka in handlingar som att bränna en koran, eller framlägga vetenskapliga data om IQ-skillnader.
I diktaturens Kinas "lagar" finns gott om gummiparagrafer, som "omstörtande verksamhet" och "störande av ordningen" som används för att ge ett skimmer av legalitet åt kommunistpartiets förföljelse. Det finns anledning till oro för den riktning svenskt rättssystem slagit in på.
Slutligen kan man också fråga sig varför både Moderaterna och Kristdemokraterna ställer sig bakom detta förslag, som främst tycks ägnat åt att stärka deras politiska motståndare. Det är dock en fråga som i nuläget får stå obesvarad. Tystnaden från dessa partiers företrädare har varit kompakt.
Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.
