Vi fick inte se några nya partier i riksdagen, och inte heller ramlade några gamla partier ur. Det kan med andra ord se ut som om ingenting nytt någonsin sker under solen. Men om man även tar in kommunalvalen i beräkningen så framträder en delvis annan bild.
Till att börja med kan man konstatera att de största partierna i kategorin "övriga", som har som ambition att knacka på riksdagsdörren så småningom, presenterar en väldigt varierad bild på kommunnivå.
Största parti bland de övriga i riksdagsvalet, det muslimska intressepartiet Nyans, tar som resultatet ser ut nu mandat i två kommunfullmäktige – Botkyrka och Landskrona. Man gick även väldigt starkt i andra kommuner, men stödet var så extremt lokalt fördelat att man med det nuvarande svenska valsystemet inte får full utväxling. Nyans ser dock ut att ha framtiden för sig på den lokala nivån, om man lyckas bygga en stabil partiorganisation.
Ett motsatt förhållande tycks råda för nationalistiska Alternativ för Sverige (AfS), som förutom att man backade i riksdagsvalet inte heller lyckades slå sig in i någon kommun. Partiet framstår mycket mer som ett riksdagsparti än ett lokalt parti. Man verkar inte ha haft eller satsat på några speciellt färgstarka lokala företrädare, och det kanske också är svårt för ett parti som är så profilerat på en strikt nationell fråga – återvandring – att gå starkt lokalt, om man inte börjar fokusera även på andra frågor.
Det liberalkonservativa Medborgerlig Samling (MED) som ofta anklagas för att vara ett "Twitterparti", har dock visat sig ha förmågan att samla stöd lokalt, även om man står still nationellt. Sedan förra valet hade man mandat i tre kommuner, och nu kommer man även in i Österåker och Järfälla, som det ser ut. Skillnaden mot AfS kan måhända vara att MED kan framstå som ett mer pragmatiskt parti, med företrädare som dessutom inte sällan har erfarenhet från andra borgerliga partier.
Det är också slående att Feministiskt Initiativ (F!) fortsätter sin totala kräftgång. Efter att ha nått hela 3,1 procent i riksdagsvalet 2014 ligger man nu nere på 0,05 procent i riksdagsvalet. Lokalt har F! ändå lyckats hålla sig kvar, och hade sedan förra valet 22 mandat i olika kommuner. Även där ser man dock ut att backa, och åka ur i bland annat Göteborg och Stockholm. Det ser i nuläget ut som om det är på lokal nivå, framför allt i storstäder, man kan överleva och fortsätta att vara relevanta.
I den politiska huvudströmmen framstår nu F! som nästan lika akterseglade av tidsandan som Piratpartiet, som inte heller har någon lokal representation. Det har dock i F!:s fall snarare troligen att göra med att andra partier, såsom V, C och MP effektivt vunnit tillbaka F!-väljare genom att fokusera mer på jämställdhet.
Värt att notera bland riksdagspartierna i detta sammanhang är att Miljöpartiet, som många misstänker räddades kvar i Riksdagen av så kallad taktikröstning, också backar i sju av tio kommuner. Det har rapporterats att man också är det parti med procentuellt flest förtida avhopp på kommunal nivå under den gångna mandatperioden. Även MP tycks alltså röra sig mer i riktning mot ett mer uttalat riksdagsparti som är starkt i storstad.
Sverigedemokraterna, som brottats med liknande problem att fylla de lokala stolarna och hålla dem fyllda under perioden, gick icke desto mindre starkt fram i årets kommunalval och ser ut att öka med 290 kommunala mandat. För SD tycks alltså utmaningen återigen bli att få fram lämpliga företrädare och etablera sig ordentligt lokalt.
Slutligen kan det vara värt att notera att det finns en hel flora av rent lokala partier som är väldigt starka på kommunal nivå. De mest framgångsrika är inte heller några enfrågepartier, utan snarare pragmatiska sammanslutningar kring lokala frågor.
I Knivsta kommun ser exempelvis lokalpartiet Knivsta.Nu ut att bli största parti, med hela 28 procent av rösterna. De även nationellt relativt välkända Demokraterna i Göteborg tappade däremot kraftigt, drygt tio procentenheter från 2018 års succéval. Lokala partiers framgångar har inte sällan den här sortens kraftiga svängningar.
En lite speciell kategori som sticker ut bland lokalpartierna är Örebropartiet och dess närstående listor i andra kommuner. Den stridbare före detta vänsterpartisten Markus Allard har valt att bygga en rörelse från den kommunala nivån, med fullt fokus på lokala frågor, utan något sikte på riksdagen i nuläget. Förutom att man ökar starkt i Örebro så har de närstående partierna även haft framgångar i bland annat Tierp, Lilla Edet och Arvika. Det blir intressant att se om det här är en modell för framtiden.
