Han var en motsägelsernas man, arvtagaren till den preussiska kronan. Trots faderns förbud odlade Fredrik den store envist sina kulturella talanger och lyckades likväl bättre än sin far på slagfältet.

Den lille prinsen som sedermera blev känd som Fredrik den store hade ingen enkel uppväxt. Som arvtagare till den preussiska kronan som bars av fadern Fredrik Vilhelm I, förväntades han skolas enligt den strikta pietistiska traditionen inom kalvinismen. Klassisk civilisation, litteratur och konst var förbjudna. Moral, modern historia och geografi ansågs mycket lämpligare. Men prinsen hade turen att ha en lärare som såg den törst efter kunskap som prinsen bar inom sig. Inte nog med det, kronprins Fredrik fattade tycke för musik och blev rent av en god flöjtist. Kungen kunde inte ha varit mer besviken.

Trots sin fascination för kultur blev Fredrik en enastående krigsfurste, långt mer framgångsrik än sin far. Efter framgångar i fälttågen mot framför allt Österrike, besegrade han en koalition bestående av Frankrike, Ryssland, Heliga romerska riket och Sverige. I slaget vid Leuthen den 5 december 1757 använde kungen manöverkrigföring och strategisk kunskap om terrängen för att besegra den större österrikiska armén. Det är för denna segerrika krigföring han är mest ihågkommen.