I västvärlden råder det en kränkthetskultur som tycks kringskära det fria ordet. Särskilt när det kommer till komedi känner många komiker ett behov av att skräddarsy sina skämt för att vara politiskt korrekta. 

Komedin är en konstform som är avsedd att vandra på den tunna linjen mellan vad som är acceptabelt och inte. Den utmanar konventioner och ger uttryck för vad alla innerst inne tänker men inte vågar säga. Detta är komikerns uppgift, utan att för den sakens skull bli elak. I medeltidens kungliga hov var likaså hovnarren den enda personen som tilläts säga som det var, och att ge kungen den kritik han omsider behövde höra. Emellertid, när människor blir alltför lättkränkta och när härskaren dödar hovnarren av rädsla för vad denne ska säga, har samhället dukat under för tyranni – lögnens välde. 

Poängen med komedin är att vara stötande eftersom sanningen sällan tas emot med blommor och applåder, men likafullt är komedin ett tecken på ett sunt, välbalanserat och självreflekterande samhälle.