Människans och hundens gemensamma historia är både lång och mytomspunnen. Genom att studera hur konstnärer avbildat hunden genom historien ställs såväl frågor som ges svar.

För tiotusentals år sedan började människan tämja hundar. Man kan hitta avbildningar av dem i grott- och klippmålningar, på antik grekisk keramik, i romerska mosaiker, medeltida gobelänger och skulpturer, samt i klassiska porträtt. Genom historien har de stått för lojalitet, beskydd, makt och styrka, intelligens och vänskap. Man inser hur mångfasetterad hunden är som symbol när man studerar franska, flamländska, holländska och engelska konstverk.

På museet The Met Cloisters i New York finns ett galleri som kallas Gotiska kapellet; det är till formen likt ett kapell från 1200-talet. Där finns ett medeltida verk kallat Tomb Effigy of a Lady (En hustrus gravfigur) som troligen föreställer adelsdamen Margaret av Gloucester, fru till Robert II, baron av Neubourg. Kvinnan är skulpterad med armarna som i bön, hon är klädd i en nobel dräkt och bär accessoarer typiska för den tiden. Huvudklädet visar att hon är gift. I bältet hänger en väska med mynt till de fattiga, ett nålhus och en kniv i fodral, men den tydligaste symbolen för hennes kvinnliga dygder ligger vid fötterna – en hund. I medeltida gravar hittar man ofta hundar vid den dödes fötter, vilket visar på trohet och lojalitet.