Hur gammal är egentligen människorasen? Uppgifterna varierar, men modern antropologi och genetiska studier talar om ungefär samma tidsperiod. Hundratals till synes isolerade artefakter passar dock inte in i denna standardbeskrivning. Vissa fynd ifrågasätter till och med det verkliga ursprunget till modern mänsklig teknologi, och ger värdefulla ledtrådar till mysteriet kring ursprunget till vår art och vår vetenskap.
Ett exempel på dessa tekniska märkvärdigheter som envist vägrar att passa in i historiens konventionella tidslinje är ett elektriskt batteri som hittades i Bagdad. Den 2000 år gamla lämningen fanns på ett museum när en australiensisk arkeolog upptäckte dess verkliga funktion. Detta antika batteri bestod av en gul keramisk behållare med en tolv gånger fyra centimeter stor kopparcylinder inuti. Cylindern hade en hoplödd skarv, som hade samma förhållande mellan tenn och bly som används för att löda i dag, samt ett kopparhölje. Cylindern var förseglad med ett material som liknar asfalt. Ännu ett asfaltsliknande lager förseglade den inre delen och en järnstav var upphängd i mitten. Staven uppvisade bevis på korrosion från en syrahaltig substans.
En rekonstruktion av batteriet visade att det kunde producera samma spänning som ett modernt batteri. Men vad gav en sådan apparat kraft till för 2 000 år sedan? På den tiden var detta område en del av det partiska imperiet (247 f Kr till 228 e Kr i nuvarande Iran). Bevisen antyder att teknologin inte härstammar från detta område, utan mer troligt från Egypten, där många fint belagda föremål av silver har grävts fram.
Om det verkar konstigt att man använde elektricitet för 2 000 år sedan så framstår det som lika förbluffande att man använde kugghjul före Jesu födelse. Den extremt komplexa ”Antikytheramekanismen” är en astronomisk klocka som hittades i början av 1900-talet i ett grekiskt skepp som verkar ha förlist omkring år 80 e.Kr.
Medan de olika objekten som hittades på skeppet identifierades och katalogiserades så uppmärksammade en av forskarna ett år in i processen en underlig apparat som var mycket komplex och verkade bestå av ett antal kugghjul. Senare analyser avslöjade att apparaten innehöll namnen på flera himmelska kroppar och tecken från zodiaken. Röntgen visade att apparaturen innehöll inte mindre än 32 kugghjul som passade perfekt ihop och fortfarande fungerade.
Forntida mekanisk kalender
Nyheten var en chock för vetenskapskretsen, som drog slutsatsen att mekanismen var en sofistikerad astronomisk kalender, nästan lika precis som en modern version. Antikytheramekanismen gav dock forskarna problem eftersom den skapade konflikter med den vedertagna historiska uppfattningen om teknologisk utveckling i den tidsperioden. Somliga försökte bortförklara den med argument som att en nutida navigatör måste ha kastat den överbord, och att den råkade landa precis vid det sjunkna skeppet.
Senare upptäckte den berömde marinforskaren Jacques Cousteau kvarlämningar från kugghjul av brons i samma område. Varifrån fick grekerna så avancerad kunskap att de kunde skapa en sådan apparat?
I ett tempel i New Delhi i Indien finns en annan av dessa antika märkvärdigheter: en pelare tillverkad av en järnlegering som har klarat sig i 1 600 år utan tecken på oxidering. Genom en ultraljudsanalys kom man fram till att pelaren är konstruerad av ett flertal hopsvetsade järnskivor. Hur kan en sådan 1 600 år gammal metallurgisk bedrift förklaras? Inte förrän i slutet av 1800-talet fanns den tekniska förmågan i Europa att konstruera något i den storleken.
På samma sätt kan forskarna fortfarande inte förklara hur flera 40 000 år gamla skallar från människor och djur har hål som många är överens om har orsakats av projektiler. Experter inom ballistik är förbluffade när de ställs inför dessa exempel. Hade grottmänniskorna skjutvapen?
Kärnexplosion?
Men det är inte bara underliga artefakter som vittnar om en avancerad mänsklig historia. Våra förfäder kan också ha nedtecknat berättelser om avlägsna civilisationer. Betrakta följande stycke ur Mahabharata, en forntida hinduisk text:
”En enda projektil som laddats med all kraft i universum… En glödande rökpelare och flammor lika ljusa som 10 000 solar, rosor i all deras skönhet… det var ett okänt vapen, en järnblixt, ett gigantiskt budskap om död som förvandlade en hel ras till aska. (…) Kropparna blev så brända att de var oigenkännliga. Deras hår och naglar ramlade av, porslin krossades utan någon uppenbar orsak, och fåglarna blev vita.”
Antyder man att texten beskriver en kärnvapenexplosion skulle många ha svårt att ta det på allvar. I den indiska delstaten Rajasthan finns emellertid ett cirka 13 kvadratkilometer stort område som är täckt av ett enormt lager radioaktiv aska. Intensiteten i strålningen gör att området fortfarande är obeboeligt. Det är inte bara i Mahabharata som denna förhistoria beskrivs – flera andra hinduiska texter berättar om existensen av vapen som svepte bort hela arméer likt löv.
Tidigt flygplan
Det finns också hundratals antika artefakter och bilder, som om man undersöker dem noggrant, provocerar oss att betrakta det nya i modern teknologi på ett annat sätt. Fem år innan bröderna Wright gjorde sin första flygning grävdes ett 2 200 år gammalt flygplan av trä fram i Egypten. Eftersom flygplan på den tiden var en helt okänd företeelse trodde arkeologerna att artefakten var någon slags stiliserad fågelskulptur. Liknande metallföremål har hittats i olika delar av det som nu är Colombia i Sydamerika. Än mer förbluffande är de grottmålningar som hittats i avlägsna delar av världen som porträtterar vad som ser ut att vara en blomstrande period för rymdskepp.
Sann vetenskap har en skyldighet att tvivla, ta i förnyat övervägande och ständigt omdefiniera sina egna grundvalar alltmedan nya upptäckter görs. Denna process kan ibland sopa bort åratals forskning och undersökningar. Vi har kommit att känna till en version av historien som berättar om en linjärt stigande teknisk evolution, men upptäckter som de ovan nämnda berättar en helt annan historia, vilket inspirerar till en seriös reflektion av våra nuvarande hypoteser.
När vi står inför en betydande mängd bevis som ifrågasätter moderna uppfattningar om vår historia och våra förfäders teknologiska kunnande, så är det både samvetslöst och ovetenskapligt att avfärda sådana artefakter för att bevara rådande ogrundade uppfattningar.
