Goda ledare bör älska det folk de leder
“The Peacemakers” av George Peter Alexander Healy (1868), föreställande fr v William Sherman, Ulysses Grant, President Abraham Lincoln och David Porter.


En viktig egenskap hos en bra ledare är att älska det folk man ansvarar för. Han-dynastins text "Guiguzi" slår fast att: "Någon med talang, men som inte har vänlighet kan inte leda en armé."

Bland de viktigaste drag som skilde rättrådiga kungar från tyranner var hur en ledare såg på dem han var ansvarig över. Det var dygden som avgjorde om en ledare inom det militära brydde sig om hur hans val påverkade hans mäns välbefinnande, eller om en härskare brydde sig om hur en viss politik påverkade hans folks vardag.

På samma sätt kan en chef driva ett effektivt och välbeställt företag och fortfarande vara hatad av sina anställda. En man kan ha ett välordnat hem och ändå bli avvisad av sin fru.

Anledningen är att det att vara en ledare inte nödvändigtvis behöver betyda att någon är en bra ledare. Effektivitet, ordning och goda resultat är inte alltid en bra ledares kännetecken. Historien är fylld av stora ledare som inte nödvändigtvis var goda män, och även om de uppnådde stora resultat lämnade de ett befläckat arv efter sig.

En ledares medkänsla

I början av 1700-talet skrev Yamamoto Tsunetomo i "Hagakure", en handbok för samurajer, att "anledningen till att människor fortfarande hedrar de tre forntida kungarnas visdomar är på grund av deras djupa och stora medkänsla".

Tsunetomo sade att han var medveten om vad som utgjorde mod och visdom, men att han bara nyligen hade kommit att förstå vad medkänsla är.

Tsunetomo citerade Tokugawa Leyasu, grundare av Japans första Tokugawa-shogunat:

"Om en ledare älskar sina trotjänare och sitt folk som sina barn, så kommer de i sin tur att tänka på ledaren som sin förälder. Den princip som ligger bakom ett fredligt områdes styrelseskick är medkänsla."

Den antika grekiske filosofen Aristoteles hade liknande åsikter om ledarskap. I sin "Den nikomachiska etiken" från mitten av 300-talet f Kr hänvisade han till politik som "den högsta och mest auktoritativa konsten" i strävandet mot godhet.

Inom ramen för det politiska skulle en sann ledare förkroppsliga godhetens och dygdens egenskaper, då det i sin tur skulle uppmuntra till dessa värderingar hos folket.

Vikten av dygd

Aristoteles åsikter baserades på idén om att moralisk godhet och kultivering av dygd är de sanna källorna till glädje. Inom ramen för det politiska skulle en sann ledare förkroppsliga godhetens och dygdens egenskaper, då det i sin tur skulle uppmuntra till dessa värderingar hos folket. Politiken var någonting som skulle vara till gagn för andra genom strävan efter dygd.

Aristoteles skrev:

"Avvikelse från monarkin är tyranni. Båda är former av enmansregering, men det finns stora skillnader mellan dem: Tyrannen ser till sin egen fördel, kungen ser till sina undersåtars bästa."

"För en man är inte en kung med mindre än att han är tillräcklig i sig själv och är bättre än sina undersåtar i alla goda saker, och en sådan man behöver inget mer. På grund av detta så ser han inte till sina egna intressen, men till sina undersåtars, för en kung som inte är sådan skulle inte vara en riktig kung utan endast vara någon som innehar en titel."

Aristoteles tillade att tyranni är motsatsen till denna princip, eftersom "tyrannen strävar efter sitt eget bästa".

Jiang Ziya svarade: "Bara älska folket."

Som ett exempel på detta kan vi se vad den kinesiska militärklassikern "Tai Gong Six Secret Teachings" av Jiang Ziya sade. I den frågade kung Wen, som grundade Zhou-dynastin, hur man ska förvalta en stat så att den styrande blir hedrad och folket nöjt.

Jiang Ziya svarade: "Bara älska folket."

Kung Wen frågade då vad detta innebär i praktiken, och Jiang Ziya svarade med att uttrycka principer som handlade om att skydda jobben, hålla skatterna låga, och att som ledare undvika att agera utifrån självintresse och korruption.

"Så de som förvaltar en stat styr folket så som föräldrar styr över sina älskade barn eller som en äldre bror agerar mot sin älskade yngre bror", sade Jiang Ziya. "När de ser deras hunger och att de fryser så är oroar de sig för dem. När de ser hur de sliter och lider så sörjer de med dem."

Kejsare T'ang i det antika Kina sades förkroppsliga dessa dygder. Den forntida texten "Huainanzi" beskrev honom sålunda:

"Hans dygd och vänlighet flödade överallt så att de förtryckta och fattiga fick det lättare. Han tröstade dem som sörjde över de döda, han frågade hur det var med de sjuka och såg till så att de föräldralösa och änkorna blev mätta. Folket hade stor tillgivenhet för honom och hans befallningar fick lätt gehör i landet."

Ett vidsynt sinne

Välvilliga ledare har också ett vidsynt sinne – förmågan att se den större helheten och vägleda människor längs en väg som leder dem till det bästa resultatet. Detta kräver att man beaktar flera sätt att se på saken, inte tar den lätta och bekväma vägen, samtidigt som man är uppmärksam på andras behov och önskemål.

Välvilja ansågs gå hand i hand med ledarskap, och detta var ett vanligt tema i många kulturer.

Välvilja ansågs gå hand i hand med ledarskap, och detta var ett vanligt tema i många kulturer. Vägledning om hur man uppnår detta finns i många klassiska texter skrivna för ledare. "Krigarens regel" av Tsugaru Kodo-shi slår tydligt fast detta:

​​"Civilförvaltning består bara av två saker: välvilja och ledarskap. Förmåner skänks genom välvilja; regler fastställs av de som styr. Då är regeringen en riktig sådan."

Detaljstyrning

De forna visa varnade också för detaljstyrning och tyrannisk kontroll av individer ner till enskilda handlingar. I det gamla Kina sträckte sig inte statens makt längre än till länsnivå och goda ledare tog till sig visdom och lärdomar från människor omkring dem för att kunna vidga sinnet.

De som detaljstyr och som i stor utsträckning dömer mindre handlingar upptäcker ofta att de inte får sina underordnades lojalitet och respekt.

Kloka råd

Det var också underförstått att för att få ett klokt råd behövde ledare ha goda värderingar och kärlek till sitt eget folk.

"De tre strategierna" från Huang Shigong slog fast att:

"Om din välvilja sträcker sig till folket, då kommer de visa männen att fatta tycke för dig; om din välvilja når alla varelser, då kommer de heliga männen att fatta tycke för dig. Om de visa männen fattar tycke för dig, då kommer ditt land att vara starkt; om de heliga männen fattar tycke för dig, då kommer hela världen vara förenad."

Själviska mål var dock inte syftet med kloka råd. I ”De tre strategierna” uttrycks det att målet är godheten i själva samhället.

"De tre strategierna" sade:

"De som kan hjälpa världen när den är i fara kan därmed skapa fred i världen. De som kan eliminera världens ångest kan således få uppleva världens välbehag. De som kan rädda världen från katastrof kan sålunda få världens välsignelser."