Vill du veta vad som har hänt historiskt i ditt närområde? Vilka traditioner som fanns i orten för hundra år sedan eller kanske vilka övernaturliga väsen som sades bo där förr i tiden? Då kanske någon av Sveriges arkivtjänster kan vara något för dig.

Vad tänkte och tyckte egentligen människor förr? Och hur gör vi för att människor i framtiden ska minnas hur vanligt folk tänker i dag? Institutet för språk och folkminnen har arkiv med stora mängder uppteckningar om hur människans vardag såg ut förr. Arkiv som fortfarande utökas genom nya insamlingar.

För ungefär ett år sedan lanserade Institutet för språk och folkminnen den digitala karttjänsten Folke, och i år lanserades påbyggnadstjänsten Folke forska. Tjänsterna är utformade så att privatpersoner kan se en Sverigekarta och utifrån den undersöka uppteckningar från specifika områden. Vi träffar arkivassistenten Kamilla Kärrstedt som berättar mer om de nya tjänsterna samt om historiken kring de svenska folkminnesuppteckningarna.

Folke är ett av flera projekt som använder en digital karta för att tillgängliggöra arkivens samlingar för den breda allmänheten. Folkes föregångare är dock av mer specialiserad art. Vi har Dialektkartan som är inriktad mot olika dialekter, Matkult som är en kunskapsbank över Sveriges olika matkulturer samt Sägenkartan som inriktar sig på folktro och sägner.

Folke sticker ut från sina föregångare genom att vara en bred tjänst med fokus på alla olika typer av folkminnesuppteckningar. En folkminnesuppteckning är en nedskriven intervju med någon, eller en persons egna anteckningar kring ett visst fenomen eller en syssla. Det kan handla om allt från möten med övernaturliga väsen till lokala traditioner, eller mer alldagliga göromål som hur man tog hand om djuren på sin gård.

Kärrstedt berättar att man i början av 1900-talet skickade ut studenter för att göra intervjuer om människors minnen och upplevelser. Syftet var att man ville rädda kunskapen om det kulturarv som höll på att gå förlorat. Man ville bevara förståelsen för hur man levde förr.

– Det fanns en idé om att man ville fånga det gamla. De som arbetade för arkivens räkning åkte runt och intervjuade folk. De intervjuade både unga och gamla men fokuserade på de gamla. Man ville få ner deras uppfattningar, vad de hade varit med om när de var unga och vad de hade hört, säger Kärrstedt.

Förutom att bevara minnet av hur människor förr levde och verkade i världen ville man genom dessa insamlingar skapa en kunskapsbank som skulle kunna användas för att bedriva forskning. De flesta av insamlingarna ägde rum i början av 1900-talet och ger då främst en bild av hur människor levde och tänkte under perioden av 1800-talets andra hälft fram till mitten av 1900-talet.

I tjänsten kan man med hjälp av en digital Sverigekarta lätt finna sitt eget närområde och läsa de ursprungliga intervjuerna. Här kan man till exempel läsa om vem det var i bygden som mötte det övernaturliga och var händelsen inträffade.

Det material som är inlagt i databasen är i grunden fotografier av handskrivna dokument. Många av dessa dokument är skrivna med skrivstil och kan vara svåra att läsa.

Detta arbete utförs av engagerade privatpersoner

För att dokumenten ska vara mer lättillgängliga behöver de skrivas över till datorskriven text. Detta arbete utförs av engagerade privatpersoner och är ett jobb som vem som helst kan hjälpa till med.

Kärrstedt berättar hur denna typ av arbete kallas för medborgarforskning. Alltså att engagerade personer utan någon specifik utbildning hjälper till och underlättar forskning och kunskapsspridning. Förutom att projektet Folke är helt beroende av denna typ av ideell hjälp så har det också visat sig att privatpersoner kan sitta inne på kunskap som inte forskarna har.

– Om en person skriver av material från en viss socken så är det ofta så att den har en koppling till platsen. Det kan vara så att den som skriver av vet vem som blivit intervjuad. Det kanske är dennes farfar eller en äldre kusin, säger Kärrstedt.

Kärrstedt har på detta sätt varit med om att få in kompletterande uppgifter till arkiven, något som aldrig skulle hänt om man inte valt att engagera allmänheten i forskningen. De som reste runt och utförde intervjuerna tog in uppgifter om vem de intervjuat och var de bodde, men skrev sällan ner mer information om vem personen som de intervjuade var. Den nya informationen är viktig då den fördjupar och sätter in de gamla uppgifterna i ett bredare sammanhang. Om de är relevanta så publiceras de därför på hemsidan tillsammans med den transkriberade texten.

Det material som i dag finns i Folke är mer än 70 år gammalt, och anledningen till att man fokuserat på äldre material har med upphovsrätt att göra. Man har velat skapa en tjänst varifrån det är lätt att dela material och varifrån man kan hämta information till böcker utan att behöva oroa sig över upphovsrätt. Den nya tjänsten, Folke forska, innehåller för närvarande i stort sett samma material men är upplagd så att den bättre passar en publik som arbetar med forskning.

Institutet för språk och folkminnen fokuserar dock inte enbart på äldre material. Men då man förr gick ut och intervjuade människor personligen arbetar man i dag huvudsakligen med digitala frågelistor. För närvarande pågår insamlingar om hur man hälsade på varandra före, under och efter covid-19-restriktionerna samt en insamling om hur man firar olika högtider.

Då de äldre insamlingarna startades för att fånga upp och bevara ett äldre kulturarv så handlar de nutida mer om att fånga upp och förstå samtida fenomen eller följa upp de äldre intervjuerna. Många av de nya insamlingarna arrangeras i samarbete med forskare, men syftena kan variera.

– Det skiftar lite. Ibland kopplas det till samtiden, ibland vill vi fånga upp ett ämne som vi har material från sedan tidigare, eller så vill vi kanske fylla en lucka. Vi vet inte så mycket om vad allmänheten tänker om ett ämne, och då vill vi försöka få in det materialet, säger Kärrstedt.

Kontakta journalisten: [email protected]