Med ljuset kommer fågelkvitter, så underbart härligt. Fågelsång, vår och parbildning är något som hänger ihop. Trots att det är vintersäsong så är landets stannfåglar i full gång med sin revirsång. Här kan en del fåglar behöva lite hjälp på traven.

Nu kan man höra talgoxar, blåmesar och grönfinkar sjunga här och där. Fågelsång gör mig glad, jag stannar alltid till och lyssnar lite extra. Häromdagen när det droppade från taken och solen lyste upp snön, då var det en vän till mig som sa:

– Nu doftar det vår!

Personligen kunde jag inte riktigt hålla med, eftersom jag tycker att vårkänslan infinner sig mer i mars-april, när flera av våra vårfåglar anländer.

Men våra stannfåglar, det vill säga de som övervintrar hos oss, går redan i parbildningstankar och är i full gång med att hitta och försvara sina revir (bo-områden). Så för dem är våren i hög grad närvarande. 

Blåmesens lek och parbildning

Redan från mitten av januari börjar revirbeteendet för blåmesarna, med uppluckring av de blandade vinterflockarna, och vissa hanar tränger redan bort potentiella konkurrenter från den närmare omgivningen av en väl vald hona.

Ritualen "hålvisning" tjänar till förstärkning av parbindningen. Nu visar hanen det tilltänkta boet för honan och inväntar hennes godkännande.

Hanens revirsång, som inleds vid denna tid, riktar sig inte endast till konkurrenter, utan även till en utsedd partner.

Den nästföljande ritualen "hålvisning" tjänar till förstärkning av parbindningen. Nu visar hanen det tilltänkta boet för honan och inväntar hennes godkännande. När väl bohåla är bestämd börjar paret själva bobygget, inredningen av boet. Bobyggandet varar olika länge och påverkas främst av de aktuella väderförhållandena. Den sammantagna byggtiden kan ligga mellan 2 och 14 dagar.

Nästa fas är lekutfodring som stimulerar parbindning och övervinner distansen mellan individerna. Dessutom har den stor betydelse för att öka honans fettdepåer inför äggens bildande. Vissa av honorna förblir oparade ända in i mars, och väntar med att välja en partner ända fram till häckningens egentliga början, medan de yngre mer orutinerade blåmesarna ofta är ute tidigt med parning och äggläggning.

Av den här anledningen är det bra att holken kommer upp redan i slutet på februari - början av mars. För som ni nu förstår är det många procedurer som ska bli avklarade för våra stannfåglar innan äggen läggs. 

Var ska holken sättas upp?

Ja, det är en fråga som beror på vilken art som du tänkt dig att fågelholken är till för. Men eftersom jag i detta blogginlägg lagt stor fokus på blåmesen så fortsätter jag att prata om blåmesens preferenser. Självklart kan dess önskemål även gälla andra liknande fågelarter som bygger bo i holkar.

Mitt tips är att blåmesen vill ha holken i en större björk eller sälg med närhet till öppnare mark. Då kan den snabbt kan få mat från trädets fröställningar och närgångna insekter, samt fånga insekter som flyger omkring i närliggande öppna fält/ängar/skog eller hyggen. Gråal med dess alkottar kan säkert också funka bra. Gärna 2,5 till 3 meter upp från marken och i skuggläge, så att äggen inte blir för varma av solljus.

Varför ”vårstäda” i en holk?

Några kanske undrar om och varför man ska rengöra holken från år till år? I naturen har fåglarna inga ”städerskor” som vårstädar innan nästa fågelfamilj flyttar in. Förvisso, men naturliga bon är sämre skyddade mot regn och kyla, så där dör oönskade bogäster som loppor och kvalster naturligt, medan insekter och lusflugor lätt kan övervintra i holkar och sedan ge sig på nästkommande års ”husägare”, vilket i sin tur kan äventyra den fågelfamiljens överlevnad.

Många trivs i egenskapade bon

Flera fåglar trivs dock bäst i egenhändigt byggda bon. Sädesärlan lägger sina bon på marken, ofta nära vägar, björktrasten bygger bon mellan björkstammens grenar, hackspettar häckar i håliga trädstammar, skatan bor i sina skatbon som de gärna bygger på och bygger på så att det till slut blir ett riktigt höghus och kungsörnen bor helst högst upp i en tallkrona, för att nämna några. Men många fåglar uppskattar hjälp från ovan för att komma igång med sin äggläggning lite före sina konkurrenter.

Ritu Andersson är vetenskapsjournalist och fotograf. Hon brinner för mänskliga rättigheter, men även för djurens rätt. Hon har också en gedigen bakgrund som biolog och sedan barnsben har hon fågelskådat och fascinerats av fåglar. Här bloggar hon mestadels utifrån fågellivet i hemtrakterna vid Västerbottenskusten.