I en tid då artificiell intelligens utvecklas snabbt kan det passa bra att titta närmare på en film som handlar om människans besatthet av att skapa konstgjort liv, och som dessutom undersöker vad det egentligen innebär att vara mänsklig.

Doktor Frankenstein (Colin Clive) har i hybris och galenskap bestämt sig för att skapa en människa. Tillsammans med sin hantlangare Fritz (Dwight Frye) finkammar han kyrkogårdar efter kroppsdelar. I jakt på en hjärna skickar han Fritz till universitetet, där vännen doktor Waldman (Edward Van Sloan) håller på att visa en skolklass skillnaden mellan en normal och en onormal hjärna. Fritz råkar ha sönder den normala hjärnan och tar i stället med sig den onormala tillbaka till Frankenstein. Under en ovädersnatt väcker Frankenstein sin skapelse till liv med hjälp av åskans blixtar. Frankenstein är mäkta stolt och till en början går allt bra. Men Fritz förstör allt genom att plåga Monstret (Boris Karloff) med en brinnande fackla. I förvirring och rädsla dödar Monstret Fritz och flyr. Nu förvandlas han till ett monster även i sin skapares ögon. Monstret, bestäms det, måste dö.

Från början var det tänkt att Bela Lugosi, som tidigare samma år spelat Greve Dracula i Mysteriet Dracula, skulle spela Monstret. Men Lugosi hoppade av projektet, vilket kan ha berott på att han erbjöds rollen för tidigt i projektet. Enligt originalmanuset beskrevs Monstret nämligen som en känslokall mördarmaskin. Det var den nye regissören James Whale som bestämde sig för att göra om Monstret till den mer sympatiske individ som vi känner det som i dag.