Karl Marx läromästare Moses Hess uttryckte en gång följande tanke: ”Raskampen är primär, klasskampen sekundär.” Denna idé har fått förnyad aktualitet och i synnerhet i USA har rasmotsättningar skickligt utnyttjats för att främja en ideologisk kamp.
Redan på 1920-talet hade det kommunistiska Workers Party of America (WPA) noterat att det fanns betydande revolutionär potential bland USA:s afroamerikanska befolkning. Man menade att rasskillnader utgjorde den känsligaste punkten i landets samhällsstruktur. I WPA:s pamflett American Negro Problems från 1928 kan man till exempel läsa: ”Kampen mot vitt förtryck av de svarta massorna är en del av den proletära revolutionen i Amerika mot kapitalism. Den amerikanska arbetarklassen kan inte frigöra sig från kapitalistisk exploatering utan att frigöra den svarta rasen från vitt förtryck.”
I pamfletten The Negroes in a Soviet America från 1935 propagerar WPA för en etnisk revolution i USA:s söder. Afroamerikaner menas leva under halvt feodala, halvt slavliknande villkor och målet för kampen måste vara att etablera en svart, separatistisk republik.
