loadingGenom att ena Kina avslutade Qin Shi Huang 500 år av krig och politisk splittring. (Illustration: New Tang Dynasti Television)
Genom att ena Kina avslutade Qin Shi Huang 500 år av krig och politisk splittring. (Illustration: New Tang Dynasti Television)
Traditionell kinesisk kultur

Betydelsefulla personer i Kinas historia: Den förste kejsaren enar Kina

Epoch Times

Det här är den nionde i en serie artiklar, som beskriver den kinesiska civilisationens uppkomst enligt det traditionella kinesiska synsättet. Serien kommer att handla om Kinas historia och viktiga personer som medverkat till att skapa Kinas gudomligt inspirerade kultur. I den här artikeln introduceras den förste historiska kejsaren Qin Shihuang.

De tidigare härskarna Yao och Shun hade följt traditionen att överlämna styret till en utvald tronföljare. Men under Yu den stores och Xia-dynastins tid infördes traditionen med ärvd tronföljd.

Ytterligare tusen år passerade innan kung Wu besegrade konungariket Yin-Shang som tagit över efter Xia-dynastin, och den 800 år långa Zhou-dynastin grundades.

Vid tiden för Vår- och höstperiden (770 f.Kr.) började Zhourikets gradvisa nedgång. För den splittrade kinesiska civilisationen blev det en period med politiska intriger, militära äventyr och kulturell mognad som varade under ett helt sekel.

Legender om den kinesiska civilisationens uppkomst: Kejsare Shun

De stridande staterna och Qin-dynastins uppkomst

Den slutliga segern för staten Qin och kung Ying Zheng, som härskade över Kinas första imperialistiska dynasti, blev slutet på en historisk epok som varade under flera hundra år, och som Kineserna kallar ”tianxia”, världen under himlen.

De kinesiska dynastiernas uppgång och fall karaktäriseras av att de har följt ett cykliskt mönster. När samhället tappar i moral, kommer social oro, naturkatastrofer,  och upprorsmakare fram, som rensar bort den korrupta eller förstelnade regimen och etablerar en ny dynasti.

Enligt gamla nedteckningar fanns det en gång tusentals olika stater i Kina. Under Zhoudynastins senare tid fanns hundratals, under Vår- och höstperioden räknar man till cirka 140. Under De stridande staternas period i slutet på Zhou återstod endast sju stater, där härskarna betraktade sig som kungar med egna regler som kunde strunta i Zhous maktlösa monarks förordningar.

Ying Zheng var den sista i en rad av sex ambitiösa kungar i staten Qin i västra Kina, som i över ett sekel försökt göra sin lilla avkrok till en regional makt. För att lyckas bättre bjöd man in och anställde duktiga administratörer och rådgivare från hela Kina. Många av dessa hade tidigare blivit förbisedda i sina hemstater, men i Qin fick de omedelbart höga positioner, vilket gagnade staten mycket.

De stridande staternas period började omkring 400 f.Kr. och pågick i ungefär 300 år.

Allteftersom staten Qin växte blev deras främsta rival den rika kuststaten Qi i östra Kina. För att minska staten Qis övertag antog staten Qin till en början ett tålmodigt och invecklat diplomatiskt spel. De uppmuntrade motstridiga skolor inom relationerna mellan regionerna. Detta ledde till att den Qi-ledda koalitionen som skapats enligt den lärde Su Qins, ”vertikala skola” reste sig och försvarade landet utefter en nord-sydlig linje. Men detta underminerades av Qins omstörtande av enskilda stater som försökte upprätthålla en allians som följde Zhang Yis ”horisontala skola”.

Vid Ying Zhengs tid var alliansen mot Qin i stort sett maktlös, medan Qin hade fört flera framgångsrika krig vid gränsen österut, där de tagit in andra folkslag från gränsområdena. Imperiet var redo att tas över.

1113px-EN-WarringStatesAll260BCE

De krigande staterna med Zhou-dynastins huvudstad Luoyang. (Illustration: Philg88/CC BY-SA 3.0)

Legender om den kinesiska civilisationens uppkomst: Yu den store

Från gisslan till kung

Det fanns många förutsägelser som sade att Kina skulle enas av en kraftfull ledare under Qin-dynastin. I Shiji, Historikerns nedteckningar, står att år 762 f.Kr. fick hertig Wen av Qin, en mystisk sten från en gud som han offrade till. Gudomen kom ofta på natten, från sydost. Han gol som en tupp, vilket orsakade att fasaner i området gol i mörkret.

Hertig Wen uppförde ett tempel till stenen, och staden Baoji i Shaanxiprovinsen har senare byggts upp runt templet. I boken Feng Chan, i Historikerns nedteckningar, sägs att den som besitter stenen kommer att bli ”en stark hövding över feodalherrarna”.

Det finns också nedtecknat att hertig Wen fångade en svart drake under en jakt, vilket är ett tecken för elementet vatten. Det var ett gynnsamt tecken, eftersom den tynande Zhoudynastin var förutspådd att vara av det svagare elementet eld.

År 374 f.Kr. träffade den tjänsteman som var ansvarig för historiska nedteckningar i Zhou-hovet hertig Xian av Qin, och berättade att en ledare som skulle ena Kina skulle födas i hans stat.

Den vi kallar den första kejsaren, Ying Zheng, föddes i fiendeland år 259 f.Kr. Hans far var en prins från Qin som skickats som diplomatisk gisslan till staten Zhao. Så småningom lyckades sonen, Ying Zheng, ta sig till staten Qin där han blev kung vid 13 års ålder.

Ying Zhengs skickliga premiärminister Lü Buwei, hade förmågan att rekrytera många duktiga ämbetsmän. Han var också en effektiv administratör under de första nio åren av Ying Zhengs regeringstid, då han fick agera som regent.

Ying Zheng övertog makten i samband med att han förhindrade en komplott från sin mor och hennes älskare, den falske eunucken Lao Ai, som försökte ta över makten. På grund av sin inblandning i den komplotten tog Lü Buwei sitt eget liv.

År 238 f.Kr. kröntes Ying Zheng i staten Qins huvudstad.

Den nye kungen upprätthöll nära förbindelser med sina ministrar och generaler under hela sin regeringstid. Den berömde administratören Li Si, tjänade honom i 30 år.

Ying Zheng erövrar de sex staterna

Efter många års mobilisering och regionala krig, bestämde Ying Zheng att det var dags att ta över fiendestaterna som stod i vägen för landets enande. Erövringen startade med Zhao i norr, sedan Wei i centrala Kina. Efter det följde det lilla Han söder om Wei, och den stora staten Chu kapitulerade efter ett blixtsnabbt fälttåg. De sista erövringarna av staterna Yan och Qi i nordost och öst blev slutet på allt organiserat motstånd.

Qinstatens huvudfiende Zhao hade redan försvagats av de många gränskrigen, men hade fortfarande en mäktig armé under befäl av de skickliga generalerna Li Mu och Pang Nuan. Ying Zheng drev sin huvudstyrka mot Zhao samtidigt som han gjorde diplomatiska närmanden till staten Han. År 231 f.Kr. lyckades han få Han-gunernör att hoppa av och göra uppror. Ying Zheng sände sina trupper att hjälpa sin allierade, och kungen av Han tillfångatogs år 230 f.Kr. Staten var annekterad.

Året efter skickades general Wang Jian, för att övervaka fälttåget mot Zhao och general Li Mu. Efter ett års dödläge lyckades Qins utsända få kungen av Zhao att misstro och avrätta general Li Mu. När Zhaos armé berövats sin befälhavare föll den ihop år 228 f.Kr, och Qins armé kunde marschera in till huvudstaden. Några ledare undkom och försökte få igång ett motstånd, men slogs ner helt sex år senare.

Kungen i Wei-staten stöttade inte sin granne Zhao, utan försökte istället blidka kungen av Qin genom att avträda sig landområden. Denna självförvållade förlust lamslog Wei, och år 225 f.Kr. sände Ying Zheng ut general Wang Ben att belägra huvudstaden. General Wang översvämmade staden och kungen av Wei kapitulerade.

Yu den stores regeringstid

Söderns fall

Yu_Wenshan-1658-1

En landskapsmålning från1600-talet av konstnären Yu Wenshan. (Bild:PD-Art)

Söder och öster om Qin fanns det stora och folkrika kungadömet Chu. Trots sin storlek och resurser var Chu en andra klassens makt, på grund av ständiga interna strider mellan adel och ministrar. Vid tiden för Qins anfall hade en kung nyligen mördats och landet var i oordning. Ying Zheng mobiliserade en armé på 200 000 man och anförtrodde befälet till den unge och stolte general Li Xin.

Detta visade sig vara ett felbeslut, och 226 f.Kr. kom Li Xin tillbaka efter att ha lidit nederlag.

Men staten Qin hade fler generaler och fler soldater. Ying Zhang avlade ett personligt besök hos den äldre befälhavaren Wang Jian, som hade besegrat staten Zhao och övertalade honom att leda 600 000 man i ett fälttåg mot Chu.

I staten Chu var stridsmoralen hög sedan deras general Xiang Yan lyckats besegra Li Xin och Qin-armén. Wang Jian förstod det och stoppade sin armé en liten bit in i landet och låtsades att de var tveksamma till att ta striden.

Efter att ha upprätthållit den här bluffen i ett år drog Chus trupper slutsatsen att Wang Jian var för gammal för att leda en armé i krig och blev mindre vaksamma. Det var det ögonblicket Wang hade väntat på. Han befallde hela Qin-armén till ett anfall som dödade general Xiang vid första attacken och fortsatte sedan långt in i landet.

År 223 f.Kr. kapitulerade kungen av Chu och hans stat upplöstes.

När Wangs trupper kom fram till berget Xi, som numera ligger i Wuxi i Jiangsuprovinsen, upptäckte de en mystisk sten när de grävde gropar för att laga mat. På stenen var orden ”Kriget kommer att fortsätta så länge berget Xi producerar tenn. Freden infinner sig när tennet är borta”.

Av lokalbefolkningen fick Wang och hans mannar höra att området varit rikt på tenn ända sedan kung Ping av Zhou-dynastins dagar. Men under den senaste tiden hade tennet minskat. Ingen visste var stenen kom ifrån.

Nöjd med uppenbarelsen gav Wang Jian området namnet Wuxi, vilket betyder ”där det inte finns något tenn”.

Kina enas

När staten Zhao var utplånad stod nu Qins arméer vid gränsen till Yan i nordost. Detta skrämde kungen av Yan så han lät prins Dan vidta säkerhetsåtgärder. Dan rekryterade mördaren Jing Ke, som år 226 f.Kr. frivilligt åtog sig uppdraget att mörda Ying Zheng.

Det var nära att Jing Ke lyckades döda kungen i tronrummet, men Ying Zheng undvek med nöd och näppe hans förgiftade dolk och dödade i stället Jing Ke.

 Mördaren Jing Ke (Bild: Wu Shuang-K’uan/Epoch Times)

Mördaren Jing Ke (Bild: Wu Shuang-K’uan/Epoch Times)

Som skickade Qin en styrka som skulle slå ner motståndet i Yans huvudstad Ji (dagens Peking), men när kungen fördrivits till Manchuriet lade han det kriget på is. När fälttåget mot Chu var avklarat fick Wang Ben och hans styrkor avsluta jobbet och staten Yan upplöstes.

Nu återstod bara ärkefienden Qi, som var beläget i det som nu är Shandongprovinsen. Qi hade haft en blomstrande period under hela Zhoudynastin, men hade under senare tid lidit förluster i krig mot fem andra stater, och leddes nu av den inkompetente kungen Jian.

När general Wang Ben ledde Qin-armén mot Qi kapitulerade kung Jian omedelbart. Det var år 221 f.Kr. och den 39-årige Ying Zheng blev Qin Shi Huang Di – den första kejsaren av Qin-imperiet.

Medan de tidigare legendariska härskarna kallats för ”di” eller ”huang”, var Qin Shi Huang den förste att kalla sig själv ”huangdi” en titel som innefattade båda termerna. Sedan dess är det ordet som använts för alla kejsare efter Qin, och används fortfarande specifikt för kinesiska härskare i moderna språk.

Fu Xi bringar ordning i kosmos

Mest lästa

Rekommenderat

loadingGenom att ena Kina avslutade Qin Shi Huang 500 år av krig och politisk splittring. (Illustration: New Tang Dynasti Television)
Genom att ena Kina avslutade Qin Shi Huang 500 år av krig och politisk splittring. (Illustration: New Tang Dynasti Television)
Traditionell kinesisk kultur

Betydelsefulla personer i Kinas historia: Den förste kejsaren enar Kina

Epoch Times

Det här är den nionde i en serie artiklar, som beskriver den kinesiska civilisationens uppkomst enligt det traditionella kinesiska synsättet. Serien kommer att handla om Kinas historia och viktiga personer som medverkat till att skapa Kinas gudomligt inspirerade kultur. I den här artikeln introduceras den förste historiska kejsaren Qin Shihuang.

De tidigare härskarna Yao och Shun hade följt traditionen att överlämna styret till en utvald tronföljare. Men under Yu den stores och Xia-dynastins tid infördes traditionen med ärvd tronföljd.

Ytterligare tusen år passerade innan kung Wu besegrade konungariket Yin-Shang som tagit över efter Xia-dynastin, och den 800 år långa Zhou-dynastin grundades.

Vid tiden för Vår- och höstperiden (770 f.Kr.) började Zhourikets gradvisa nedgång. För den splittrade kinesiska civilisationen blev det en period med politiska intriger, militära äventyr och kulturell mognad som varade under ett helt sekel.

Legender om den kinesiska civilisationens uppkomst: Kejsare Shun

De stridande staterna och Qin-dynastins uppkomst

Den slutliga segern för staten Qin och kung Ying Zheng, som härskade över Kinas första imperialistiska dynasti, blev slutet på en historisk epok som varade under flera hundra år, och som Kineserna kallar ”tianxia”, världen under himlen.

De kinesiska dynastiernas uppgång och fall karaktäriseras av att de har följt ett cykliskt mönster. När samhället tappar i moral, kommer social oro, naturkatastrofer,  och upprorsmakare fram, som rensar bort den korrupta eller förstelnade regimen och etablerar en ny dynasti.

Enligt gamla nedteckningar fanns det en gång tusentals olika stater i Kina. Under Zhoudynastins senare tid fanns hundratals, under Vår- och höstperioden räknar man till cirka 140. Under De stridande staternas period i slutet på Zhou återstod endast sju stater, där härskarna betraktade sig som kungar med egna regler som kunde strunta i Zhous maktlösa monarks förordningar.

Ying Zheng var den sista i en rad av sex ambitiösa kungar i staten Qin i västra Kina, som i över ett sekel försökt göra sin lilla avkrok till en regional makt. För att lyckas bättre bjöd man in och anställde duktiga administratörer och rådgivare från hela Kina. Många av dessa hade tidigare blivit förbisedda i sina hemstater, men i Qin fick de omedelbart höga positioner, vilket gagnade staten mycket.

De stridande staternas period började omkring 400 f.Kr. och pågick i ungefär 300 år.

Allteftersom staten Qin växte blev deras främsta rival den rika kuststaten Qi i östra Kina. För att minska staten Qis övertag antog staten Qin till en början ett tålmodigt och invecklat diplomatiskt spel. De uppmuntrade motstridiga skolor inom relationerna mellan regionerna. Detta ledde till att den Qi-ledda koalitionen som skapats enligt den lärde Su Qins, ”vertikala skola” reste sig och försvarade landet utefter en nord-sydlig linje. Men detta underminerades av Qins omstörtande av enskilda stater som försökte upprätthålla en allians som följde Zhang Yis ”horisontala skola”.

Vid Ying Zhengs tid var alliansen mot Qin i stort sett maktlös, medan Qin hade fört flera framgångsrika krig vid gränsen österut, där de tagit in andra folkslag från gränsområdena. Imperiet var redo att tas över.

1113px-EN-WarringStatesAll260BCE

De krigande staterna med Zhou-dynastins huvudstad Luoyang. (Illustration: Philg88/CC BY-SA 3.0)

Legender om den kinesiska civilisationens uppkomst: Yu den store

Från gisslan till kung

Det fanns många förutsägelser som sade att Kina skulle enas av en kraftfull ledare under Qin-dynastin. I Shiji, Historikerns nedteckningar, står att år 762 f.Kr. fick hertig Wen av Qin, en mystisk sten från en gud som han offrade till. Gudomen kom ofta på natten, från sydost. Han gol som en tupp, vilket orsakade att fasaner i området gol i mörkret.

Hertig Wen uppförde ett tempel till stenen, och staden Baoji i Shaanxiprovinsen har senare byggts upp runt templet. I boken Feng Chan, i Historikerns nedteckningar, sägs att den som besitter stenen kommer att bli ”en stark hövding över feodalherrarna”.

Det finns också nedtecknat att hertig Wen fångade en svart drake under en jakt, vilket är ett tecken för elementet vatten. Det var ett gynnsamt tecken, eftersom den tynande Zhoudynastin var förutspådd att vara av det svagare elementet eld.

År 374 f.Kr. träffade den tjänsteman som var ansvarig för historiska nedteckningar i Zhou-hovet hertig Xian av Qin, och berättade att en ledare som skulle ena Kina skulle födas i hans stat.

Den vi kallar den första kejsaren, Ying Zheng, föddes i fiendeland år 259 f.Kr. Hans far var en prins från Qin som skickats som diplomatisk gisslan till staten Zhao. Så småningom lyckades sonen, Ying Zheng, ta sig till staten Qin där han blev kung vid 13 års ålder.

Ying Zhengs skickliga premiärminister Lü Buwei, hade förmågan att rekrytera många duktiga ämbetsmän. Han var också en effektiv administratör under de första nio åren av Ying Zhengs regeringstid, då han fick agera som regent.

Ying Zheng övertog makten i samband med att han förhindrade en komplott från sin mor och hennes älskare, den falske eunucken Lao Ai, som försökte ta över makten. På grund av sin inblandning i den komplotten tog Lü Buwei sitt eget liv.

År 238 f.Kr. kröntes Ying Zheng i staten Qins huvudstad.

Den nye kungen upprätthöll nära förbindelser med sina ministrar och generaler under hela sin regeringstid. Den berömde administratören Li Si, tjänade honom i 30 år.

Ying Zheng erövrar de sex staterna

Efter många års mobilisering och regionala krig, bestämde Ying Zheng att det var dags att ta över fiendestaterna som stod i vägen för landets enande. Erövringen startade med Zhao i norr, sedan Wei i centrala Kina. Efter det följde det lilla Han söder om Wei, och den stora staten Chu kapitulerade efter ett blixtsnabbt fälttåg. De sista erövringarna av staterna Yan och Qi i nordost och öst blev slutet på allt organiserat motstånd.

Qinstatens huvudfiende Zhao hade redan försvagats av de många gränskrigen, men hade fortfarande en mäktig armé under befäl av de skickliga generalerna Li Mu och Pang Nuan. Ying Zheng drev sin huvudstyrka mot Zhao samtidigt som han gjorde diplomatiska närmanden till staten Han. År 231 f.Kr. lyckades han få Han-gunernör att hoppa av och göra uppror. Ying Zheng sände sina trupper att hjälpa sin allierade, och kungen av Han tillfångatogs år 230 f.Kr. Staten var annekterad.

Året efter skickades general Wang Jian, för att övervaka fälttåget mot Zhao och general Li Mu. Efter ett års dödläge lyckades Qins utsända få kungen av Zhao att misstro och avrätta general Li Mu. När Zhaos armé berövats sin befälhavare föll den ihop år 228 f.Kr, och Qins armé kunde marschera in till huvudstaden. Några ledare undkom och försökte få igång ett motstånd, men slogs ner helt sex år senare.

Kungen i Wei-staten stöttade inte sin granne Zhao, utan försökte istället blidka kungen av Qin genom att avträda sig landområden. Denna självförvållade förlust lamslog Wei, och år 225 f.Kr. sände Ying Zheng ut general Wang Ben att belägra huvudstaden. General Wang översvämmade staden och kungen av Wei kapitulerade.

Yu den stores regeringstid

Söderns fall

Yu_Wenshan-1658-1

En landskapsmålning från1600-talet av konstnären Yu Wenshan. (Bild:PD-Art)

Söder och öster om Qin fanns det stora och folkrika kungadömet Chu. Trots sin storlek och resurser var Chu en andra klassens makt, på grund av ständiga interna strider mellan adel och ministrar. Vid tiden för Qins anfall hade en kung nyligen mördats och landet var i oordning. Ying Zheng mobiliserade en armé på 200 000 man och anförtrodde befälet till den unge och stolte general Li Xin.

Detta visade sig vara ett felbeslut, och 226 f.Kr. kom Li Xin tillbaka efter att ha lidit nederlag.

Men staten Qin hade fler generaler och fler soldater. Ying Zhang avlade ett personligt besök hos den äldre befälhavaren Wang Jian, som hade besegrat staten Zhao och övertalade honom att leda 600 000 man i ett fälttåg mot Chu.

I staten Chu var stridsmoralen hög sedan deras general Xiang Yan lyckats besegra Li Xin och Qin-armén. Wang Jian förstod det och stoppade sin armé en liten bit in i landet och låtsades att de var tveksamma till att ta striden.

Efter att ha upprätthållit den här bluffen i ett år drog Chus trupper slutsatsen att Wang Jian var för gammal för att leda en armé i krig och blev mindre vaksamma. Det var det ögonblicket Wang hade väntat på. Han befallde hela Qin-armén till ett anfall som dödade general Xiang vid första attacken och fortsatte sedan långt in i landet.

År 223 f.Kr. kapitulerade kungen av Chu och hans stat upplöstes.

När Wangs trupper kom fram till berget Xi, som numera ligger i Wuxi i Jiangsuprovinsen, upptäckte de en mystisk sten när de grävde gropar för att laga mat. På stenen var orden ”Kriget kommer att fortsätta så länge berget Xi producerar tenn. Freden infinner sig när tennet är borta”.

Av lokalbefolkningen fick Wang och hans mannar höra att området varit rikt på tenn ända sedan kung Ping av Zhou-dynastins dagar. Men under den senaste tiden hade tennet minskat. Ingen visste var stenen kom ifrån.

Nöjd med uppenbarelsen gav Wang Jian området namnet Wuxi, vilket betyder ”där det inte finns något tenn”.

Kina enas

När staten Zhao var utplånad stod nu Qins arméer vid gränsen till Yan i nordost. Detta skrämde kungen av Yan så han lät prins Dan vidta säkerhetsåtgärder. Dan rekryterade mördaren Jing Ke, som år 226 f.Kr. frivilligt åtog sig uppdraget att mörda Ying Zheng.

Det var nära att Jing Ke lyckades döda kungen i tronrummet, men Ying Zheng undvek med nöd och näppe hans förgiftade dolk och dödade i stället Jing Ke.

 Mördaren Jing Ke (Bild: Wu Shuang-K’uan/Epoch Times)

Mördaren Jing Ke (Bild: Wu Shuang-K’uan/Epoch Times)

Som skickade Qin en styrka som skulle slå ner motståndet i Yans huvudstad Ji (dagens Peking), men när kungen fördrivits till Manchuriet lade han det kriget på is. När fälttåget mot Chu var avklarat fick Wang Ben och hans styrkor avsluta jobbet och staten Yan upplöstes.

Nu återstod bara ärkefienden Qi, som var beläget i det som nu är Shandongprovinsen. Qi hade haft en blomstrande period under hela Zhoudynastin, men hade under senare tid lidit förluster i krig mot fem andra stater, och leddes nu av den inkompetente kungen Jian.

När general Wang Ben ledde Qin-armén mot Qi kapitulerade kung Jian omedelbart. Det var år 221 f.Kr. och den 39-årige Ying Zheng blev Qin Shi Huang Di – den första kejsaren av Qin-imperiet.

Medan de tidigare legendariska härskarna kallats för ”di” eller ”huang”, var Qin Shi Huang den förste att kalla sig själv ”huangdi” en titel som innefattade båda termerna. Sedan dess är det ordet som använts för alla kejsare efter Qin, och används fortfarande specifikt för kinesiska härskare i moderna språk.

Fu Xi bringar ordning i kosmos

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024