Den kinesiska ekonomen He Qinglian menar att Kinas fastighetsbubbla kan bli betydligt större än andra liknande bubblor i historien. I denna text förklarar hon varför och liknar skeendet vid ett ponzispel.

Kinas fastighetsmarknad börjar alltmer likna ett ponzi-casino, där staten är både domare, croupier och en av storspelarna. Hela marknaden vilar på lån.

Från en ren marknadssynpunkt har kinesiska fastigheter inget större investeringsvärde. För att ens betrakta det som en investeringsprodukt måste man först undersöka bubblan som består av tre saker: förhållandet mellan investeringsvärdet och BNP, förhållandet mellan pris och inkomst, samt uthyrningsgraden.

Förhållandet mellan värdet av fastighetsinvesteringar och BNP används huvudsakligen för att bedöma ett framtida pris och för att se om fastighetsinvesteringen är överhettad. Detta förhållande har varit högt: 14,8 procent under 2013 och 14,2 procent under 2015.

Sedan 1960 har alla fastighetsbubblor spruckit i länder där förhållandet mellan värdet av fastighetsinvesteringar och BNP har varit högre än 6 procent. När den japanska fastighetsmarknaden kollapsade svarade fastighetsinvesteringarna bara för 9 procent av BNP. I början av krisen med de dåliga inteckningslånen i USA, nådde värdet en lokal topp på 6,2 procent.

Är den kinesiska ekonomin ett ponzibedrägeri?

Fastighetsberoende – en sjukdom

Andra data, som till exempel i vilken grad folk har råd med sina bostäder, liksom inkomsterna från uthyrning av bostäder, visar att denna marknad knappast har något verkligt värde som tillgång i Kina – och att investeringar bara är något säkrare än att spela på casino.

Så varför tillåter den kinesiska regeringen att fastighetsmarknaden stöttas upp med så mycket lån?

Kinas ekonomi lider av fastighetsberoende, främst på grund av att de lokala regeringarna är finansiellt beroende av markförsäljning.

Alla kinesiska lokalstyren tjänar pengar på marken, eftersom all mark i Kina ägs av staten. Under 2015 närmade sig deras markberoende ett värde på 50 procent, alltså nivån på markförsäljningar i förhållande till de generella budgetinkomsterna.

Vissa städer har nått betydligt högre noteringar och därför måste lokala regeringar agera storspelare på husmarknaden och fortsätta tillhandahålla mark till denna marknad.

Fortsätter dela ut tärningar

Dessutom har husindustrin en viktig roll i Kinas ekonomi. Om det skulle bli stora förändringar i prisnivån kommer många företag i relaterade branscher göra enorma förluster, och det kan kanske också kan bli droppen som sänker Kinas verkliga ekonomi.

Så nu när den verkliga ekonomin går sämre, vad ska den kinesiska regimen göra om fastighetsmarknaden kollapsar? Svaret är att just därför måste centralbanken fortsätta att agera croupier vid spelbordet, fortsätta att trycka pengar och dela ut tärningar till lokala regeringar, fastighetsutvecklare och köpare.

Ur en ren marknadssynvinkel måste Kinas fastighetsboom dö ut. Världen har upplevt detta ungefär hundra gånger. Under de senaste tjugo åren såg vi detta både i Japan och i USA. I Japan pyste det ut mer långsamt, medan bubblan sprack häftigt i USA.

Bubbelkoll: Experternas varningsklockor om Kinas fastighetsmarknad

Alla erfarenheter säger att Kinas fastighetsbubbla kommer att spricka förr eller senare. Frågan är bara hur den kommer att spricka.

För den kinesiska regeringen är konsekvenserna av en fastighetskollaps mycket allvarliga. Första dominobrickan blir en lokal skuldkris, följd av en finansiell kris. Ur regeringens synpunkt måste fastighetsindustrin räddas med alla till buds stående medel.

Under 2015 gick större delen av de elva biljonerna yuan i nya lån i Kina till fastighetsmarknaden. Denna trend fortsätter under 2016, och siffrorna från 2015 kommer kanske till och med att överträffas. Därför kan det förväntas att så länge centralbanken ger ut dessa lån så kommer huspriserna att stiga.

Ekonomisk stabilitet?

I USA sprack ponzicasinot eftersom spelarna, bankerna och regeringen (domaren) är olika parter med olika intressen. I Kina är regeringen domaren, centralbanken är croupier och de lokala regeringarna är spelarna.

Finanskris i Kina oundviklig menar ekonomen Mao Yushi

Fastigheter har blivit den kinesiska centralbankens reservvaluta. Att ge kredit till denna marknad har blivit ett sätt för regeringen att upprätthålla ekonomisk stabilitet. Det värsta det här kan leda till är inflation. Det minskar dock bara samhällets välstånd. Det skapar inte yttre militära hot eller interna konflikter som är svåra att bekämpa, och det kommer inte att leda till regimkollaps. Zimbabwe hade många gånger värre hyperinflation än Kina, men det ledde inte till regimens fall.

Det kan tilläggas att den kinesiska regeringen för länge sedan infört vissa marknadsregleringar – såsom begränsningar av köp, försäljning och pris – och kan använda dem efter behag. Eftersom staten är både domare, croupier och storspelare kan bubblan komma att bli mycket större än i Japan och USA. Och staten har i det här fallet mycket större manöverutrymme.

He Qinglian är en välkänd kinesisk författare och ekonom. Numera bosatt i USA har hon skrivit ”China’s Pitfalls” och ”The fog of cencorship: Media control in China”.