Att kunna skriva och använda sig av skriftspråkets normer blir allt viktigare i dagens samhälle. Vi måste kunna skriva vår CV och vårt ansökningsbrev på ett förnuftigt och tilltalande sätt för att hävda oss på arbetsmarknaden; vi måste också kunna skriva brev till myndigheter och olika instanser för att göra oss förstådda eller plädera för vår sak. Tre författare har diskuterat skrivprocessen och ger också tips för att lyckas med sin skrivelse.
Därför måste man ha kännedom om skrivprocessen så att skrivandet kan få det rätta flytet. Denna skrivprocess sker i tre olika faser, något som författarna Patrik Hadenius, Ulf Teleman och Siv Strömquist tar fasta på. Dessa tre faser är förberedelse, produktion och bearbetning. Författarna har olika aspekter på vad som är viktigast under skrivprocessen, men samtidigt kompletterar de i mångt och mycket varandra.
5 tips på hur du tjänar pengar på din hobby
Teleman talar om att skrivandet är produktorienterat till skillnad från talandet som är aktivitetsorienterat, och sålunda säger han att skrivandet är en mer komplex process än talandet. Här måste skribenten utföra sitt planeringsarbete på olika stadier samtidigt. Han måste också kunna översätta sina mentala bilder till handens rörelser så att det hamnar på papper eller dokumentet i datorn.
Han tycker vidare att den första fasen, som han kallar inventionen, är den viktigaste. Här måste skribenten vara klar över vad han eller hon vill säga och till vem och varför. Han säger också att den ”tränade skribenten tänker och undersöker med hjälp av tankemönster som generell-specifik, förgrund-bakgrund, del-helhet, likhet-olikhet, orsak-verkan, mål-medel, fördel-nackdel etc”. Skribenten måste också, enligt Teleman, hela tiden ha läsaren framför sig med orden ”än sen då” ringandes i öronen.
Teleman framhåller också att kamratkritik är ett väsentligt inslag i skrivprocessen. Man bör vänja sig vid att ha provläsare och att man tar deras reaktioner på allvar. Bedömarna av texterna ska kunna se hur pass sanningsenlig eller uppriktig och relevant texten är. Skribentens text ska också ha flyt och varje mening ska vara rimligt motiverad av den föregående. Ett bra sätt, enligt Teleman, för att pröva ifall texten är bra skriven, är att läsa den högt. Är den knagglig bör man säkerligen gå igenom den igen. Man kan också försöka memorera meningarna. Är de svåra att komma ihåg kanske det inte har den rytm och det flyt en text bör ha.
Hadenius pratar om att skrivprocessen innefattar en cyklisk modell där man planerar, formulerar och reviderar för att åter planera, formulera och revidera. Detta pågår om och om igen tills man är färdig med sin text. Han nämner också mycket om tidsaspekter och pauser. Han framhåller till exempel att det är under pausen som texten verkligen blir till, ty det är då vi stannar upp och funderar. Mer eller mindre påtvingade pauser som att kaffet måste bryggas eller att telefonen ringer, kan vara bra då detta kan ge upphov till att man kan se texten i ett nytt ljus. Hadenius går inte in så mycket i detalj kring de olika faserna, men han framhäver dock att den första fasen är viktig. Det är under planeringen som själva målet för texten sätts upp och idéerna kommer fram.
En metafor för skrivandet, enligt Hadenius, är orienteringstävlingen. En orienterare måste hela tiden hitta en balans mellan att läsa kartan, springa efter kartan och kontrollera sin position. En god orienterare springer under tiden som han planerar och kontrollerar. Och samma liknelse gäller för skrivandet: en god skribent skriver samtidigt som han planerar. En orienterare måste också veta vart han ska springa. Om han således springer i kända marker, motsvarar det att skriva en typ av text han är van vid, och slipper planera och redigera. Är han i okänd terräng krävs det att han stannar upp och funderar. Här är det underförstått att ju mer kunskap om skrivandet man besitter desto lättare går det.
Siv Strömquist tycker att det är viktigt att skrivprocessen sker inom fasta ramar, det vill säga att man följer textbindningens regelverk, textmönster och skriftspråkets grundläggande normer. När man gör det erbjuder det stöd och hjälp och man känner sig säkrare och det går lättare att skriva. Man måste därför, enligt Strömquist, ta reda på hur hantverket (skrivandet) ska bedrivas på bästa sätt för att det ska bli en så bra slutprodukt som möjligt – här handlar det således om kunskap – som finns att hämta i allehanda handböcker om skrivandet och framförallt den klassiska retoriken. Strömquist menar att om man beaktar skrivreglerna, underlättar det kommunikationen. Texter som följer skriftspråkets normer blir mycket lättare att läsa samtidigt som de blir lättare att framställa.
Författarna måste skriva – änglarna gör det inte
Sammanfattningsvis kan man säga att alla tre författarna talar om att skrivandet sker i tre olika faser och att kunskap om hur skrivprocessen går till är viktigt, men de ser det dock utifrån olika perspektiv. Hadenius och Teleman ser den första fasen som oerhört viktigt. Strömquist är inne på att man ska skriva efter fasta ramar och går inte djupt in i de olika faserna. Teleman nämner också att kamratkritik är ett bra sätt att bli medveten om sitt skrivande och därmed bli en bättre skribent. Hadenius och Strömquist går dock inte in på detta. De tre olika artiklarna kompletterar emellertid varandra ganska bra och man får en helhetssyn om vad skrivprocessen handlar om.
Källor:
Patrik Hadenius, ”Klara, färdiga, skriv! Tidsaspekter på skrivande” ur boken Svenskan i IT-samhället Olle Josephsson (red), 1999, Hallgren & Fallgren Studieförlag AB.
Siv Strömquist, ”Kreativt skrivandet inom fasta ramar – en paradox?”, ur I:form – innehåll – effekt. Stilistiska och retoriska studier tillägnade Peter Cassier på 65-årsdagen, Göteborg, 1998.
Ulf Teleman, ”Veta och kunna – om metakunskapens roll vid produktion av skriftliga texter”, ur Skrivande rapport från ASLA:s nordiska symposium, 10-12 november 1998.
