Forskning om praktisk undervisning, samt flit och engagemang, har gett sydasiatiska skolor ett försprång i Pisa-undersökningarna. Professor Tomas Kroksmark från Jönköping University har i flera år forskat på varför det går så bra för dessa länder.

Det första som professor Okhwa Lee från Sydkorea frågade när hon träffade en grupp lärare på sitt Sverigebesök, var hur många undervisningsmetoder de förbereder när de träffar en klass.

– Där ramlade hakan ned på knäna på allihop, för de hade aldrig tänkt tanken på att förbereda för mer än en. Jag tycker det var ett underbart avslöjande. Det handlar just om att vi människor är olika. Det är det som är det pedagogiska problemet i skolan, att alla är så ofattbart olika, säger Tomas Kroksmark, professor i pedagogiskt arbete vid Jönköping University.

Världens bästa pedagoger till Sverige: Så lyckas vi i Pisa-studien

Som lärare måste man förbereda för flera olika metoder så att man kan möta alla. Har man bara en metod kan man möta några elever i klassrummet, men inte alla.

När svenska skolan får dåliga resultat i Pisa-studierna vänder man blickarna mot England och USA. Problemet är att de länderna inte har bättre resultat än oss, säger Kroksmark.

Vem är bäst?

Politiker, forskare, kommuner, rektorer och lärare – alla som är intresserade av skolutveckling försöker att göra något åt de senaste årens dåliga Pisa-resultat. Utbildningsplattformen Pedagogika.nu, som Kroksmark sitter i ledningsgruppen för, ställde sig en enkel fråga: Vem är bäst i världen på skola?

Ser man till Pisa-resultaten så är det bland andra Sydkorea, Singapore och Shanghai i Kina.

– Kan vi lära något av de här länderna som har delvis en annan tradition och politik än i Sverige? Man kan ju inte avfärda dem förrän vi vet vad de egentligen kan.

Tomas Kroksmark (till höger i bild) tillsammans med (från vänster till höger) professor Ihm, Heeok Heo och Okhwa Lee. (Foto: Privat)

Kroksmark är en av de nio professorer som kommer att föreläsa på konferensen ”Världens bästa undervisning” i mars nästa år. I samband med konferensen släpps boken med samma namn, som Kroksmark är redaktör för tillsammans med Okhwa Lee, som också kommer att tala.

Han lyfter framför allt tre områden, där svenska skolan markant skiljer sig från de länder som han har studerat: forskning, antal timmar med lärarledd undervisning och status.

Forskningsbaserad undervisning

Vad gäller forskning, så tar skolorna i Sydostasien till sig inhemsk och internationell forskning i frågor som direkt berör undervisningen. Kan man undervisa på ett bättre sätt? Skulle man kunna organisera skolan på ett bättre sätt?

Läraren måste till exempel veta hur det går till när eleverna lär sig, och anpassa undervisningen efter den kunskapen. Vet man inte hur eleverna lär sig så blir undervisningen ”ett mycket chansartat projekt”, säger Kroksmark.

Han disputerade för snart 30 år sedan, och professor har han varit i nära 25 år. Därför tar han ödmjukt på sig lite av ansvaret för de senaste 25 årens svenska forskning inom pedagogik, som han inte tycker har riktat sig till klassrummen.

– Vi gillar mer Foucaults maktbegrepp, genusteorier och socioekonomiska och -kulturella perspektiv och teorier. Vi har forskat på alltför abstrakta innehåll, och skolan har varit mer betjänt av kunskap som är konkret, som man kan använda i yrkesvardagen.

Längre skoldagar och högre status

Skolbarn i Sydostasien har också längre dagar i skolan. Okhwa Lee häpnade över hur korta skoldagarna är i svenska grundskolan. När hon besökte en grundskola klockan 15 hade eleverna redan gått hem för dagen. I Sydkorea pågår skoldagarna fram till klockan 17 varje dag, och därpå har de inte sällan kvällsundervisning. Koreanerna är inte särskilt nöjda med det, och många svenskar tvår sina händer när de hör detta, säger Kroksmark.

– Det är ingen som tänker på att en av de starkast växande sektorerna inom skolan i Stockholm är läxhjälp, firmor som erbjuder läxhjälp för 250 kronor i timmen efter rutavdrag. Vi har precis samma här, fast ingen pratar om det.

I Sydkorea, Singapore och Shanghai har skolan högre status i samhället. Barnen blir tidigt medvetna om vikten av skolgång, och vill göra bra ifrån sig med studierna.

En grupp sydkoreanska studenter poserar för en selfie vid ett besök i Naksan ”konststad”. De är iklädda 1970-talets skoluniformer som en del i ett utbildningsinitiativ. (Foto: Ed Jones/AFP/Getty Images)

Kroksmark berättar om besök han gjorde på skolor i de berörda länderna. I Sverige tycker man att det är för mycket med 25 elever i varje klass, men i Sydostasien har man inte sällan 40 elever i klassen.

– Men i de här klasserna, när undervisningen börjar är nästan alla koncentrerade. Väldigt få motionerar i klassrummen, utan de sitter på sina platser. Det handlar väldigt mycket om att man på nationell och familjenivå säger till elever och sina barn att det är viktigt med skolan, du måste sköta det. Det har gjort intryck på mig.

Professor ber om ursäkt för att ha underminerat den svenska skolan

När eleverna i Sydkorea ska skriva nationella prov ber man alla statstjänstemän att gå till jobbet en timme senare, så att eleverna inte ska fastna i trafikstockning och komma för sent till proven. Man uppmanar flyget att inte flyga mellan vissa klockslag, eftersom eleverna har lyssningsövningar på de nationella proven då.

– Tänk om Löfven skulle gå ut och säga att vi flyger inte över Stockholm den 24 november mellan kl 11 och 12, för då ska Stockholmseleverna skriva de nationella proven. Jag tror att alla skulle skratta åt honom. Det här är en väldigt, väldigt stor skillnad, jämfört med de sydasiatiska skolorna, som jag tycker att man märker, säger Tomas Kroksmark.

Pedagogika.nu ska hjälpa svenska skolor att nå målen