Brist på lärare, låg yrkesstatus, elevernas försämrade skolresultat i internationella kunskapsmätningar – professor Jonas Linderoth härleder problemen i dagens skolvärld till 90-talets pedagogiska idéer. Kritiker avfärdar dock Linderoths resonemang som ”förenklat” och ”orimligt”.

På 90-talet propagerade skoldebattörer, pedagogikforskare, tjänstemän, fackförbund, lärarutbildare och politiker för att lärare inte längre skulle vara ”en vis person som stod på scen” utan ”en guide som följer vid sidan”.

I en debattartikel i DN skriver Jonas Linderoth, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, att han själv stod bakom detta synsätt, men att han tycker det är dags att göra avbön och be om ursäkt för att man ”underminerade hela lärarkåren”.

Pedagogika.nu ska hjälpa svenska skolor att nå målen

Att skippa 90-talets idéer skulle höja lärarnas status

De nya ledorden var ”undersöka” och ”upptäcka”, och det sades knappt någonting i den nya läroplanen om att lyssna eller förstå. Lärarens uppgift var att stimulera, stödja och handleda.

De lärare som inte var med på noterna sades ha ”problematisk kunskapssyn”, ”förespråka kadaverdiciplin” och ”njuta av att sätta låga betyg,” skriver han.

Linderoth menar att de dåliga resultaten för svenska elever i internationella kunskapsmätningar är ett resultat av 90-talets pedagogiska ”upplysning”. Han tror att en avbön från 90-talets idéer om den goda läraren skulle bidra till att höja läraryrkets status i Sverige.

Kritiska repliker

Anders Jakobsson, professor i naturvetenskapernas didaktik, avfärdar Linderoths teser som ”nyliberal retorik” och ”förenklat resonemang” i ett inlägg i DN. Han lyfter frågan om de ökade skillnaderna i elevernas prestationsnivå, och även skillnaderna mellan låg- och högpresterande skolor i Sverige.

Han anser att den ökande andelen lågpresterande skolor är en viktig förklaring till nedgången i Pisa-mätningarna. Till dessa skolor har det också varit svårt att hitta lärare. Att minska skol- och kunskapssegregationen vore lämpliga åtgärder, anser han.

Jan-Olof Hellsten, fil dr i pedagogik, skriver i DN Debatt att Linderoth ”inte är insatt i svensk skolhistoria”. Han menar att man började betona elevernas eget ansvar och arbete redan 1962 i och med Makis-principen*. Sedan hänvisar han ända tillbaka till Platon, som också förväntade sig att hans elever skulle arbeta självständigt.

Kinesisk pappa startar skola för att lära barn om naturen

Martin Lackéus, doktor i entreprenöriell utbildning på Chalmers, reagerar i sin replik på att Linderoth ”polariserar” skoldebatten till att handla om kunskapssyn. Han tycker inte att kunskap går att mäta på ett enkelt sätt som i Pisa-mätningarna.

”Orimligheten i att låta några slumpmässigt utvalda 15-åringars förströdda svar på enkelt formulerade frågor dirigera skolutvecklingen i ett helt land verkar ha gått Linderoth och många andra förbi,” skriver Lackéus.

*MAKIS står för Motivation, Aktivitet, Konkretion, Individualisering och Samarbete.