Ett av Sveriges främsta namn inom transplantationsetik, Annika Tibell, efterlyser en stor internationell utredning utifrån den nya rapport om organstölder i Kina som kom tidigare i år. Hon menar också att transplantationssamfundet The Transplantation Societys uppmärksammande kongress i Hongkong nu i augusti var en svår balansgång, där bara framtiden kan utvisa om den ledde till en oförtjänt acceptans för Kinas hårt kritiserade transplantationssystem.

Annika Tibell är en mycket respekterad person i frågor om etik kring transplantationer, både i Sverige och internationellt. Hon är i nuläget chefläkare för projektet Nya Karolinska sjukhuset, som driftsätts under hösten. Tidigare var hon transplantationskirurg, och hon är även adjungerad professor i medicinsk etik vid Karolinska institutet och tidigare chef för transplantationsverksamheten på Karolinska universitetssjukhuset.

En och en halv miljon kineser kan ha dödats av staten för sina organs skull

Tibell är dessutom sedan många år medlem av The Transplantation Society (TTS), den stora internationella sammanslutningen av läkare och forskare verksamma inom transplantationer. Hon var ordförande i dess etikkommitté under den period då man tog fram sina nuvarande riktlinjer för hur organisationen förhåller sig till Kina. Dessutom var hon med och grundade Istanbuldeklarationen och dess Custodian Group.

”Man skulle önska att de uppmaningar som getts till olika tyngre organisationer hade resulterat i något mer. Det är väldigt tråkigt att det inte sker.”

– Annika Tibell om kraven på att utreda organstöldsanklagelserna mot Kina

TTS förhållande till Kina är en fråga som har har ställts på sin spets under sommaren, då det utkom en ny rapport av utredarna Ethan Gutmann, David Kilgour och David Matas, vars slutsats var att det verkliga antalet genomförda organtransplantationer i Kina de senaste 15 åren är mycket högre än vad man uppgett, och att den troliga primära källan till organen är samvetsfångar – främst falungongutövare – som dödats i hemlighet när en patient behövt ett organ.

Kina har kategoriskt avfärdat anklagelserna utan att egentligen bemöta dem i sak, och hävdat att man tidigare tagit organ från dödsdömda fångar, men att man nu har byggt upp ett system för frivilliga donationer.

Efterlyser fördjupad utredning

På grund av driftsättningen av Nya Karolinska kunde Annika Tibell inte åka till TTS kongress i Hongkong. Hon har dock tagit del av Epoch Times rapportering kring kongressen och även läst delar av den nya rapporten från Kilgour/Matas/Gutmann

Hon säger att den är väldigt omfattande och fördjupad jämfört med den förra, men att den stora mängden data gör den svår att förhålla sig till. Rapportens bedömning om att 60 000 – 100 000 transplantationer genomförts i Kina årligen sedan millennieskiftet kallar hon för ”hisnande”.

Tibell efterlyser en fördjupad utredning av en ”stor, etablerad, oberoende offentlig organisation”, såsom FN eller Europarådet.

– Man skulle önska att de uppmaningar som getts till olika tyngre organisationer hade resulterat i något mer. Det är väldigt tråkigt att det inte sker, säger hon.

När TTS reviderar sina riktlinjer för Kina 2017 tycker hon att man så gott man kan bör ta in den senaste rapporten från Kilgour/Matas/Gutmann, liksom annan ny information som framkommit sedan de skrevs 2007, i bedömningsarbetet. Hon menar också att TTS bör bidra till att den här rapporten och läget i allmänhet utvärderas.

Mycket svårt att samverka med Kina

Samverkan med Kina i transplantationsfrågor är överlag ”jättesvårt” enligt Tibell. Hon tror å ena sidan på en dialog som skapar press mot förändring i Kina, men kallar det för en ”balansgång” att hålla kongressen i Hongkong. Att hålla den på fastlandet hade varit ”fullständigt otänkbart”, säger hon.

– Enligt min åsikt ska all samverkan med Kina syfta till att uppnå förändring. Annars finns det inget skäl att samverka med Kina.

Hon säger dock att det svåra i att verka mot professionen i Kina, enligt hennes förståelse, är att individens ställning att driva på för förändring är såpass begränsad där, men det finns naturligtvis undantag.

” Bara efteråt, kanske först om flera år vet vi om det här bidrog till att göra saker bättre eller om det bidrog till acceptans [för Kinas transplantationssystem].”

– Annika Tibell om TTS konferens i Hongkong

TTS, som arbetar mot både organhandel och all användning av organ från personer som inte kunnat ge ett fritt, informerat samtycke (som dödsdömda fångar), har på senare tid fått kritik för att alltför okritiskt ha accepterat Kinas bild av framsteg mot ett mer etiskt och transparent transplantationssystem.

När man lät Hongkong stå värd för årets kongress, och hade en session på programmet som handlade om en ”ny era” inom transplantationer i Kina ansåg somliga att det här var en seger för Kinas försök att sopa ett enormt brott under mattan och släppas in i det internationella transplantationssamfundets finrum.

Under kongressen fick Kina dock utstå hård kritik från TTS ledare, och det som skulle ha blivit en propagandaseger solkades av konflikter och pinsamheter för de kinesiska deltagarna och Kinas regim.

Problematiska deltagare

I en granskning inför kongressen i Hongkong hittade Epoch Times över ett dussin kinesiska författare, presentatörer och panelister som framstår som mycket problematiska utifrån den ovan nämnda rapporten. Detta presenterades också för TTS.

Ett exempel är Shen Zhongyang, arkitekten bakom den av TTS hårt kritiserade transplantationsverksamheten vid Tianjins första centralsjukhus, som öppet och oförblommerat marknadsförde sig till utländska patienter med extremt korta väntetider för organ – väntetider som utredare menar är helt omöjliga om man inte har en levande organbank redo att skördas på beställning. Tibell säger att det utifrån Epoch Times uppgifter låter ”anmärkningsvärt” att man tagit med en artikel där Shen står som medförfattare, och att hon skulle vilja höra mer om bakgrunden, varför man ändå valt att ha med honom.

Ett annat fall är leverkirurgen Zheng Shusen, som på sin fritid leder en kommunistpartistyrd förening vars uppdrag är att bedriva hatpropaganda mot falungong, och som sedan också tycktes hamna i rejält blåsväder under kongressen. Tibell säger att Zhengs fall ”låter mycket besvärande”.

– Det aktualiserar också att dagens riktlinjer rörande samverkan med Kina fokuserar helt på den professionella rollen inom transplantation. Hur man handskas med en sådan här situation bör diskuteras vid en revision, tycker Tibell.

Men om man väljer att ta in andra aspekter än agerandet i den professionella rollen måste det vara sådana här grava avvikelser från allmänt accepterad etisk praxis som också måste vara väl dokumenterade, säger hon. Rent generellt är det både olämpligt och omöjligt för TTS att kontrollera vad medlemmar gör utanför sin yrkesroll, exempelvis vad gäller politiska ställningstaganden.

Finns inget facit

Enligt Tibell uppmanas reviewers, alltså de som går igenom bidrag inför kongressen, numera att identifiera insända arbeten som kräver en fördjupad analys av etiska aspekter. Denna görs av en central kommitté, och hon förutsätter att det också gjorts i Hongkong.

– Men om människor ljuger oss rakt upp i ansiktet kan det ju bli svårt, säger hon.

Förföljelsen av falungong i Kina

Hon vill dock inte kommentera hur hon tror att en kinesisk kirurg som är en del av ett hemligt system som utredare menar konstituerar brott mot mänskligheten kan förväntas förhålla sig till den i jämförelse ganska blygsamma förbrytelsen att ljuga för TTS.

– Jag vill inte spekulera i hur det är att leva i en diktatur, säger hon, men tillägger att den centrala bedömningskommittén kan begära in kompletterande information och rådgöra med kollegor med lokal kännedom. Uppgifterna ska alltså ändå värderas, inte bara accepteras rakt av.

Den israeliske läkaren och medlemmen av etikkommittén Jacob Lavee valde att bojkotta kongressen. Tibell säger att hon respekterar hans ståndpunkt, men att hon ser att TTS ledning kom fram till en annan bedömning i den här svåra frågan.

– Det finns inte ett facit. Bara efteråt, kanske först om flera år, vet vi om det här bidrog till att göra saker bättre eller om det bidrog till acceptans [för Kinas transplantationssystem].

Skulle hon själv ha åkt? Tibell är tyst en lång stund innan hon svarar.

– Jag hade behövt överväga det noga, redan på grund av valet av plats. Bidrar jag till förändring genom att åka, eller bidrar jag till acceptans för ett för mig oacceptabelt förhållningssätt?