Hur stort blir egentligen årets budgetunderskott i Kina? Regeringen siktar på det uppsatta målet 3 procent. Men omvärlden börjar se saken på ett annat sätt. Tar man även med icke budgeterade statliga investeringar kan en beräkning istället närma sig 15 procent – allt för att hålla BNP-noteringen uppe.
Världen har länge förundrats över Kinas stora valutareserv (4 biljoner dollar som mest 2014) och låga statsskuld (21 procent av BNP i slutet av 2015).
Detta är dock på väg att förändras. De offentliga utgifterna ökade med 15,1 procent under första halvan av 2016 – detta för att möta en inbromsande ekonomi och uppnå det officiella målet för bruttonationalprodukten (BNP).
Kan Kinas nya riskkapitalfond förändra de statliga ”zombieföretagen”?
”Kinas tillväxt under det första halvåret har i hög grad stöttats av en aktiv politik där skattemedel har använts tidigt under budgetåret och där en stark tillväxt har främjats genom icke budgeterade investeringar inom infrastruktur”, skriver den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs i en kommentar till sina kunder.
Fördelning av skulder i Kina i procent av BNP. Den klarröda delen är statligt ägda företag, där SOE står för State Owned Enterprises. (Macquarie)
Den kinesiska regeringen säger att årets budgetunderskott bara är 3 procent av BNP. Vissa centralbankirer vill nog höja det till 5 procent, då de anser att endast penningpolitik inte räcker för att hålla samman ekonomin.
Samtidigt börjar andra bedömare att se Kinas statsskuld på ett annat sätt. Goldman Sachs uppskattar att Kinas totala budgetunderskott närmar sig 15 procent snarare än 3 eller 5 procent (i procent av BNP).
”Vi försöker att ‘utvidga’ den officiella budgetpolitikens åtgärder genom att även räkna in kvasioffentliga utgifter som ligger utanför budgeten för att få en mer mångsidig bild av inställningen hos Kinas ekonomiska ledning”, skriver Goldman Sachs.
Kinas totala budgetunderskott i procent av BNP, enligt Goldman Sachs beräkningar. Den ljusblå linjen är officiella siffror och den mörkblå linjen är de utvidgade beräkningarna. (Goldman Sachs)
För att få fram siffran 15 procent tittar Goldman Sachs på de totala utgifterna för infrastruktur – satsningar från den centrala regeringen, från statligt ägda företag och från lokala regeringar. Statligt ägda företag har skulder på 101 procent av BNP och lokala regeringar har skulder på omkring 40 procent av BNP.
”Vi summerar specifikt investeringar i fasta tillgångar inom sektorer som transport, lager, postservice, vattenskydd samt hantering av miljö och nyttigheter. Vi antar att huvuddelen av utgifterna inom dessa sektorer är starkt statligt drivna”, skriver banken och tillägger att analysen inte är komplett men ändå ger en god ungefärlig bild.
Investeringsutbrottet nyligen härrör från statligt ägda företag. (Capital Economics)
Men när man tittar på grafer över statliga investeringar i fasta tillgångar tycks den statliga investeringsviljan ha tagit paus. De lyfte kraftigt i början av året för att sedan nyligen åter gå ned.
Begränsad effekt av privat delfinansiering
Eftersom investeringar av privata företag har vänt nedåt försöker nu regeringen fortsätta med olika skattestimulanser – och genom att få den privata sektorn involverad i så kallade PPP-projekt (public-private partnerships), vilka är särskilda program med privat finansiering av allmänna investeringar.
Varför har privata företag i Kina slutat att investera?
Enligt den statliga nyhetsbyrån Xinhua vill regeringen nu starta 9 285 olika PPP-projekt till ett värde av 1,6 biljoner dollar. Projekten handlar om allt från transportinvesteringar till idrottsarenor. Men den amerikanska investmentbanken Morgan Stanley tror inte att denna plan kommer att lyckas så väl.
”Vi förväntar oss att PPP får en begränsad effekt på tillväxten av investeringar i Kina. Detta med tanke på hur få projekt som verkligen har startats, på det låga privata deltagandet och på en svagare kreditökning”, skriver Morgan Stanley i en kommentar.
Det verkar alltså som att det är de statligt ägda företagen som får göra det igen, trots urusla avkastningar och allt fler bankruttsituationer.
Ingen hållbar strategi
Worth Wray, chef för globala strategifrågor på den amerikanska investeringsrådgivaren STA Wealth Management, tror att kortsiktiga motiv ligger bakom utvecklingen av investeringar under året.
– Om detta handlar om att köpa sig tid, tills efter G20-mötet i september, yuanens inkluderande i IMF:s valutakorg i oktober och det amerikanska presidentvalet i november – då kan jag förstå de massiva skatte- och kreditstimulanserna under 2016, säger han.
Kinesiska staten kritiseras av IMF
Långsiktigt kommer dock inte denna strategi att vara hållbar, menar Wray.
– Om de försöker att stå emot en skuldframkallad inbromsning med ännu mer skulder, och genom att slösa med utrymmet i den centrala regeringens balansräkning, är jag rädd att Kina går mot ett värre öde än Japan.
Kommer då köporgien att fortsätta? Goldman Sachs svarar ja – regeringen vill nå sitt officiella mål för BNP 2016.
