Peking har meddelat att man skapat en ny riskkapitalfond på 30 miljarder dollar. Fonden ska stödja sjukliga statligt ägda företag. Men det kan ta tid innan man blir framgångsrika, med tanke på den politiska verkligheten och den mättade riskkapitalmarknaden i Kina.
Fonden grundades 18 augusti av Kinas statsråd. ”Krigskassan” på 30 miljarder dollar ska investera i nya teknologier, vilket möjligen kan uppgradera infrastrukturen på Kinas åldrande och bedrövligt ineffektiva statligt ägda företag. Fonden lanseras samtidigt som investeringstillväxten från den privata sektorn står still eller rentav minskar.
Kapitalet till fonden ska komma från China Construction Bank, China Reform Holdings Corporation (CRHC), Postal Savings Bank of China och Shenzhen Investment Holdings Co. Av dessa tillhandahåller CRHC ett initialt kapital på upp till alltså halva fondkassan.
Men finns det inte redan etablerade riskkapitalfonder finansierade av den kinesiska regeringen?
Information från det Pekingbaserade konsultföretaget Zero2IPO visar att i slutet av 2015 fanns 780 regeringsstödda riskkapitalfonder runt om i Kina, med tillsammans i runda tal 330 miljarder dollar i kapital för att investera i nya satsningar. Bara under 2015 startades närmare 300 fonder med 230 miljarder dollar i kapital. Dessa är en del av premiärminister Li Keqiangs uppdrag att främja teknologi och innovation.
Ska öka effektiviteten i statligt ägda företag
Även om det nya projektet är ännu en statligt stödd riskkapitalfond, så är den trots allt annorlunda. Till skillnad från de existerande fonderna, med mer konsumentfokuserad teknologi i sikte, kommer denna att investera i projekt som ska öka effektiviteten i statligt ägda företag, så kallade ”zombieföretag”.
Håller Kinas skuldbubbla till sist på att spricka?
Under första halvan av 2016 var det industriföretag inom kol, stål, kemiska produkter, olja, gas och byggnadsmaterial som uppvisade störst förluster bland Kinas statligt ägda företag. Kinas nationella statistikbyrå rapporterade att lönsamheten bland energiföretag sjönk med 162 procent under årets första halvår, och inom gruvnäringen med 83 procent jämfört med samma period förra året.
En del analytiker har jämfört Kinas senaste strategi, för att höja nivån på de statligt ägda företagen, med Singapores etablering av Temasek Investments 1974.
Temasek har blivit en av världens mest framgångsrika självständiga förmögenhetsfonder från en blygsam start. Singapore skapade Temasek för att hantera och även avhända sig andelar i de egna statligt ägda företagen. I dag återstår 11 företag i fonden av de ursprungliga 35. De övriga har antingen blivit likviderade, sålda eller konsoliderade. Singapore liberaliserade sin ekonomi genom att utsätta de Temasek-ägda företagen för utländsk konkurrens inom nyckelsektorer, och därmed låta marknaden avgöra deras öden – även när det innebar undergång.
Vid en presentation inför Världsbanken 2014 pekade John Lim, affärsman från Singapore, ut tre avgörande faktorer bakom Temaseks framgång: att separera regeringens roller som ägare och regleringsmyndighet, att hålla fast vid de högsta standarderna för att styra företag och att fokusera på långsiktigt, hållbart värde.
Styrs av rädsla för politiska och sociala bakslag
Kina håller fast vid dessa principer i teorin, men kan inte genomföra en Temasek-liknande reform i praktiken utan att i grunden ändra sitt politiska och ekonomiska paradigm. Ett stort hinder är Kinas självmotsägande ekonomiska politik, där man frånhänder sig möjligheten att hantera statligt ägda företags tillgångar på en kommersiell grund.
Kapitalism med kinesiska särdrag: Reformerna som rånade kineserna
Tio år efter grundandet av den administrativa kommissionen för statliga bolag, vilket syftade till att reformera denna sektor, är det bara något fler än hälften av dessa bolag som har blivit förvandlade till marknadsmässiga företag. Men även i de senare företagen har staten fortfarande majoritetsägande, antingen direkt eller genom sina banker och förvaltningsorgan.
Detta är förstås bara symptom på Kinas ohållbara modell. Många statligt ägda företag är inte finansiellt livskraftiga, men rädslan för politiska och sociala bakslag gör att Peking inte vill driva dessa företag kommersiellt – något som skulle kunna innebära att arbetare avskedas och att företag stängs eller konsolideras i stor skala. Istället fortsätter Xi Jinping att hålla fast vid en absolut statlig kontroll av nyckelsektorer, såsom teknologi och infrastruktur.
Symboliska reformverktyg
Dessutom är den kinesiska kommunistregimen ovillig att låta marknadskrafterna sätta priser vid försäljning av tillgångar och skulder. Detta handlar om rädsla för de negativa effekterna på landets banksystem, vilket skulle skada landets förmåga att fortsätta sin lånedrivna ekonomiska tillväxt.
Kombinationen av dessa politiska inriktningar gör investeringar i svagt presterande statligt ägda företag helt oattraktiva för utomstående investerare.
Utan verkliga förändringar i politiken har Kina bara symboliska verktyg för att reformera sina statligt ägda företag. Den nya riskkapitalfonden på 30 miljarder dollar kommer att hjälpa något, men kan jämföras med uppgiften att klippa en enorm gräsmatta med ett par trädgårdssaxar.
Varför har privata företag i Kina slutat att investera?
Det är annars ingen överraskning att den nya riskkapitalfonden kommer att ha sitt säte i den sydliga staden Shenzhen, och inte i den politiska huvudstaden Peking. Shenzhen är centrum för en regional drivbänk av nystartsföretag och Kinas ursprungliga innovationsstad. Den lokala statsunderstödda investeringsbyrån Shenzhen Investment Holdings bidrar initialt med 2,5 miljarder dollar till den nya fonden.
Fonden kommer troligen att satsa inom områden som automation, robotteknik energieffektivisering, samt anpassa arbetsstyrkan och konsolidera företagen. Förhoppningen är att detta ska göra de statligt ägda företagen mer globalt konkurrenskraftiga med tiden.
Det kommer dock att ta tid att se eventuella indikationer på framgång.
På grund av den nuvarande mättnaden på riskkapitalmarknaden i Kina – och den höjda värderingen på existerande nyetableringar – är det svårare att hitta lämpliga nystartsföretag, och omsättningen av kapital har bromsat in. Enligt konsultföretaget Qing Dynasty PE Research Center slöts under årets första kvartal 413 nya avtal, med ett totalt värde på 2,7 miljarder dollar. Detta är en nedgång med 38 procent jämfört med samma period förra året.
