Den kinesiska yuanen är speciell, med kopplingen till dollarn rör den sig inte så mycket. Men när den rör sig blir finansiella marknader nervösa, särskilt när den går nedåt. Yuanen tappade under oktober 1,1 procent mot dollarn. Kanske inte så mycket, men det är orsakerna som väcker intresse.
Enligt den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs har så mycket som 500 miljarder dollar lämnat Kina i år, till och med september månad. Kinesiska företag och medborgare, liksom utlänningar, växlar sina yuaninnehav till dollar och andra utländska valutor. Detta pressar ned värdet på yuanen. Särskilt i september var utflödet stort och nådde 78 miljarder dollar.
Om det inte finns någon efterfrågan på yuan i valutahandeln minskar värdet för att uppväga obalansen som kommer från efterfrågan på utländsk valuta. Detta kan tolkas som bristande förtroende för kinesisk ekonomi. Om kinesiska tillgångar skulle ses som goda placeringar, vilket har varit fallet under större delen av det senaste decenniet, skulle kapital strömma in i Kina istället för ut.
Givetvis vill Kinas regim att det här bristande förtroendet ska märkas så lite som möjligt, och i stället ge ett intryck av finansiell stabilitet. Man använder två reglerande spakar för att dölja utflödet.
39 miljarder dollar lämnade Kina under juli – kapitalflykten fortsätter
Första spaken för regimen
Den första spaken är att man säljer av från sin mäktiga reserv av utländsk valuta. Valutareserven har gått ned från 3,33 biljoner dollar i januari till 3,17 biljoner dollar i slutet av september. I augusti 2014 var valutareserven nästan 4 biljoner dollar.
Detta är helt enkelt en överföring av allmänna medel (i utländsk valuta) till privata händer, genom globala finansiella marknader. Om det köps lika mycket utländsk valuta av den privata marknaden som myndigheterna säljer, så skulle påverkan på valutan bli begränsad.
Till exempel: Det officiella kinesiska innehavet av amerikanska statsobligationer gick ner från 1,25 biljoner dollar i början av året till 1,19 biljoner dollar i slutet av augusti. Men under samma tid har kinesiska företag köpt, eller aviserat förvärv av, utländska företag till ett värde av 218,8 miljarder dollar, enligt data från det amerikanska informationsföretaget Bloomberg.
Resten av de många företagsköpen finansierades av kinesiska statliga banker och andra utländska valutareserver som innehas av den kinesiska centralbanken.
Tidigare har kinesiska företag investerat i stålverk och kolgruvor för allt vad tygen håller. Men i takt med att problemen inom dessa sektorer ökar, med överkapacitet och skuldsättning, har kinesiska företag alltmer börjat snegla mot utlandet för att hitta bättre investeringar.
Och det är inte bara kinesiska företag som plötsligt har upptäckt värdet av utländska tillgångar. Kinesiska privatpersoner har också varit aktiva köpare av utländska fastigheter och aktier. Till exempel nådde fastlandskinesers aktieköp på Hongkongbörsen rekordnivån 12 miljarder dollar i september, vilket är en uppgång med 64 procent från augusti.
Om statens problematiska roll i Kinas ekonomi
Andra spaken för regimen
Därför drar den kinesiska regimen i den andra spaken – kapitalkontroll. Utförsel av kapital har sedan tidigare varit begränsad till 50 000 dollar per år och invånare. Människor har kommit på olika sätt att kringgå den gränsen. Ett sätt är att köpa livförsäkringar värda miljoner i Hongkong – en ett slags kapitalplacering – och betala med UnionPay-kortet. Men detta går inte längre.
Enligt den kinesiska bankkortsorganisationen UnionPay kan man från 29 oktober endast använda bankkortet till försäkringsprodukter som är relaterade till resor. Under första halvåret 2016 har fastlandskineser på besök i Hongkong köpt försäkringsprodukter till ett värde av 3,9 miljarder dollar, en ökning med 116 procent jämfört med samma period året innan, allt enligt stadens försäkringsmyndighet.
Regimen fortsätter också att slå ned på underjordiska banker som underlättar kapitalutflödet. Enligt en rapport i fastlandstidningen Financial News har den statliga myndighet som övervakar växling till utländsk valuta beslagtagit 8,4 miljarder dollar i fonder med utländsk valuta under ett tillslag i oktober.
Till skillnad från de till största delen statligt ägda företag, som köper upp utländska tillgångar med regimens välsignelse, måste alltså kinesiska privatpersoner hitta andra vägar för att minska sin exponering mot Kinas ekonomi. De är trötta på bankens låga sparräntor och blir alltmer oroliga för riskerna med oreglerade fondprodukter.
Offshore-vägen och bitcoin
En väg som fortfarande tycks fungera är utflödet av yuan från fastlandet till offshore-platser som Hongkong och Singapore. Goldman Sachs uppskattar att 45 miljarder av de 78 miljarder dollar som fördes ut i september gick den vägen – från bankmarknaden på fastlandet till offshore-marknaden för yuan. Där växlades de förmodligen till utländsk valuta.
Offshore-yuanen (CNH) har tappat 4,8 procent mot Hongkongdollarn sedan maj, medan motsvarigheten på fastlandet (CNY) har tappat 4,0 procent. Detta tyder på att offshore-yuanen är utsatt för ett större säljtryck.
Macquarie-strateg: Guld vinner i tre av fyra lägen
En annan väg, som oftast används när inget annat fungerar, är den elektroniska valutan bitcoin. Efter att rört sig i sidled under sommaren har priset gått spikrakt uppåt sedan slutet av september, alltså samtidigt som de senaste begränsningarna infördes och yuanen föll. Tyvärr är bitcoin mer volatil än sin officiella motsvarighet – den har gått upp med 23 procent till 705 dollar sedan 25 september, utan regimens inblandning och i allas åsyn.
