Epoch Times träffade Elsa Billgren för att prata om entreprenörskap. Vi fick ett härligt möte med den sprudlande Elsa, som delade med sig om vikten att följa sin ledstjärna och verka från sin inre kärna.
Hon är känd från tv, är vintagemode-bloggare och personal shopper. Hon hyr ut gamla brudklänningar och håller på med inredning. Själv säger hon kort att hon jobbar med media och vintage.
– Något är väldigt gammalt, något är väldigt nytt och kombinationen för mig framåt och ger mig inspiration, säger Elsa.
På internet utvecklas allt snabbt, trender går snabbt och man måste hänga med. Elsa menar att det, i kombination med det gamla hållbara och långsamma, är grunden till inspiration, utveckling och rörelse framåt.
Ledstjärnan
Passionen till vintage kommer från barndomen. Loppisturerna och containerfynden hon gjorde med sin mamma var hennes lyckligaste stunder som barn. Ett sammanhang där gränsen mellan barn och förälder suddades ut. De var jämlikar ute på skattjakt tillsammans.
Det är de stunderna och känslorna hon eftersträvar att återuppleva.
– Jag är en känslomänniska, jag går dit mitt hjärta leder mig. Kunskapen har jag fått på köpet.
Att hitta saker på loppis och få människor att känna sig fina i gamla spetsar, den kunskapen har hon gjort till sitt företag.
– Jag är en väldigt otypisk entreprenör för jag är väldigt ointresserad av pengar.
Det är mest andra som är stressade över att hon ska expandera. Men Elsa har tagit det lugnt, och menar att det kan vara en anledning till att hon inte gått på så många nitar.
– Om jag bara följer min inre ledstjärna så kommer jag inte krascha.
Det finns en starkt rotad känsla av självklar styrka och självförtroende hos Elsa. Hon vet vad hon kan, och att hon alltid kommer att kunna leverera.
Elsa anser att det finns ett behov av att kunna välja vintage. Att inte behöva tänka på storlekar, bara på sin personliga stil, och att det i förlängningen är självuppbyggande.
Gnistrar och smäller
För att bli en bra entreprenör menar Elsa att det är viktigt att det kommer inifrån en själv. Man ska kunna gå till jobbet och bli inspirerad av det man sysslar med, och få njuta av sitt jobb.
– För mig handlar det om innehåll. Och det måste man gå inåt för att hitta, där finns det man har att erbjuda.
Hon känner en stor nyfikenhet och positivitet inför framtiden.
– Jag har alltid tyckt det är så spännande med framtidens ovisshet.
Elsa menar att det är ett flöde som hon bara följer med i. Genom åren har hon jobbat med vintage och brudklänningar, nu är inredning det nya modet. Hon är öppen att ledas var som helst, men poängterar att kärnan är vintage och återbruk av det gamla hantverket.
– Jag vill hela tiden utvecklas, varje dag. Se nya mål och nya hinder och komma över dem. Det måste röra sig. Jag är otroligt rastlös. Jag skulle inte jobba sju dagar i veckan annars. Men det är ju för att det är min stora passion och stora kärlek.
Stanna, titta inåt
Elsa har en stor publik, och när man jobbar med sin glöd och passion uppstår frågan vad man ska dela med sig av. När blir det för mycket av det privata och personliga?
– Ibland kan jag känna att hela jag blir mitt jobb. Jag är verkligen till 100 procent en produkt som jag har skapat. Det kan skapa en identitetskris.
Att inte riktigt veta vem man är – en känsla av att man bara finns till för alla andra – är något hon måste jobba med hela tiden.
– Man blir ett med jobbet. Om jobbet går bra så mår man själv bra. De två parallella känslorna kan bli förvirrande, till slut vet man inte vad man blir lycklig av.
Hon poängterar att det är viktigt att veta vad man mår bra av på riktigt och ifrågasätta sig själv, så det inte handlar om att det man mår bra av är grundat på prestation.
– Jag vet att bara jag får vara nära riktigt gamla saker så mår jag riktigt bra, och då är det bara att gå dit.
När Elsa var yngre var hon mer orolig för vad andra skulle tycka. Idag menar hon att det är en styrka att allt inte är perfekt.
– Jag tycker det är charmigt och attraktivt med lite ruffighet och tuffhet och en knapp som är borta… Det är nog att jag hittat till min kärna.
Hur hittar man till sin kärna?
– Det kanske krävs att blogga i tio år. Där har jag fått åsikter mot mig i stora högar. Att falla så många gånger med tanken att man inte duger, tills man inser att man gör det. Det kanske är mediaexponeringen som hjälpt mig att titta inåt och hitta självsäkerheten, säger Elsa.
