I förra numret skrev jag om projektet Näverskogen som handlar om att återetablera tillgången på svenskt näver. Att vi i Sverige inte har tillgång till ett traditionellt slöjdmaterial kan låta trivialt, det är trots allt bara en liten grupp slöjdare som är intresserade av ämnet.

I grunden handlar det dock om ett kulturarv som riskerar att försvinna. Om vi inte har tillgång till materialet har vi inte tillgång till att utveckla hantverket och då har vi heller inte möjlighet att bevara kulturarvet. Men det handlar inte bara om att bevara utan även om att vidareutveckla hantverket och ta med det in i en ny tid.