Kommentar
En hel generation kineser har växt upp efter massakern på Himmelska fridens torg den 4 juni 1989. Alltmedan en demokratisk folkresning nu skakar Mellanöstern och Nordafrika hålls Kina fortfarande i ett järnhårt grepp av den totalitära kommunistregimen.
Det kinesiska kommunistpartiet har inte bara misslyckats med att göra politiska förändringar utan förtrycker nu dessutom dissidenterna ännu hårdare. Huruvida det under dessa omständigheter är möjligt att i en nära framtid genomföra en revolution som kullkastar den förtryckande regimen är oklart.
Är kineser inte lika modiga som tunisier, egyptier, libyer, jemeniter eller syrier, som slåss för sin frihet? Är det kinesiska folket verkligen östasiens ”sjuke man”? Kommer Kina att bli det sista landet i världen att få demokrati?
Kina har en ”unik” situation och jag kan räkna upp åtminstone fyra skäl till varför kommunistpartiet har överlevt så länge:
Handlar med politiska rättigheter
För det första har kommunistpartiet utnyttjat den ekonomiska utvecklingen för att köpa det kinesiska folket.
Efter 4-juni-massakern förde den dåvarande ledaren Deng Xioaping inte tillbaka landet till Maoeran, utan valde att fortsätta på den ekonomiska liberaliseringens väg. Han ansåg att endast ekonomisk utveckling kunde hjälpa partiet att hålla sig kvar vid makten.
Deng utnyttjade slugt ekonomiska reformer och ökad öppenhet till att säkra kommunisternas enpartistyre, genom att lova välstånd i utbyte mot att folket gav upp kraven på politiska rättigheter.
Vrider på sanningen
För det andra har kommunistpartiet byggt en enorm propagandamaskin som det använder för att bedra och förvirra människor.
Den kraftfulla propagandan tar sig två former: Å ena sidan får den folk att tro att det är partiet ensamt, och inte landets kunniga hårt arbetande befolkning, som har fört den ekonomiska utvecklingen och välståndet till Kina. Det blandar avsiktligt ihop de båda begreppen landet och partiet och hävdar att kommunistpartiet representerar Kina och att Kina är det samma som partiet.
Det sker genom att ingjuta nationalistisk stolthet i folket, om hur mäktigt Kina är nu och hur fantastiskt kommunistpartiet är. De senaste 60 årens vädjande till nationalistiska känslor har fått människor att acceptera partiets styre.
Å andra sidan för kommunistpartiet i sin propaganda fram idén att Kina skulle förloras i totalt kaos om det försvann. Det rider på folkets rädsla för instabilitet för att stärka sitt grepp om makten.
Propaganda som spelar på ”rädslan för kaos” har gjort Kina försiktigt med förändringar och villigt att stå ut med förryck för att ”upprätthålla stabiliteten”.
Den har också fått människor att glömma det faktum att partiet självt utgör roten till allt kaos i Kina de senaste 60 åren.
Förtyck
Det tredje skälet är partiets förtryckande politik.
Kommunistpartiet använder sig av förtryckarmetoder mot alla som vågar utmana dess totalitära styre.
Deng Xiaoping sade: ”Nyp av dissidentens röst i knoppningen”.
Hu Jintao som nu leder Kina har inte bara fortsatt Dengs politik, utan har också utvecklat fler metoder för att skapa terror. Partiet sysslar inte bara med att ”döda en man för att varna hundra” utan även med att ”döda en man och fängsla hundra”, för att säkerställa att det inte missar någon enda med en avvikande åsikt.
Ingen av diktatorerna i Nordafrika och Mellanöstern har varit så skickliga som de kinesiska partitopparna i fråga om förtryck och kontroll. Kommunistledarna har använt de högst raffinerade, de grymmaste och mest skräckinjagande förtryckarmetoderna i världen.
Hoppas på en ”god varg”
För det fjärde finns det en missriktad tro hos vissa ledande demokratiförespråkare och dissidenter att kommunistpartiet kan reformeras, eller att dialog med partiet kan ha effekt.
Ställda inför partiets tyranni försöker vissa ledande demokratiförespråkare fortfarande ge sig in i en positiv dialog med partiet. De säger att de inte har några fiender och att de vill lösa frågorna i fred och harmoni.
En del av dem har begränsad förståelse av kommunistpartiet och tror fortfarande att de kan hitta en ”god varg” bland partiets högre företrädare.
Människor är fortfarande kedjade
Finns det då något hopp för Kina? Självklart finns det hopp! Men först måste vi rensa ut de fyra ovan nämnda myterna, eftersom de blockerar det kinesiska folkets förståelse av kommunistpartiet.
Kinas ekonomiska utveckling beror inte på kommunistpartiet.
När partiet släppte greppet en aning om den ekonomiska utvecklingen vällde det fram en enorm våg av entreprenörskap ur det kinesiska folket. Man kan lätt föreställa sig vad det skulle ha inneburit om om partiet släppt helt på struptaget.
Kommunisterna har styrt Kina i mer än sextio år. Under de första trettio åren var det kinesiska folket helt fjättrat. Sedan lossades bojorna en aning under de följande trettio, men det var ännu kedjat. Varför tackar folk fortfarande partiet?
Med Kinas långa historia och djupa kulturtraditioner skulle det ha utvecklats för länge sedan, om det sluppit kommunistpartiets kontroll.
Taiwan och Hongkong uppnådde ekonomisk framgång för flera decennier sedan, utan partiets ”hjälp”. Och de flesta utlandskineser är rikare än de som bor kvar i Kina.
Kineser är förvisso rikare än förr, men det har inget att göra med kommunistpartiet. Det beror snarare på människors skicklighet och hårda arbete. Om man följer de ekonomiska utvecklingskurvorna från 1930- och 1940-talen så skulle ett Kina utan kommunistpartiet ha nått välstånd för länge sedan. Utan de lager efter lager av hämmande kontroll som partiet lagt på samhället så skulle alla kineser vara rikare än de är idag.
Kommunistpartiet är inte Kina
Kommunistpartiet är inte det samma som Kina och företräder verkligen inte det kinesiska folket. Det har heller aldrig utsetts i något allmänt val.
Partiet kallar sig den enda politiska kraften i Kina och hävdar att allt skulle sjunka ner i kaos utan det. Men det blev den ”enda” politiska kraften genom att med våld eliminera övriga politiska alternativ.
Ryssar och östeuropéer har fått slut på kommuniststyret i sina länder. Varför är det inte kaos i de länderna?
Jag har tidigare sagt att också ur ett teknologiskt perspektiv är Kina väldigt likt gamla Sovjetunionen. Om kommunistpartiets makt i Kina skulle ändas, så skulle landet fortfarande kunna fungera med den nuvarande politiska strukturen med provinser, städer och länsguvernörer och en ny regering bildas.
När kommunistpartistyret upphör kommer tusentals nya partier att träda fram över en natt. Resonemanget om att allt skulle vara kaos utan kommunistpartiet är samma sak som att säga att Kina skulle vara i kaos utan en tyrann. Den enda slutsats man kan dra av det är att kinesiska folket skulle förtjäna att vara slavar.
Längtan efter frihet
Kommunistpartiet har alltid utnyttjat rädsla och följt ordspråket ”döda en för att skrämma resten”.
Alla totalitära regenter upprätthåller sin makt genom att sprida rädsla. Om folket inte fruktar faller regimen.
En grekisk filosof sade ”hemligheten med lyckan är friheten och frihetens hemlighet är modet”.
Från gamla tider fram till idag har det bara funnits denna enda väg till friheten. Människor söker av naturen frihet, längtan efter den finns i allas hjärtan. Jag har aldrig trott att det kinesiska folket skulle vara annorlunda.
Internet
Innan kommunistpartiet besegras måste vi först besegra idén att det inte finns någon fiende i Kina.
Under de senaste årtiondena har många dissidenter stött kommunistpartiets krav på ”inre reformer” och även ställt sig bakom tanken på en ”positiv dialog” med partiet. Dessa dissidenter har ockuperat sidorna i demokratirörelsens publikationer och nästan uppnått kändisstatus. Dessa aktivister och intellektuella anförde återhållsamhet, att arbeta inom systemet och en ickevåldshållning.
På ytan slogs de mot det totalitära styret men i själva verket hjälpte de kommunistpartiet att upprätthålla makten. Denna sortens demokratirörelse är i själva verket värre än tystnaden och rädslan hos den breda allmänheten.
Åren före internets genombrott, när vanligt folk inte hade några sätt att göra sig hörda, hindrade denna intellektuella opposition det kinesiska folket att bryta med mentaliteten att förlita sig på den styrande makten.
Internet har förändrat inställningen att det bara är celebriteter, filosofer och intellektuella som har rätt att tala. Längtan efter frihet finns i alla hjärtan. Internet har i grunden skakat om den regim som styr med lögner. Det var den främsta orsaken till att diktaturerna i Nordafrika och Mellanöstern föll som dominobrickor.
Denna teknik kommer utan tvivel att hjälpa det kinesiska folket att bryta sig fritt från sina tankars bojor. Kina kommer inte att förbli ett ”specialfall”, som kommunistpartiet hävdar. Kinas chans kommer.
Cao Changqing är etablerad politisk kommentator, ursprungligen från Kina men nu boende i USA.
Detta är en redigerad version av en artikel som publicerades i Epoch Times kinesiskspråkiga utgåva den 7 juni 2011.
[email protected]
Översatt från engelska.
