När den kinesiske ledaren Xi Jinping strax före jul var i Macau för firandet av 15-årsdagen för territoriets återlämnande till Kina, tog han upp ett bekant ämne: ”Vi måste både följa principen om ’ett Kina’ och respektera skillnaden mellan de två systemen.”
Att avvika från detta ”skulle vara som att ha en högersko på vänsterfoten, och misstaget kommer att orsaka missförhållanden,” menade han.
Xi sade att Macau, en tidigare portugisisk koloni, på ett korrekt vis hade följt policyn om ”ett land, två system” och sin så kallade Basic Law, regionens minikonstitution.
Men om detsamma kan sägas om Hongkong är oklart. Enligt avtalet som slöts mellan Storbritannien och Kina, när territoriet överlämnades till Folkrepubliken Kina 1997, skulle det styras under principen ”ett land, två system”, vilket ger territoriet en hög grad av självständighet från Peking under en period av 50 år.
Den före detta brittiska kolonin har just upplevt en 79 dagar lång ockupation av den studentledda Paraplyrörelsen, där demonstranter krävde öppna nomineringar av kandidater vid valet till Hongkongs högsta ämbete år 2017.
En analys av Xis uttalande mot bakgrund av striderna på högsta politisk nivå i kommunistpartiet kan indikera att Xi Jinping delvis riktar sig mot Leung Chun-ying, den nuvarande chefsministern i Hongkong, och hans anhängare i Peking – som inte stödjer Xi Jinping.
”Ett land”?
Enligt chefsministern Leung Chun-ying, som valdes 2012 efter att ha fått 689 av 1200 röster, ställer demonstranterna orimliga och olagliga krav.
Leung insisterar på att han bara överväger reformer som ligger inom stadgarna i Basic Law och ”tolkningar och beslut från nationella folkkongressens ständiga utskott”.
Den 10 juni i år publicerade ständiga utskottet en vitbok som hävdade att Kinas omfattande jurisdiktion över Hongkong, makten att ändra Basic Law som man önskar, liksom nödvändigheten av att kandidaterna till posten som chefsminister ska ”älska Kina” först och främst.
Ständiga utskottet antog också ett reformpaket den 31 augusti och konstaterade att Hongkongborna kan rösta fritt i valet av chefsminister 2017 – så länge kandidaterna väljs ut av en Pekingkontrollerad nomineringskommitté.
Sammantaget ersätter de båda besluten från ständiga utskottet principen om ”ett land, två system”, ett arv från den kinesisk-brittiska deklarationen från 1984, med ”ett land, ett system”.
Hongkongborna blev rasande över att Peking backade från det internationella avtalet och ordnade en enorm demonstration den 31 augusti.
Studenter följde den 22 september upp med en jättelik bojkott av undervisningen. En vecka senare agerade Paraplyrörelsen efter att polisen kastat tårgas på demonstranterna utanför regeringskontoret i Admiralty, en handling som inspirerade tusentals Hongkongbor att ockupera de stora gatorna i staden.
Trots att Leung och Hongkongs regering blev alltmer impopulära medan protesterna pågick så sviktade aldrig Leung i sitt stöd till ständiga utskottets förslag om ”ett land, ett system”.
"Två system”
När vissa medier rapporterade om Xi Jinpings uttalanden i Macau hävdades det att den kinesiske ledaren var för principen om ”ett Kina”. Att begränsa Xis tal på det här sättet är att misslyckas med att skilja mellan olikheterna i fråga om varifrån den politiska kommunikationen utgår – å ena sidan från Folkkongressens ständiga utskott och å andra sidan från Xi Jinping.
Xi har aldrig uttryckligen bekräftat ständiga utskottets beslut gällande Hongkong. Istället har den kinesiske ledaren konsekvent betonat behovet av att demokratiska reformer i Hongkong ska vara i linje med Basic Law och principen om ”ett land, två system”.
I ett högprofilerat möte med mer än 70 affärsmän från Hongkong i Peking den 22 september sade Xi att policyn om ”ett land, två system” inte skulle förändras. Rapporterna i officiell partimedia utelämnade diskret besluten från ständiga utskottet och betonade istället maktbefogenheterna i Basic Law.
Och när Xi träffade Leung Chun-ying i Peking den 9 november vid det asiatiska toppmötet APEC inledde han deras samtal med en önskan om att Hongkongs högsta ledare djupgående och precist förstår principen om ”ett land, två system” och Basic Law för att stödja utvecklingen av demokratin i Hongkong i enlighet med regionens rättsliga system.
Men talet i Macau är kanske det där Xi i de allra tydligaste termerna klargör hur han anser att angelägenheterna i Hongkong och Macau ska hanteras.
”Vi ska inte vid något tillfälle fokusera enbart på en sida och nonchalera den andra”, sade Xi efter att tagit upp policyn om ”ett Kina” och nödvändigheten i att ”respektera de ”två systemen”.
Sammantaget förespråkar Xi “ett land” och “två system”, i motsats till ständiga utskottets “ett land, ett system”.
Allt detta leder fram till frågan: varför avviker den kinesiska regimens lagstiftande församling, med Hongkongs chefsminister i släptåg, från det som den högste ledaren själv försöker fastslå?
Två falanger
Observatörer av kinesisk politik har nu under en viss tid kunnat se att maktkampen mellan de stora falangerna inom partiet inte är över. På ena sidan finns Xi Jinping och Wang Qishan, antikorruptionschefen. På den andra sidan finns den förre kinesiske ledaren Jiang Zemin och hans kumpaner, som till exempel Zeng Qinghong.
Enligt källor inom partiet planerade oppositionsfalangen att flytta undan Xi Jinping under ledarskapsskiftet 2012 och istället lyfta fram Bo Xilai, partisekreteraren i Chongqing och medlem i politbyrån. Konspirationen misslyckades efter att Bos polischef, Wang Lijun, flydde till det amerikanska konsulatet i Chengdu i februari, uppenbarligen i ett försök att få politisk asyl. Senare samma år rensades Bo Xilai bort, och sedan Xi Jinping fick makten har han ansträngt sig för att eliminera motståndarna och skydda sin egen flank.
Således följde bestraffningen av Zhou Yongkang, före detta säkerhetschefen som tidigare ansågs oåtkomlig, och andra topptjänstemän som Xu Caihou. Men då Jiang Zemin och Zeng Qinghong, hans handgångne man, fortfarande är fria är det tydligt att maktkampen inte är över.
Det är i kontexten av denna politiska strid som problemen i Hongkong måste förstås. Vilket sätt skulle vara bättre för att misskreditera och ta strid med Xi Jinping än att orsaka kaos i Hongkong, och till och med att provocera fram ett tillslag med våld?
Vice premiärminister Zhang Dejiang, ordföranden i ständiga utskottet och innehavare av ministerposten för Hongkong och Macau, är välkänt lojal mot den tidigare kommunistledaren Jiang Zemin. Det var under hans ledarskap som ständiga utskottet tog det politiska beslutet som upprörde Hongkongborna så mycket. Före det hade banan redan mjukats upp av chefsministern Leung Chun-ying, som allmänt anses vara partimedlem i hemlighet, och samordning skett med Jiangs nätverk inom politiken och näringslivet, vars policyer ökat inkomstskillnaderna i staden och långsamt alienerat Hongkongborna från sin regering.
Det värsta resultatet – ett våldsamt ingripande från polisen eller till och med från Folkets befrielsearmé – undveks. Enligt media i Hongkong påpekade Xi Jinping på ett internationellt möte, efter att tårgas använt den 28 september, att sådana metoder var onödiga och han gav rådet att ”angelägenheterna i Hongkong måste förhandlas fram med folket i Hongkong.”
I efterdyningarna till protesterna rapporterade den prodemokratiska Hongkongpublikationen Apple Daily att centralregeringen var missnöjd med chefsministern Leung Chun-yings hantering av Paraplyrörelsen, speciellt användningen av tårgas, att polisen ställde sig på triadens sida och blundade för att demonstranterna blev slagna av dem, liksom med Leungs åsikt att fattiga människor inte borde tillåtas ha demokrati.
Men när Xi Jinping snabbt tar kontroll över armén är det möjligt att åtgärder kommer att vidtas mot tjänstemän som Zhang Dejiang, enligt källor inom partiet.
Enligt rapporter från officiell kinesisk media är Xi nöjd med Leungs hantering av Hongkong – men en närmare analys av hans ord avslöjar en skillnad. När han var i Macau gav Xi sin uppskattning till ledarna för de båda före detta kolonierna.
Angående Leung sade Xi att han hade ”gjort sin plikt”. Fernando Chui, chefsminister i Macau, sades ha ”lojalt gjort sin plikt och inte misslyckats med sitt uppdrag”. I det subtila språkliga och propagandistiska spelet i den kinesiska politiken har avsaknaden av ordet ”lojalt” i beskrivningen av Leung Chun-ying inte passerat obemärkt förbi.
Översatt från engelska.
