Det finns saker som väcker frågor när man lägger ihop dem. Ta det här med Kinas stora och växande skuldproblem, där staten går in och räddar företagens nödlidande lån, och lägg det bredvid det faktum att Kina ökar sina utländska direktinvesteringar.

Vad händer när redan konkursfärdiga bolag, skyddade genom statlig konstgjord andning, förvärvar ännu fler företag i exempelvis Sverige? Finns det en risk, till exempel vid en ekonomisk kris, att vi kommer att se ett scenario där de mjölkar ur våra företag?

Förra veckan gick IMF ut med en varning till Kina angående landets skuldnivåer. Man uppskattar att kinesiska företagsskulder av storleksordningen 1,3 biljoner dollar är i riskzonen att inte betalas tillbaka, skriver Radio Free Asia.

Den kinesiska regeringen säger att man ska ta hand om skuldproblemen, men, som The Sydney Morning Herald skriver, kommer de snarare att förvärra situationen. Om företag hela tiden befrias från sina skulder med hjälp av nya lån, lär de sig inte att hantera problem med överkapacitet och överdrivet risktagande.

Kritiken mot de kinesiska företagens kortsiktiga lönsamhetstänk kommer även från många andra håll. Bland annat skriver Eric Roth på konsultföretaget McKinseys blogg att kinesiska miljardärer inte förstår hur man bygger upp företag med kapital och kunskap – de jagar endast kortsiktiga vinster.

Direktinvesteringar ökar

Och Pekings strategi för de krisande statliga företagen stavas fusioner och förvärv.

För någon månad sedan kom Baker & McKenzie med ett utkast av sin rapport om Kinas direktinvesteringar i världen. Sammanlagt ska de kinesiska direktinvesteringarna i Europa och Nordamerika ha uppgått till 325 miljarder kronor 2015. Prognosen visar att Kina har ett fortsatt starkt intresse av Europa och Nordamerika, och investeringarna förväntas öka.

Chen, som är chef för en investeringsbank i Hongkong och som hjälper främst kinesiska statliga, men också i viss mån privata, företag att investera utomlands, berättar för Epoch Times att det finns affärer som inte har gått så bra. Den amerikanska staten har blivit mycket hårdare i sin granskning, vilket gjort att kineserna nu riktar sina blickar mot Europa istället.

I Baker & McKenzies rapport kan man se att det är fler kinesiska statliga företag som investerar i Europa, och fler privata företag som vänder sig mot USA.

Vad blir effekterna?

Kompetens och nytt kapital är bra för Sverige, och stora svenska bolag har räddats av kineserna. Men vem granskar de kinesiska företagen i Sverige, och vad deras investeringar kan få för effekter?

Epoch Times ställde frågan till Business Sweden, som svarade att alla utländska företag utsätts för samma granskning från myndigheter som svenska företag, alltså Skatteverket, Konkurrensverket, Migrationsverket och så vidare.

Men räcker det? Vad händer när kinesiskt kapital – som hålls under armarna av den kinesiska staten – får allt större inflytande? Man bör inte underskatta problemen med att Kina faktiskt inte är en rättsstat. Vad kan konsekvenserna bli för vår samhällsutveckling? Vilka blir spridningseffekterna?

När den nuvarande kinesiska strategin, att år efter år rädda de statliga företagen, inte längre fungerar kanske vi får se vad vi har att göra med.

Kina skapar bostadsbubblor runtom i världen

Kinas ekonomiska inbromsning skapar en våg av protester