Tungt tryck ligger på EU-parlamentet i dess jakt på rätt modell för framtidens handel med utsläppsrätter.

Cementindustrin – och Donald Trump – påverkar in i det sista.

Djävulen ligger i detaljerna när ordalydelserna slipas inför EU-parlamentets stora klimatomröstning i Strasbourg på onsdag. Striden handlar bland annat om antalet tillgängliga utsläppsrätter från år 2020 ska minska med 2,4 eller 2,2 procent om året.

Skillnaden är inte alls så marginell som den verkar – i praktiken handlar det om enorma pengabelopp och dessutom om att visa på ambition för att uppfylla Parisavtalet.

– Det finns ju en risk att det här blir en signal om att EU inte tar det här på allvar, befarar svenska ledamoten Jytte Guteland (S) som har varit ansvarig för att få liggande förslag – inklusive minskningen på 2,4 procent – att accepteras av parlamentets stora socialdemokratiska partigrupp.

Cementlobby

Såväl Guteland som kollegan Fredrick Federley (C) stöder den kompromiss som parlamentets miljöutskott redan sagt ja till. Samtidigt hade båda gärna ställt hårdare krav, inte minst gentemot kolindustri och smutsiga fabriker i östra Europa.

– Vi hade behövt vara tuffare, framför allt när det gäller moderniseringsfonden som innehåller utsläppsrätter till de så kallade nya medlemsländerna. Det här är väl deras sista chans att mjölka systemet på extra fördelar. Samtidigt är det ju problematiskt för det gör att de fortsätter att använda sig av energikällor som EU sagt att man ska göra sig av med, säger Federley.

Eftergifter krävs dock inte bara av Östeuropa. Även i väst finns tunga krafter som vill gå långsammare framåt – exempelvis cementindustrin som den senaste tiden har lobbat stenhårt för sin sak.

Oro för Trump

Donald Trumps tillträde som president i USA har dessutom väckt oro för att EU ska tappa i konkurrenskraft om USA-företag framöver inte ställs inför lika hårda miljökrav.

Fast egentligen är det kanske USA som förlorar mest på det, tror Jytte Guteland.

– Jag skulle vara mer oroad som amerikan för hur konservativ och bakåtsträvande den amerikanska industrin kommer att bli. De kommer att ha en väldigt kortsiktig politik som kan fungera i ett antal år, men kommer att bli omsprungna i längden av dem som förstår att konkurrera med verklig kvalitet, säger Guteland i Bryssel.

(TT:s korrespondent i Bryssel)

EU:s handel med utsläppsrätter

Systemet med utsläppsrätter är en av grundbultarna i den internationella klimatpolitiken och går ut på att storutsläppande industrier och företag måste betala extra för att släppa ut mer än vad som anses nödvändigt. Släpper man ut mindre kan man i sin tur sälja sina överblivna rättigheter till andra. Delvis som en följd av den ekonomiska krisen har dock priset per rättighet sjunkit kraftigt, vilket inneburit att utsläppshandeln inte blivit lika effektiv som tänkt. Sommaren 2015 föreslog EU-kommissionen en reform av nuvarande system – förkortat EU ETS – för att anpassa det till de hårdare globala utsläppskraven. Bland annat föreslås en minskning av antalet utsläppsrätter med drygt 2 procent varje år från 2020, samt överförandet av utsläppsrätter till en innovationsfond och en moderniseringsfond för att särskilt kunna stötta industrier och företag som vill göra förbättringar. EU-parlamentet hoppas avsluta sin behandling av förslagen nu på onsdag. Medlemsländerna hoppas i sin tur kunna ena sig om sin linje när miljö- och klimatministrarna möts i Bryssel den 28 februari. Därefter väntar sannolikt tuffa kompromissförhandlingar innan parterna kan godkänna en uppgörelse.