Bakom den städade och luftkonditionerade ytan i Singapore döljer sig en av världens effektivaste totalitära stater. I seminariet ”Om detta får ni inte berätta” diskuterade representanter från Singapore Democratic Party situationen i dagens Singapore. Seminariet var en del av Göteborgs bok- och biblioteksmässa som startade på torsdagen.
– Om regeringen säger att ett plus ett blir fem och du säger att det blir två så får du problem, sade John Tan från Singapores oppositionsparti Singapore Democratic Party.
För tio år sedan protesterade en ensam man mot det totalitära styret och bristen på mänskliga rättigheter. Detta lade grunden för det som skulle komma att bli det demokratiska partiet. Idag finns runt 20 medlemmar som kallar sig för ”hängivna protesterande”. De genomför demonstrationer som de vet att de kan bli arresterade för, vilket de ofta blir. Förutom dessa 20 finns många medlemmar som av rädsla för myndigheterna inte vågar ge sig till känna.
Singapore som tidigare varit en brittisk koloni har sedan 1965 dominerats av People’s Action Party, vilket i stort sett består av en enda familj. Landet saknar på många sätt grundläggande mänskliga rättigheter såsom yttrandefrihet, mötesfrihet, fri media och fria val.
– All media kontrolleras och självcensureras. Det går bara rapportera sådant som regeringen godkänner. Vi demokratiaktivister har många gånger arresterats och därefter öppet förödmjukats i media, berättade Tan.
Singapore beskrivs som ”en smart diktatur” som ser bra ut från utsidan men som har en stenhård kontroll inåt. Som exempel berättade Tan om en ung man som ertappats med något som man trodde var droger. Han blev dömd till döden, trots att domaren inte var hundra procent säker på att han var skyldig.
Enligt Tan använder sig regeringen av lagar för att på ett kringgående sätt hindra den demokratiska processen från att gå framåt. Till exempel tvingas personer som vill donera pengar till det demokratiska partiet att identifiera sig själva om de vill donera mer än 5 000 singaporedollar (ca 23 000 kronor) per år. Detta gör att pengatillförseln stryps eftersom de flesta är för rädda för att ge sig till känna som partiets sympatisörer.
– En gång fick jag ett kuvert med pengar av en taxichaufför. När jag tackade och frågade efter hans namn, viftade han bara bort det och sade ”det är ok”. Sedan körde han iväg.
För att nå en förbättring i Singapore menar Tan att förändringen måste komma inifrån landet, från det egna folket.
– När människor vågar stå upp – såsom nu i Burma – det är då förändringarna kan ske, sade Tan.
Tan uppmanar omvärlden att bidra med sitt moraliska stöd och att sätta press på regeringen, framförallt genom handel.
