Organisationer opererar idag i en osäker och föränderlig värld, nya utmaningar dyker alltid upp som ledare måste hantera. Som tur är finns det mycket visdom att hämta från historien, och en rik källa är den gamla kinesiska visdomen.
Till exempel finns det tidlösa råd kring lärande i första kapitlet av Konfucius ”Analekterna”, och den femte versen handlar om hur man styr.
Konfucius, som levde för 2 500 år sedan, sade: ”För att styra ett stort land, hantera saker och ting på ett försiktigt och seriöst vis, och var alltid uppriktig, ärlig och pålitlig.”
”Var måttfull i din hantering av pengar (spara, inte slösa) och älska och ta hand om folket. Låt folkets behov styra hur du väljer tillfälle för att dra nytta av deras arbete.”
En dag i en kinesisk kejsares liv
Den sistnämnda punkten handlar om att Kina var ett jordbruksland, och Konfucius gav rådet att vänta på rätt tillfälle i planteringskalendern för att kalla in folk till offentliga projekt. Det var för att undvika att skapa problem under de perioder då folk var upptagna med att bruka jorden eller andra aktiviteter som var avgörande för deras uppehälle.
En annan källa till uråldrig kinesisk visdom som kan appliceras på ledarskap och management är den kända klassiska texten ”Krigskonsten” av militärstrategen Sun Zi, som var samtida med Konfucius. Sun Zi skrev att i krig är ”det högsta att inte slåss och erövra i strid, utan att oskadliggöra fienden utan strid”.
För att fira fårets (eller getens) år följer här tre historier från det gamla Kina som innehåller visdom och sunt förnuft som fortfarande är användbart relevant för ledare och chefer av alla slag.
Kejsaren tar till sig av goda råd
När det finns för många personer som ger order och inte tillräckligt med personer som utför dem finns det ett idiom från Kina som kan vara till hjälp.(Foto: Zhiching Chen/Epoch Times)
Den första historien kommer från ett idiom som har sitt ursprung i en ämbetsmans rapport till en kinesisk kejsare.
För 1 500 år sedan etablerades Sui-dynastin (år 581-618) av Kejsare Wen när han förenade Kina för första gången efter 100 år av uppdelning mellan nord och syd.
Kejsaren hade några lojala ämbetsmän till sin hjälp, bland annat Yang Shangxi, som tros ha levt 533-590.
Mediterande chefer fattar bättre beslut
Yang lade märke till vissa utmaningar när det gällde att styra landet. Det fanns för många härad och ämbetsmän på häradsnivå på grund av olika administrativa regioner som fanns kvar sedan tidigare dynastier. De flesta ämbetsmännen var därmed ansvariga för bara små områden, eller så fyllde de ingen egentlig funktion.
Det här skapade inte bara stora kostnader, utan var även ett hinder för att få saker gjorda på ett smidigt sätt. Yang var orolig för det här och skickade en rapport om det till Kejsare Wen.
Yang skrev: ”Det finns nu för många härad och för många ämbetsmän. Det är som att ha nio fåraherdar till tio får. Det skapar stora kostnader för hovet och leder till att det tar lång tid att få saker gjorda”.
”Att minska antalet härad och ämbetsmän är en mycket viktig prioritet för staten. Jag rekommenderar att vi bara behåller de administrativa regioner som verkar förnuftiga och sätter kunniga ämbetsmän på platser där de verkligen behövs. De som avskedas kan vi erbjuda andra jobb.”
”Dessa förändringar kommer att spara mycket pengar för staten och låta den hantera sina affärer mycket mer effektivt.”
Kejsare Wen tog till sig av Yangs råd och genomförde ett antal centraliseringsreformer som ledde till mycket goda resultat.
Frasen 十羊九牧 (shí yáng jiǔ mù) i Yangs rapport, bokstavligen ”tio får, nio herdar” blev senare ett idiom.
Det beskriver en situation där det finns för många personer som ger order och inte tillräckligt med personer som utför dem.
Det används också för att förmedla vikten av att ha tydliga auktoritetslinjer när man utför en uppgift eller driver en organisation, så att det inte uppstår tvivel om vems order man ska följa.
Att bestämt följa rätt väg
En av männen som hade gått för att hjälpa till att leta efter det bortsprungna fåret kom tillbaka tomhänt och sade till Yangzi att vägen delade sig så många gånger att han inte visste vilken väg han skulle följa. (Foto: Jane Ku/Epoch Times)
Den andra historien handlar om ett idiom som inspirerats av en gammal historia om sökandet efter ett förlorat får.
Yangzi var en känd filosof och lärd man från stridande staterna-perioden (475–221 f.Kr.). En dag försvann ett av hans grannes får, och hela familjen mobiliserades i sökandet, liksom många andra i samhället. Yangzi skickade också alla sina elever och tjänare för att hjälpa till.
När mörkret föll och alla kom tillbaka frågade Yangzi: ”Hittade ni fåret?”
En av Yangzis tjänare svarade: ”Vägen delade sig så många gånger, och varje ny väg delade sig igen. Eftersom jag inte visste vilken väg jag skulle följa gav jag upp.”
De andra sade att de hade råkat ut för samma sak.
Yangzi blev tankfull och tyst en lång stund. Han såg mycket allvarlig ut, vilket förbryllade alla.
Efter att ha tänkt noga på situationen lärde han sina elever följande princip: ”När det finns för många sidovägar som leder bort från den stora vägen, kan du inte hitta ett bortsprunget får och går lätt vilse själv.”
”På ett liknande sätt kan en människa som har alltför många intressen som leder bort från hans huvudmål lätt slösa bort sin tid.”
”Det finns bara en verklig källa till kunskap, men vägarna till att få denna kunskap är många. Bara genom att följa rätt väg tillbaka till den yttersta sanningen kan man undvika att gå vilse.”
”Om ni inte hittar rätt riktning kommer ni inte att åstadkomma någonting, precis som de som inte kunde hitta det bortsprungna fåret.”
Uttrycket 歧路亡羊 (qí lù wáng yáng) från historien, som bokstavligt betyder ”delad väg, förlorat får”, blev senare ett idiom.
Det beskriver hur man går vilse, kommer på avvägar eller blir förvirrad i en komplex situation där det finns för många möjliga vägar eller alternativ.
Idiomet varnar för att om man ställs inför för många val och komplexa frågor när man försöker uppnå ett mål är det lätt att komma på avvägar om man inte är bestämd och väljer den rätta vägen.
En vis domare vänder på en konflikt
Tre högt skattade lamm, som en bonde erbjöd sin granne som en vänskaplig gest, blev lösningen på ett knepigt problem. (Foto: Derek Abbott/iStock/Thinkstock)
Den tredje historien handlar om en bonde i det gamla Kina som hade en granne som var jägare. Jägaren hade vilda och dåligt tränade jakthundar. Hundarna hoppade ofta över staketet och jagade bondens lamm. Bonden bad flera gånger sin granne att hålla ordning på hundarna, men grannen lyssnade inte på honom.
En dag hoppade hundarna återigen över stängslet och attackerade flera av lammen och skadade dem allvarligt. Bonden fick nog och gick till staden för att konsultera den lokale domaren.
Domaren lyssnade noga och sade: ”Jag skulle kunna straffa jägaren och beordra honom att hålla hundarna bundna eller inlåsta. Men då förlorar du en vän och får i stället en fiende.”
”Vad vill du helst ha, en vän eller en fiende?” frågade domaren.
Bonden svarade att han föredrog en vän.
”Då ska jag erbjuda dig en lösning som håller dina lamm trygga och även gör din granne till din vän”, sade domaren.
Bonden gick med på lösningen som domaren erbjöd och när han kom hem satte han den genast i verket, för att se om det fungerade.
Han tog tre av sina bästa lamm och gav dem till sin granne som gåva till dennes tre små söner. Pojkarna blev överlyckliga och började leka med lammen.
För att skydda sönernas älskade lamm byggde jägaren en rejäl inhägnad åt hundarna, och de jagade aldrig bondens lamm igen.
Från den dagen delade jägaren ofta med sig av sin fångst till grannen, och grannen bjöd tillbaka med lammkött och ost. De blev snabbt goda vänner.
Ett gammalt kinesiskt talesätt lyder: ”Det bästa sättet att påverka och vinna över andra människor till din sida är gester av vänlighet och medkänsla.”
