Ett gammalt kinesiskt ordspråk säger att varje kejsares regeringstid börjar när han tar på sig sin nya ämbetsdräkt. Sista Qingdynastins (1644-1911) kejserliga kläder ger legitimitet åt detta ordspråk.

Under många dynastier sågs klädseln som en statussymbol och var ett tecken på en persons ställning i samhället. Till exempel var en päls av svart räv och den gula färgen reserverade för höga tjänstemän och medlemmar av den kejserliga familjen.

Allmänheten fick inte bära eller ens äga sådana kläder även om det var tillåtet för dem att sälja dem. Alla som bröt mot denna regel straffades hårt – till och med dödsstraff utfärdades.

Manchurerna erövrar imperiet

Qingdynastin föddes när manchurerna, ryttare från den nordöstra delen av landet, erövrade det kinesiska imperiet under Mingdynastin år 1644. Beträffande kultur, traditioner, seder och vetenskap hade manchurerna mycket att lära sig från de högt utvecklade kineserna.

De accepterade inte bara de statliga tjänstemännens avancerade system utan också de kinesiska ideogrammen, deras ritualer, seder, ideologi och religion. Efter erövringen beundrade manchurerna  kinesisk kultur, men samtidigt var de också stolta över sina egna rötter.

Innan de slog sig till ro var reskläderna det viktigaste för manchurerna. De bestod oftast av djurskinn skurna i form av det döda djuret för att maximera användningen av råvaran.

Uppkavlade ärmar

Den kejserliga garderoben har de manchuriska traditionerna att tacka för sina hästskoformade ärmar och avtagbara, tunga kragar. Eftersom manchurerna fick sitt uppehälle från jakt i nordöstliga trakter måste de skydda sig mot kyla. De hade långa, runda ärmar som kunde placeras över händerna, och den tunga avtagbara kragen var också tänkt att skydda jägarna mot kyla under långa ridturer.

Men ärmarna visade sig vara ett hinder i det kejserliga hovets vardag. Hovets tjänstemän höll dem för det mesta uppkavlade och tog ner dem när de hälsade på en ny bekantskap.

Denna vana, som startats av kejsaren och hans tjänstemän, följdes så småningom  av alla. Således blev det en ritual hos det kinesiska folket att kavla upp sina ärmar för att sedan ta ner dem när man hälsade på en främling.

Två och ett halvt års hantverk för en ämbetsdräkt

Det krävdes två och ett halvt års arbete av hovets skräddare innan någon dräkt fick röra den kinesiska kejsarens kropp under Qingdynastin. I palatset fanns  ett särskilt skrädderi enbart för att tillverka kläder.

Där utarbetades modellerna och inskärningarna och de måste godkännas av kejsaren och de högsta kejserliga tjänstemännen. Modellerna fördes sedan vidare till tillverkarna av sidentyg. När tyget var färdigt skars det till av en annan hantverkare varefter det fördes vidare till en tredje för att sy det till en dräkt, och slutligen att brodera det.

Endast de finaste trådarna, även de av riktigt guld, användes för broderierna. Kejsaren hade femhundra handarbetare för att göra sömnad och ytterligare fyrtio för guldbroderier. En ämbetsdräkt krävdes för varje tillfälle.

Kläder för alla väder

Under Qingdynastin hade den kejserliga garderoben rockar och kläder för alla tillfällen. Det fanns kläder för festligheter, särskilda kläder för ceremonier, reskläder, kläder för dåligt väder, snö och regn samt kläder för dagligt privat bruk inom- och utomhus.

Beroende på vädret var kläderna antingen fodrade eller ofodrade, tillverkade av siden, läder eller bomull. Färgerna valdes för att fullända den kejserliga garderoben. Färgerna gul, röd, blå och ljusblå var förbehållna kejsaren.

Gult användes oftast vid firande. De övriga tre färgerna användes under offerceremonier i de tre stora templen: Kejsaren bar blått i det Himmelska templet, rött i Solens tempel och ljusblått i Månens tempel. Till varje dräkt bar kejsaren också matchande bälte och hatt.

Drakdräkt med många symboler

De allmänt kända drakdräkterna broderades med gyllene drakar. De var kläder för speciella festligheter och kejsaren bar dem bara på lyckosamma festdagar.

Vid alla andra högtidliga tillfällen som bröllop, offerdagar och  nyåret bars en enkel ceremoniell dräkt.

Kejsarens dräkter var fulla av skickliga utsmyckningar med dold symbolik för lycka. Bilden av en drake dominerade varje kejserlig dräkt. Som en viktig del av konfucianismen symboliserade detta kejsarens makt.

En drakdräkt hade nio drakar: en på varje axel, en på ryggen, en som täckte bröstet på övre delen och en på nedre delen av plagget. De sista fyra drakarna var dekorationer till den nedre delen av den kejserliga dräkten.

Drakdräkten var inte enbart tänkt som prydnad för kejsaren utan den antogs även bringa lycka till folket. Utöver drakarna visades också elva andra symboler för lycka: 日(ri) – solen; 月(Yue) – månen; 星辰(xīngchén) – stjärnorna, som symbol för ljusets tre lysande källor; 群山(qúnshān) – berget symboliserande skyddet av kejsarens regentskap från alla fyra riktningar; 华虫(huàchóng) – insekten, som står för kejsarens visdom; 宗彝(Zongyi) – vinbägare, som står för ärlighet, lojalitet och fromhet; 藻(zao) – vattenlevande gräs, som står för renhet; 火(Huo) – eld, som står för hans ärlighet; 粉米(fĕnmĭ) – ris symboliserande rikedom; 黼(fu) – ett särskilt broderi utfört i svart och vitt var en symbol för kejsaren beslutsamhet och djärvhet och 黻(fu) – ett annat broderi utfört i svart och grönt var en symbol för ärlighet.

En annan symbol på kejsarens kläder var en röd fladdermus, vilket är en homofon av de tecken som betyder ”ett veritabelt lyckoregn”.

Underkläderna visade världens oceaner och bergskedjor eftersom kejsaren i den kinesisk traditionen betraktades som ”himlens son” som regerar över hela världen.