Regeringen överväger att förbjuda tiggeriet i Sverige. De som ställer sig bakom förslaget säger bland annat att tiggeriet ”stör allmän ordning” och ”urholkar samhällskontraktet”. Kritiker menar dock att ”ett förbud inte löser fattigdomen” och att ”det är omöjligt att genomföra”.
Man uppskattar att runt 4000 fattiga EU-migranter tigger i Sverige. Över hälften av svenskarna vill att tiggeriet ska förbjudas, visar undersökningar från såväl Aftonbladet som Novus. Störst stöd för ett förbud finns inom SD och allianspartierna. Inom Socialdemokraterna är 39 för och 40 emot, skriver SvD.
I en debattartikel i SvD skriver liberalen Anders Cnattingius att tiggeriet riskerar att urholka samhällskontraktet. Han menar att man ska arbeta och göra rätt för sig, och inte ligga samhället till last i onödan.
Han frågar retoriskt om ”rätten till det svenska välfärdssystemet ska göras universell?” De utländska tiggarna ”är inte svenska medborgare, inbegrips inte av samhällskontraktet och åtnjuter sålunda inte samma rättigheter”.
Göteborgs distriktsordförande och vice -ordförande i Muf, Pontus Båth och Mattias Tykesson, anser att tiggeriet ska förbjudas eftersom det är ”tragiskt” och ”ovärdigt” att folk tvingas tigga, skriver de i en debattartikel i SvD. De anser också att det ”stör allmän ordning”, leder till illegala bosättningar, miljöförstöring, konflikter och bråk mellan olika grupperingar.
Mufs distriktsordförande i Skåne, Julia Persson, håller inte med sina partikamrater. I sin debattartikel drar hon saken till sin spets och skriver att ett förbud vore omöjligt, eftersom det ”förbjuder människor att be andra människor om hjälp på stan”, vilket vore en inskränkning av såväl yttrandefriheten som äganderätten. Det vore praktiskt omöjligt att genomföra, menar hon: ”Ska min medresenär ringa polisen för att jag ber en främling om pengar till bussen när jag glömt mitt busskort?”
Professorerna Hans Swärd och Per Eriksson från Lunds universitet tror att ett förbud skulle sopa problemen under mattan. I praktiken skulle det kriminalisera fattigdom, menar de. Regeringen borde fråga sig ”för vem fattigdomen och tiggeriet är ett problem, för de fattiga eller för de välbeställda?” innan de fattar sitt beslut, skriver de i Svd.
Att fattiga EU-medborgare över huvud taget ses som ett problem tror Swärd och Eriksson kan bero på rädslor – att välståndsfördelningen ska ändras inom Europa, att övriga länders fattiga är andras ansvar eller att ”vi tycker det är obehagligt att ha dem mitt ibland oss”.
