De gamla kineserna sade: Återbetala en droppe vänlighet med en kaskad av belöning. Enligt Konfucius ska man inte bara återbetala en tjänst, utan det ska göras generöst. Det finns en kinesisk rim-ramsa på kinesiska. På svenska lyder den ungefär: ”Återbetala vänlighet, glöm agg. Lös agg snabbt, återgälda vänlighet utan kostnad”.

Lärdomar som inbegriper tacksamhet har ofta förts vidare i den kinesiska historien och i muntlig tradition. Nedan följer tre berättelser om forntida statsmän som föregått med goda exempel.

Han Xin: Stort tålamod och hög integritet

Han Xin levde för över 2 000 år sedan, omkring år 200 före Kristus. Han var en stor general och hade en viktig roll när Handynastin växte fram. I sin ungdom var Han Xin fattig och hade många svårigheter vilka slipade och härdade hans goda karaktär.

En gång kom en mycket hungrig Han Xin till en flod för att fånga fisk med sina bara händer. Många kvinnor hade samlats vid floden för att tvätta, och de flesta ignorerade den fattige unge mannen. Men en av dem förbarmade sig över Han Xin och erbjöd honom lite mat.

När han hade ätit sade Han Xin: ”Madam, jag ska återbetala dig till fullo”.

Kvinnan var skeptisk: ”Unge man, du kan inte ens föda dig själv. Jag gav dig mat av medlidande, du behöver inte tänka på att återbetala mig”.

Han Xin utövade kampkonst och bar svärd. En gång när han gick på gatan mötte han en buse som blockerade hans väg. Busen ville slåss och krävde att Han Xin antingen skulle krypa mellan hans ben eller hugga av hans huvud. På den tiden var det oerhört förödmjukande att krypa mellan någons ben, särskilt för en krigare.
Det skulle varit lättare för Han Xin att hugga av busens huvud och fortsätta på sin väg, men han ville inte göra det. När mannen hånade honom kröp han istället mellan mannens ben och utsatte sig för förnedringen. Sedan gick han vidare som om ingenting hade hänt.

Åren gick och Han Xin blev en stor general som besegrade Hanfolkets fiender, vilket möjliggjorde att en strålande dynasti kunde etableras.
Men Han Xin kom ihåg sitt löfte till kvinnan vid floden som en gång gett honom mat, och sökte upp henne. Vid det laget hade hon blivit en gammal kvinna. Han gav henne en summa i guld och insisterade på att hon skulle ta emot det.

Han Xin visste att förnedringen som busen utsatte honom för, liksom kvinnans vänlighet, båda hade bidragit till hans personliga utveckling. Därför sökte Han Xin även upp busen och gav honom en mindre belöning. Denne såg generalens godhet och storsinthet, lärde sig sin läxa och tackade honom innerligt.

När han såg att pojken som han en gång mobbat, hade blivit en så framstående personlighet föll han på knä inför Han Xin och bad om förlåtelse.

Ett stamfolk återgäldar en tjänst och räddar hertig Mu

Om man stod i tacksamhetsskuld till någon var det en plikt att återgälda tacksamheten oavsett samhällsklass. Hundratals år före Han Xins tid, bestod Kina av stater som bråkade sinsemellan. Under 500 år varade oenigheten som kallas Vår- och Höstperioden samt De stridande staternas period. Tiden kännetecknades av strider och konspirationer, men trots det lämnade den efter sig många berättelser om samarbete och ära.

På 600-talet f.Kr. låg den västra staten Qin i strid med den mäktiga staten Jin. Ett år blev det hungersnöd i Jin. Härskaren av Qin, hertig Mu, blev berörd av Jinfolkets svåra situation och beslöt att hjälpa folket i Jin. Han transporterade stora mängder spannmål på Gula floden för att rädda folket i Jin från svälten.

Året därpå drabbades emellertid Qin själva av svält och bad Jin om hjälp. Men Jins härskare hertig Hui, vägrade inte bara hjälpa Qin utan skickade även ut militära trupper för att inta de omtvistade gränsområdena.

Hertig Mu av Qin blev rasande och rusade ut på slagfältet med sina män. Men trupperna från Jin var väl förberedda, och omringade snabbt hertig Mus styrka.

Då, när allt hopp verkade vara ute, dök 300 stamfolkskrigare plötsligt upp, och slog ner de överraskade soldaterna från Jin. Överraskningsanfallet var så effektivt att Qintrupperna inte bara undgick att bli tillfångatagna, de gick också ur striden som segrare, och Jins härskare hertig Hui togs till fånga.

Men vilka var dessa människor? Hertig Mu var lika förbryllad som sin fiende. Varför hade de räddat honom?

Det visade sig att stamfolket hade kommit för att återbetala en skuld. Några år tidigare hade hertig Mu förlorat flera värdefulla hästar som fångats in och slaktats av dem. Myndigheterna i Qin undersökte saken och upptäckte vad som hänt med hästarna men de kom för sent. Stamfolket var redan i full fart att kalasa på bytet.

Först ville hertig Mu avrätta allihop men ångrade sig. Hästarna var borta och att brutalt döda flera hundra människor skulle inte få dem tillbaka. Istället erbjöd hertigen stamfolket ett fint vin som passade bra till måltiden.

Den förlåtelse och storsinthet som hertig Mu visade vid den händelsen, förde dessa människor till hans hjälp i det viktiga ögonblicket.

Minister Wu Zixu minns fiskaren som förde honom i säkerhet

Två århundraden senare marscherade det mäktiga kungariket Wu mot staten Zheng, där härskaren hertig Ding, försökte finna en utväg. Han utlovade en rundlig belöning till den som kunde hjälpa honom att rädda staten Zheng från undergång.

Fyra dagar gick utan att någon kunde komma på någonting. Till slut kom en ung fiskare och sade:
– Jag kan få Wus armé att retirera.

– Hur många män och vagnar behöver du, frågade hertigen.
– Jag behöver inga soldater eller vapen. Den här åran räcker, svarade fiskaren.

Sedan begav han sig mot Wus styrkor, som leddes av den store minister Wu Zixu.

Flera år tidigare hade Wu Zixu tjänat som kunglig ämbetsman i sitt hemland, staten Chu. När kungen lät avrätta hans bror och far efter att han övertalats av en korrupt rådgivare, visste Wu Zixu att det snart var hans tur. Det blev ett farligt äventyr när han flydde landet med Chus soldater hack i häl.

Men Wu Zixu ville se till att brotten som begåtts mot hans familj skulle mötas med rättvisa.

Under flykten kom Wu Zixu fram till den mäktiga Yangtzefloden. Dold bland vassen fick han syn på en gammal fiskare som hjälpte honom att korsa floden. Den gamle mannen såg storheten hos Wu Zixu och förstod allvaret i hans uppdrag, men han visste också att myndigheterna skulle förhöra honom när de kom. Så när han hjälpt Wu Zixu över floden, sänkte han sin båt och dränkte sig själv för att försäkra sig om sin tystnad.

– Du dog på grund av mig, jag lever tack vare dig. Vilken tragedi! Wu Zixu blev djupt rörd och grät över fiskaren som gav sitt liv.

Till slut kom han fram till kungariket Wu, där han blev en framgångsrik minister och general. Sedan började Wu Zixu förbereda och stärka Wu för att förinta Chu, vilket för oss tillbaka till anfallet mot staten Zheng som hamnat mellan två makter.

När den unge fiskaren närmade sig Wu Zixus läger började han sjunga och slå på sin åra.
– Kommer du ihåg, kommer du ihåg, du som låg gömd i vassen? Färja dig över Yangtze var denna fiskares handling?

Generalen kom ut ur sitt tält och frågade:
– Unge man, vem är du?

– Känner du inte igen den här åran? Den tillhörde min far som en gång räddade ditt liv med den, sade fiskaren.

– Jag kommer ihåg. Du är hans son. Men varför är du här, frågade Wu Zixu.

– Du anfaller vår stad. Om jag kan stoppa din invasion kommer hertig Ding att belöna mig. Store general, kom ihåg min döde far, sade den unge mannen.

– Tack vare att din far räddade mig får jag uppleva den här dagen. Hur kan jag glömma hans tjänst, sade Wu Zixu. Och omedelbart beordrade han sina trupper att dra sig tillbaka till Wu.

Den unge fiskaren blev en hjälte. Hertigen av Zheng belönade honom med hundra tunnland bördig jord och han blev en aktad ämbetsman.

Wu Zixu kämpade för att se till att de som kränkt honom och hans familj ställdes inför rättvisan, men han försummade aldrig att återbetala dem som varit honom till hjälp. Hans handlande och personlighet har blivit ihågkommen som en förebild för traditionell kinesisk rättfärdighet.