Områden med döda havsbottnar har fördubblats varje årtionde sedan 1960-talet, visar forskning vid Göteborgs universitet. Idag har över 400 havsområden i världen så stor syrebrist vid bottnarna att djur och fiskar tar skada. Boven i dramat är de ökande utsläppen av kväve och fosfor.
Från 1995 och drygt tio år framåt har världshavens bottnar som drabbats av allvarlig syrebrist ökat från 44 till över 400 områden. Syrebristen var så allvarlig redan 1995 att bottendjur och fisk tog skada.
Det är forskarna Rutger Rosenberg vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet och Robert Diaz från Virginia Institute of Marine Science i USA, som studerade världshavens bottnar första gången 1995 och som gjorde den uppmärksammade studien. Deras nya sammanställning i år visar på den tiofaldiga ökningen av skadade områden i världshaven.
Till de största syrefattiga områdena i världen hör Östersjön, Mexikanska Golfen, Östkinesiska Havet och Bälthavet. Samtliga dessa havsområden är viktiga fiskeområden.
I cirka 25 procent av områden infaller syrbristen periodiskt, men andra områden som till exempel Östersjön, är syrebristen numera permanent under hela året.
Enligt studien, som redovisas i tidskriften Science, är syrebristen det allvarligaste hotet mot havets hälsa.
– Det finns ingen annan variabel av så stor ekologisk betydelse för kustnära marina ekosystem och som förändrats så drastiskt på så kort tid som den minskade mängden syre i havet, säger Rutger Rosenberg i ett pressmeddelande från Göteborgs universitet.
Enligt Rosenbergs och Diaz studie är minst 245 000 kvadratkilometer av världshavens bottnar drabbade av syrebrist. Det är en yta motsvarande Storbritanniens.
Syrebristen påverkar en rad ekologiska processer,och leder till att enorma mängder föda för den bottenlevande fisken går förlorad.
–I de perioder då syrebristen har sin största utbredning i Skandinavien kan över tre miljoner ton bottendjur saknas, i jämförelse med om bottnarna varit syresatta, säger Rutger Rosenberg.
Av de drygt 400 drabbade områdena är cirka hälften påverkade av syrebrist som uppträder årligen under en viss säsong. Detta resulterar vanligen i att bottendjuren dör men att områdena återkoloniseras av djur när syret återvänder.
– Orsaken till syrebristen är i första hand människans ökade utsläpp av näringsämnen som kväve och fosfor. Före industrialiseringen förekom knappast någon syrebrist alls vid kustnära havsbottnar, konstaterar Rutger Rosenberg och Robert Diaz.
