Storbritannien signalerar underkastelse inför Kina menar analytiker
Kinas ledare Xi Jinping får ett kungligt mottagande i Storbritannien . Kinesiska medier jublar, men västerländska analytiker är kritiska. (Yui Mok/WPA Pool/Getty Images)


Sedan han anlände till Storbritannien den 20 oktober har Kinas ledare Xi Jinping firats som en besökande kung. Xi har välkomnats med kavalleri, gått på röda mattan med drottningen och bjudits på en ståtlig statsbankett. Medan kinesiska medier berömmer mottagandet är analytiker kritiska mot vad man menar är en undergiven hållning för kortsiktiga vinster.

Premiärminister David Cameron och finansminister George Osborne har gjort utstuderade försök att skicka budskapet att investeringar från Kina är första prioritet – viktigare än mänskliga rättigheter och till och med nationell säkerhet.

Ett antal avtal om investeringar och affärer har slutits, bland annat att kinesiska statligt ägda företag ska vara involverade i att bygga brittiska kärnkraftverk. Oron från underrättelsehåll har viftats bort.

För allt detta har Storbritannien kritiserats skarpt av analytiker från alla möjliga håll för vad de ser som onödig inställsamhet och principlöst kryperi för kinesiska pengar.

”Christopher Ford, som har skrivit två böcker om Kinas utrikespolitiska tänkande, menar att det här precis matchar den kinesiska statens vision för hur andra stater borde behandla Kina.”

James McGregor, en välkänd affärskonsult och författare, liknade det brittiska beteendet vid ”en flåsande hundvalp”. Han tillade i en intervju med BBC att ”Kina inte respekterar folk som fjäskar för dem”.

Kina kanske inte respekterar Storbritannien, men enligt en analys av officiella kinesiska tidningar så är fjäsk precis vad Kina gillar.

Bekräftelse från utlandet

Kinas egna officiella och halvofficiella tidningar har de senaste dagarna varit fulla med beröm för Storbritannien och dess politik gentemot Kina.

China News Service, regimens språkrör för extern propaganda, tyckte att brittiska parlamentariker borde ”se till det långsiktiga, fortsätta att kraftfullt uppmuntra de sino-brittiska relationerna, bidra till vänskap mellan Kina och Storbritannien, stödja samarbete…”

Officiella statliga nyhetsbyrån Xinhua producerade vad som närmast kan liknas vid ett 1 300 tecken långt kärleksbrev om relationen länderna emellan.

”Från Buckingham Palace till det engelska parlamentet genljöd det vänskapliga samarbetet, genom hela Storbritannien”, skrev Xinhua. ”Från den livliga ’guldåldern’ i relationen mellan de två länderna till saluten med 103 kanoner för Kina, var entusiasmen i de bilaterala relationerna oförglömlig.”

Till och med Storbritanniens försvarsdepartement anlade en liknande ton och talade om att sju hela militärorkestrar varit involverade, och att kanonsaluten var perfekt tajmad.

Christopher Ford, som har skrivit två böcker om Kinas utrikespolitiska tänkande, menar att det här precis matchar den kinesiska statens vision för hur andra stater borde behandla Kina.

– Bekräftelse från utlandet är något som partistatsregimen ivrigt eftersträvar, och till och med det mest tvetydiga eller tveksamma tecken på underdånighet från väst blåses konsekvent upp i den officiella propagandan, sade han.

Xi Jinping vid statsbanketten på Buckingham Palace, mellan hertiginnan Catherine (vänster) och drottning Elizabeth II.

Xi Jinping vid statsbanketten på Buckingham Palace, mellan hertiginnan Catherine (vänster) och drottning Elizabeth II. (Dominic Lipinski – WPA Pool /Getty Images)

– Kinesiska ledare är uppenbart förtjusta när den makt vars flotta så enkelt besegrade Qingdynastin 1842 nu snavar över sina egna skor i iver att rusa fram och omfamna Mittens rike, fortsatte han.

”Den nya modellen”

En återkommande slogan i den officiella rapporteringen var att relationen med Storbritannien nu var ett föredömligt exempel på en kontroversiell idé om hur Kina hanterar sina relationer med omvärlden.

Idén, som kallas ”den nya modellen för relationer mellan stora länder” har betraktats misstänksamt av experter inom Obamaadministrationen. Experter har sagt att dess vagt formulerade yta döljer ett krav på att andra länder viker sig för Kinas intressen på olika nyckelområden, som dess territoriella anspråk i Sydkinesiska sjön, även om det går emot deras kärnvärderingar.

Men, enligt en kommentar i kommunistpartiets teoretiska tidskrift Seeking Truth, har ”relationerna mellan Kina och Storbritannien blivit en förebild för den nya modellen för relationer mellan stora länder”.

”Många medier har kritiserat Storbritanniens diplomati med Kina och kallat det för ’svansande’, men det här är en ’surt, sa räven’-mentalitet.” – Pekingtrogna Phoenix Television

Xia Yeliang på Cato Institute i Washington menar att det här är relaterat till att Kina känner sig avvisat av USA, som man hela tiden velat etablera en sådan här ”stora länder”-relation med.

– Vad det innebär är att Kina inte tänker följa reglerna längre, utan skapa reglerna. Kina tycker att bara stora länder ska skapa reglerna, och att de ska ha mer att säga till om än andra länder, sade han.

Xi Jinpings statsbesök i USA nyligen levde inte upp till Kinas bild av hur man borde behandlas som ett ”stort land”. Det omgavs av kritik mot bland annat Kinas cyberspionage och Xi’s kortege möttes av demonstranter överallt. Xia menar att kineserna upplevde det som genant. I Storbritannien, däremot, dränktes protesterna ut av de regimvänliga förtrupperna, och tonen från regeringshåll var medgörlig och samarbetsvillig.

Prins William och Kinas ledare Xi Jinping vid en tillställning på Lancaster House i London, 21 oktober. (Heathcliff O’Malley – WPA Pool /Getty Images)

Prins William och Kinas ledare Xi Jinping vid en tillställning på Lancaster House i London, 21 oktober. (Heathcliff O’Malley – WPA Pool /Getty Images)

Storbritanniens nya attityd till Kina har också bekymrat USA, enligt en källa till Financial Times, och kinesiska medier har inte varit sena att lovorda vad man hoppas blir en förändring i de globala relationerna: ”I Englands allt mer Kinaorienterade diplomatiska politik anas en omkonfigurering av den globala ordningen”, utropade Pekingtrogna Phoenix Television.

Och de som menar att Storbritannien säljer ut sina långsiktiga intressen för kortsiktiga är bara avundsjuka, enligt Phoenix: ”Många medier har kritiserat Storbritanniens diplomati med Kina och kallat det för ’svansande’, men det här är en ’surt, sa räven’-mentalitet.”