Vad är det egentligen som intresserar affärsmannen Elon Musk, den välkände journalisten Tucker Carlson och människorättsadvokaten Robert Amsterdam när det gäller Ukraina? Teologie doktor och forskaren Maria Eckerdal reder ut problematiken kring den ortodoxa kyrkan.

Jag har vid några tillfällen snuddat vid kyrkans problem i tidigare artiklar, och vill söka belysa vad som egentligen pågår för närvarande. För det första är kyrkan indragen i storpolitik. Det handlar om vilken kyrka som stöttats och nu stöttas av landets president och till denne knutna ryska eller amerikanska politiker såväl som presidenter. USA:s president Joe Biden såväl som Rysslands president Vladimir Putin har besökt Ukrainas kyrka, men olika kyrkor i enlighet med resonemanget ovan.

Hur ligger det då till med kyrkorna i Ukraina? Där finns den kyrka som varit där sedan 988, då området kristnades av den Ukrainska ortodoxa kyrkan, och där finns Ukrainska ortodoxa kyrkan av Kievpatriarkatet (och där finns även Ukrainska grekisk-katolska kyrkan som står under påven i Rom, men som firar sin gudstjänst enligt ortodox rit), och slutligen finns den nya, av staten initierade, Ortodoxa kyrkan i Ukraina från 2019.

Antalet ortodoxa trosbekännare i Ukraina är nära nog 80 procent enligt den ukrainska regeringens statistik från 2023, av vilka den gamla kyrkan har 11 781 församlingar och kloster, medan den nya har 7 861. Som tidigare nämnts i denna tidning var det president Petro Porosjenko som tog initiativ till en ny kyrka i Ukraina. Denna nya kyrka var en del av hans valkampanj där han sökte vinna röster och samtidigt markera avstånd till Ryssland genom sin slogan ”armé, språk och tro”.

Att tre patriarker har anspråk på det kanoniska territoriet Ukraina är två för mycket enligt kanonisk lag.

Porosjenko menade att om kyrkan fick autokefali (självständighet) skulle det vara ytterligare en deklaration för landets självständighet i paritet med självständigheten 1991. Dock förlorade Porosjenko som bekant valet till förmån för den nuvarande presidenten Volodymyr Zelenskyj, och under dennes tid har den nya kyrkan instrumentaliserats till en politisk faktor att räkna med.

En ortodox kyrka hör samman med en patriark; i det här fallet är tre stycken förekommande, nämligen patriark Kirill av Moskva och hela Rus, som den förstnämnda kyrkan tagit avstånd från i maj 2022, vidare patriark Filaret som i vredesmod lämnade den nyskapade kyrkan redan efter några månader och återupplivade sin gamla kyrka från 1992, och slutligen den ekumeniske patriarken av Konstantinopel, Bartholomeus, under vilkens jurisdiktion den nya kyrkan står.

Som alla förstår är det mycket komplicerat. Det faktum att tre patriarker har anspråk på det kanoniska territoriet Ukraina är två för mycket enligt kanonisk lag som formulerats vid den ena kyrkans ekumeniska koncilier, vilka ägde rum fram till den tid då kyrkan delades i en västlig och östlig del år 1054. För närvarande hörs inte mycket av patriark Filaret, vilken från 1966 till 2019 varit en verklig nyckelspelare i Ukraina, och som började sin bana som exark i Kiev för Moskvapatriarkatet 1966.

Han grundade sitt eget patriarkat 1992 och vann sedan stora ”marknadsandelar” genom en patriotiskt inriktad kyrka tätt sammanknuten med landets dåvarande president Leonid Kravtjuk. Numera, sedan avhoppet från den nya gemensamma kyrkan, är han inte lika synlig som tidigare. Desto mer offentlig är hans protegé Metropoliten Epiphanius, vilken leder den nya kyrkan som står under patriarken Bartholomeus. Epiphanius anser att förr eller senare så är alla i Ukraina medlemmar av den nya kyrkan, vare sig de vill eller inte.

Patriarken av Moskva blev mycket upprörd över Konstantinopels ecklesiala invasion på hans kanoniska territorium, ”hela Rus”, och bröt därför gemenskapen med patriarken Bartholomeus. Till detta hör även andra ryska markeringar, främst från utrikesminister Sergej Lavrov och från president Putin. Båda anser att Konstantinopel samarbetar med USA, och detta påstående saknar inte grund. Såsom experten på kanonisk lag och teopolitik, Alexander Ponomariov vid universitetet i Passau, konstaterar så besökte de facto Porosjenko den amerikanske ambassadören för internationell religiös frihet, Samuel Brownback, vilken gav sitt stöd till ”rätten att ha en autokefal (med eget huvud) kyrka i Ukraina”.

Vidare var även den gamle Filaret på besök i Washington, närmast vid utrikesministeriet, där frågan om autokefali diskuterades inom ramen för Ukrainas säkerhet. Båda besöken ägde rum under 2018. Därefter meddelade USA via utrikesminister Mike Pompeo, att man starkt stödde idén om en ukrainsk autokefal och nationell kyrka, ett yttrande på vilket Ryssland reagerade negativt och kommenterade att utan USA:s stöd hade det inte blivit någon ny kyrka. Dessutom kritiserade man att patriarken av Konstantinopel agerade på en annan kyrkas territorium i splittrande syfte, vilket Ryssland fann provokativt, eftersom där redan fanns en kyrka sedan tusen år tillbaka.

Denna kyrka var tillika erkänd av Konstantinopel som den enda kanoniska kyrkan i Ukraina. Dessutom var ovan nämnde patriark Filaret exkommunicerad och anathemiserad av såväl Konstantinopel som Moskva fram till år 2018. Då behövde han återinsättas i ämbetet inför sammanslagningen av hans kyrka, Kievpatriarkatet, med Ukrainas autokefala ortodoxa kyrka, som tillsammans blev den nya kyrkan. Detta ombesörjde patriarken Bartholomeus.

Vad har nu Elon Musk, Tucker Carlson och Robert Amsterdam med detta att göra?

Det går tillbaka på den aktuella situationen just nu i Ukraina, där det alltmer visar sig att rekryteringen till den nya kyrkan har en tendens att äga vissa tvingande och våldsamma drag. Kyrkor ute i byarna övertas med våld, präster och munkar misshandlas och åtalas och det genomförs räder både i kyrkor och hem. Det är den ukrainska säkerhetstjänsten (FSB) som utför dessa uppdrag, och syftet är att hitta personer och dokument som visar på illojalitet mot Ukraina som nation och stat, och på en ofta påstådd lojalitet med Ryssland.

Den Ukrainska ortodoxa kyrkan har vidare beordrats att lämna sin plats i Kievs berömda grottkloster, eftersom staten sagt upp kontraktet, och liknande åtgärder sker på allt fler platser. Det hela kommer sig av att Ukraina ligger inom det kanoniska territorium som hör till patriarken av Moskva, och att parlamentet år 2018 försökte tvinga den gamla kyrkan att i sitt namn registrera beteckningen Moskvapatriarkatet, för att markera att det är en ”rysk” kyrka. Man önskade något i stil med ”Den ryska kyrkan i Ukraina”.

Det är bara det att kyrkan utgörs av ukrainska medborgare, som i århundraden har döpts, vigts och begravts i sin kyrka. Även under Sovjettiden var detta den enda kyrka som över huvud taget tillläts i landet, och den enda i landet som erkänns av gemenskapen av de övriga fjorton ortodoxa kyrkorna i världen. Sedan den ryska invasionen i februari 2022 har Metropoliten Onufrij (av den gamla kyrkan) som i vanliga fall är mycket återhållsam med uttalanden, låtit på alla sätt förstå att kyrkan helt fördömer invasionen. Vidare, i maj 2022 avsade han sig all kontakt med Moskvapatriarkatet och patriark Kirill. Detta i sin tur resulterade i att patriarken tog ifrån Onufrij ansvaret för Krim, vilket Metropoliten av Kiev haft alltsedan kyrkan fick autonomi 1990.

Det illustrerar hur kanoniskt territorium skiljer sig från nationsgränser, och det i sin tur går tillbaka på de gamla imperierna Rom, Bysans och Moskva. Kyrkan fanns ju, som vi minns, före nationernas bildande. Trots att den Ukrainska ortodoxa kyrkan gjort allt för att markera att den är ukrainsk, så har staten och många inom den en tendens att betrakta den som rysk, vilket den ju bevisligen inte är. Denna diskurs legitimerar våldshandlingar och osämja i byar och städer, och skapar en inre splittring som är minst sagt både sorglig och onödig i ett redan utsatt land som befinner sig i krig.

Det kan utan vidare sägas att det pågår ytterligare ett krig i Ukraina, och att det riktar sig mot kyrkan. Detta har också uppmärksammats internationellt av bland annat FN:s organ för mänskliga rättigheter (OHCHR), som i november 2023 varnade för att en motion som lagts fram i det ukrainska parlamentet, och som är avsedd att förbjuda den Ukrainska ortodoxa kyrkan i landet, strider mot internationell rätt som garanterar religionsfrihet för alla människor.

Även ärkebiskopen av Canterbury, Justin Welby, ifrågasatte nyligen att religionsfriheten, yttrandefriheten och mänskliga rättigheter verkligen upprätthålls i Ukraina. Enligt tidningen Daily Express försöker Church of England övertyga president Zelenskyj att inte rösta igenom motionen i en andra omröstning.

Den första omröstningen är redan genomförd och den andra väntas nu i vår. Presidenten har önskat påskynda ärendet, men det har av olika skäl fördröjts exempelvis av att inte tillräckligt många parlamentsledamöter har funnits på plats för att rösta igenom den. Den Ukrainska ortodoxa kyrkan har anlitat den amerikanske internationella människorättsadvokaten Robert Amsterdam. Denne uppger att han själv är judisk trosbekännare, och att han är förbjuden att resa in i Ryssland, vilket ger honom en relativt god utgångspunkt för att hjälpa kyrkan att få vara just det: kyrka utan rysk inblandning.

Amsterdam har i sin tur senast den 22 april 2024 intervjuats av Tucker Carlson i en intervju som i skrivande stund har setts av sex miljoner tittare. Carlson har även tidigare intervjuat Amsterdam, senast i oktober 2023, vilket uppmärksammades av Elon Musk. Denne återpostade denna intervju på sin egen sida på det av honom ägda X, med frågan: ”Kastar man präster i fängelse i Ukraina?” Dessa två välkända gestalter skapade stor uppmärksamhet i sociala medier angående vad som sker i Ukraina, alltmedan Amsterdam för sin del konstaterar att det är väldigt tyst i traditionell media.

Det handlar om att fjärma Ukraina från Ryssland och ryskt inflytande och om att närma landet till väst.

Han ifrågasätter vidare att inte kyrkor och kristna i hans eget hemland USA kritiserar att deras kristna medbröder och systrar förföljs i Ukraina. Amsterdam har låtit publicera ett så kallat white paper som bär rubriken: ”Freedom of Religion Under Attack in Ukraine” (2024) med vilket han hoppas väcka intresse och vilja till att agera för religionsfrihet i Ukraina – en frihet som garanteras av Ukrainas konstitution.

Till syvende och sist är det en fråga om politik. Det handlar om att fjärma Ukraina från Ryssland och ryskt inflytande, och om att närma landet till väst. Det handlar också om vilken patriark som skall äga störst inflytande inom den ortodoxa världen, Konstantinopel eller Moskva?

Strider pågår oavbrutet på slagfältet i krigets Ukraina, men inte bara där utan i accelererande hastighet även i det ukrainska samhället, med ortodoxa trosbekännare över hela landet som vänds mot varandra i by efter by i striden om kyrkan och friheten att tro. 

Maria Eckerdal
Teologie doktor, forskare, Uppsala universitet