Nikolas Sarkozy blir Frankrikes nästa president efter ett historiskt val. Det präglades av en upphetsad inrikespolitisk stämning till följd av sociala och ekonomiska problem. Utrikespolitiskt har Frankrike lidit av den allvarliga prestigeförlusten då det franska folket 2005 avvisade den föreslagna EU-grundlagen.
Valdeltagandet var rekordhöga 85 procent. Sarkozy fick 53 procent av rösterna medan Ségoléne Royal fick 47 procent.
När segern var säkrad framförde den konservativa Sarkozy ett tal som manade till försoning och samling inför framtiden. Han försäkrade att ”alla försummade människor – de som har slitits ned av livet inte kommer att vara övergivna”.
– Jag ber alla att inte retirera till intolerans och sekterism utan öppna sig för andra, dem som har andra idéer, dem som har andra övertygelser, sade Sarkozy.
Hans slagord om kollektiv ansträngning under valkampanjen, “Tillsammans blir allt möjligt” har gått hem hos väljarna. Anhängarna svärmade gatorna i alla stora städer i Frankrike för att fira segern.
Om den nya presidenten håller sina vallöften kommer stora förändringar att ske i Frankrike. Sarkozy har aviserat ökade resurser till polisen, skyddsåtgärder mot importen, strängare immigrationskontroll, och mer disciplin inom utbildningsområdet. Egenföretagande och egenansvar uppmuntras för att ta sig ur beroendet av socialhjälp.
– Jag önskar att den nya presidenten utför sina uppdrag för det franska folkets skull. Vive la republique, vive la France, sade Royal i talet efter nederlaget.
Politiska analytiker befarar att ett större motstånd kan blåsa upp om Sarkozy inte visar vilja till dialog och förlikning med sina motståndare. På den internationella fronten är hans budskap inte lika tydliga men han förväntas sträva efter en USA-vänligare politik och återskapa förtroendet för Frankrike bland grannländerna.
Sarkozy övertar manteln som Frankrikes president från Jacques Chirac den 16 maj. Mandatperioden är fem år.
Frankrikes presidentpost
Presidenten är också landets överbefälhavare. Hans ansvar är bland annat att se till att grundlagen åtlyds, regeringsarbetet har fortlöpande sammanhang och att myndigheterna fungerar bra.
Presidenten innehar dels delad makt med regeringen om bland annat lagstiftningen, dels egen befogenhet att besluta om folkomröstning, upplösande av parlamentet och förklarande av undantagstillstånd.
