En klar, ren stämma svävar över en elektronisk ljudmatta. Sången är central i svensk-samiska Sofia Jannoks musik och ger en känsla av vidsträckta landskap och oändliga skyar. Man kan se henne framför sig ståendes på en fjälltopp. Epoch Times fick en liten pratstund med Sofia Jannok på samernas nationaldag.

– Jag tycker om att klä min musik i element från naturen, det är så mäktigt, säger sångerskan.

Samernas nationaldag sammanfaller med Jokkmokks marknad som är lite av en folkfest. Där kan man bland annat hitta samiska konsthantverk, köpa närproducerad mat, åka hundspann och titta på norrsken.  Hade det inte varit för marknaden hade hon inte märkt av nationaldagen, berättar Sofia Jannok, som är lite trött på att svara på frågor om renskötsel.

28-åriga Sofia Jannok från Gällivare sjunger på både engelska och svenska, men framför de flesta av sina sånger på nordsamiska. Hon influeras av visor, pop och jojk, och det samiska framträder mycket starkt i hennes musik.
– Men det är inte med avsikt. Jag vill skriva om tankar och känslor som jag vill uttrycka, det landar ofta i saker mellan himmel och jord.

Det är sången som står i centrum i Jannoks musik, och även historiskt sett så har samerna använt sig av sina röster framför musikinstrument.
–  Det finns inga samiska traditionella instrument, samerna har inte haft några instrument. I och med levernet i ett arktiskt klimat tror jag inte att man har haft användning för dem. Nåjderna hade förut trummor, och det fanns flöjt, men det är inget som jag är utövare av, berättar Jannok.

Läser man några av Jannoks texter som finns översatta till engelska, så förflyttas man snabbt till en annan plats. Med ord och metaforer målar hon upp bilder och atmosfärer som lätt väcker fantasin till liv, allvarsamt och vackert. Som i sången om storlomen, Gahkkor, vilken miste sin partner som råkade fastna i morfars fiskenät.

Sofia Jannok kan sägas föra vidare ett samiskt kulturarv i modern tappning. Hon har vunnit flera utmärkelser, bland annat Prins Eugens Kulturpris och Gevalias musikpris.

Nedan följer texten till sången om storlomen, på samiska och engelska:

Gahkkor

son cuorvu nu cappa jienain

Serres jienain

De addja fierpmui

Vuolvojavrris

Juohke eahkeda earet bassin

Go de iskkai daid firpmiid arrat

gahkkoras lei nu darvanan

sorbmanan

Ja nuppi gahkkora gulaimet

morasteame juohke ija

Guoimmi vaillahii nu

Gahkkor cuorvu

Morasta

The black-throated diver

The black-throated diver

She cries with the most beautiful sound

A clear sound

And my grandfather put out his fishing nets

Into lake Vuolvojavri

Every night except on Sunday

And when in early morning he emptied his nets

the little diver was caught

was mortally wounded

And we heard her beloved

mourning every night

Sadly missing her other half

The diver is crying

Grieving

Text: Sofia Jannok

 

 

 

FAKTA:

Samernas traditionella folksång, jojken, finns i många olika stilar. Jojken har funnits i tusentals år och beskrevs 1917 såhär av Johan Tuuri (1854-1936) som anses vara den förste samiske författaren: ”Den lapska sången kallas jojkning. Det är en konst att minnas andra människor. Somliga minnas i hat och minnas i kärlek, och andra minnas i sorg. Och dessa sånger begagnas också om vissa trakter och om djur, om vargen och renen och vildrenen.”

Jojken hamnade förra året på listan över FN-organisationen Unescos världsarv.